Örsadeckarna

– Maria, kommer du i dag eller? Ropade Marcus till sin syster, Maria som var äldre än Marcus ville helst ha lite sovmorgon när det var sommar lov.
– Ja, jag kommer, ska bara packa. Ropade Maria tillbaka, dem hade fått lov att cykla till Alsta för sin mamma.

En timme senare var Marcus och Maria på cyklarna på väg till stranden.

– Maria, har någon varit här med färg? Undrade Marcus när dom svängde in mot stranden.
– Nej inte vad jag vet, hurså, är det någon annan färg på omklädningsrummen? Frågade Maria ointressereserat.
Nej, konstigt, tänkte Maria för sig själv!
– Är inte det blodrött? Frågade Maria medan hon böjde sig över fläcken. DET ÄR BLOD! Skrek Maria förskräckt.
Marcus sa att det säkert var någon fågel eller något, men Maria visste att det inte var det, hon hade sett blod förut och det som log på marken såg precis ut som blod.

– Sitter du här ännu, frågade Marcus sin syster där hon satt i kojan.
Maria sa bara att hon satt och tänkte på vad hon skulle göra på sommarlovet, men Markus visste att hon tänkte på det vid stranden.

En vecka senare skulle hela familjen åka till mormor och morfar. Först ville Maria inte åka men när hon kom fram blev hon rädd, inte för mormor och morfar så klart, men det var någonting vid stranden som fick hennes hjärta att sätta sig som en klump i halsen. Där var det en likadan blodfläck som hemma, men denna var ännu större. Hon gick raskt hem men sa inget till Marcus.

Det hade gått två veckor och hon kunde inte släppa tankarna på dem två blodfläckarna som log vid två stränder. Det var jätte varmt, men hon ville inte gå till stranden med tanken på att hon kanske skulle se en död person ligga någonstans vid vattnet. När det gått tre veckor så stod hon inte ut längre så hon gick till stranden i alla fall. Men det märkliga var att hon inte såg något förutom en liten blodfläck som log på bryggan som gick till större och större blodfläckar som sedan såg ut som om någon hade släpat någon som blödde. Eftersom det bara slutade vid båt insläppet så tänkte hon att det på bryggan kanske kunde vara en fiskare som hade dragit upp gammelgäddan.

Om två veckor ska vi åka hem, ungar, sa mamma på fredagen, det är bäst ni går till stranden medan ni har tid…
Maria suckade lite lätt och gick till koja hade som hon och morfar byggt när hon var liten, den var väldigt täckt av granris så att hon kunde spela mormor ett litet spratt när hon är som stressigast. Den låg i skogskanten (mellan diket och skogen) så att man kunde titta vad mormor var och allt sådant. Det hade hänt att mormor hade ringt polisen när morfar inte var hemma (han var på sjukhuset med mamma och pappa). Dom hittade Maria i kojan men ville inte berätta för mormor vart hon hade varit (Maria ville inte det) dem sa bara att Maria hade varit ute i skogen. Men det var länge sedan, det var när Marcus bara var tre år och hade stoppat ett popcorn i halsen (eller ett tuggummi) då hade hon varit sju år gammal, nu var hon tretton år och Marcus var nio år gammal, fast kojan var i ett rätt bra skick i alla fall så den gick att använda.

Mormor ropade och till Marias stora förvåning så var det mörkt ute, det måste vara sent, jag måste ha somnat, tänkte hon och satte sig upp, bilen var inte hemma, så hon antog att morfar och pappa hade åkt någonstans. Maria tittade på sin armbandsklocka och såg att klockan var 00.01, hon ställde sig upp och sprang till dörren, det var låst, hon ringde på mormors mobiltelefon.

– Hallå? Svarade mormor darrigt.
– Hej mormor det är jag, Maria, kan du låsa upp dörren? Jag vill in! Sa hon med en kall röst.
– Jag kommer, sa mormor.
Efter några sekunder hörde Maria steg i tamburen. Låset gick upp och dörren öppnades på vid gavel. Där stod mormor med ett gevär i famnen med ansiktet helt gråtfyllt.
– vad är det mormor? Undrade Maria när hon gick in.
¬¬-¬ k… k… om i… in Maria. Darrade mormor skrämmande.
Maria undrade vad det var men hon fick inget svar.
– vart är Marcus, mamma, pappa och morfar? Undrade Maria ointresserat.
– kom och sätt dig Maria… du måste sitta ner. Sa mormor lugnt.
Maria satte sig på sin fönsterplats i det stora fönstret.
– vad är det mormor? Varför ser du så konstig ut? Frågade Maria.
– det är så att din mamma, Marcus, din pappa och morfar åkte ner på staden en sväng på eftermiddagen… mormor svalde hårt och fortsatte: när dem gick in i en leksaks affär för Marcus skull, det hade varit ett rån så Marcus blev på sprungen och din pappa sa åt dem, då började bråket att gå, när bråket hade varat en stund så… det började rinna tårar från hennes kind. … en av tjuvarna sköt din pappa i magen så dem är på sjukhuset n…
– VA? Är pappa skjuten och ingen har RINGT? Utbrast Maria tvärt och hoppade ner från fönstret och sprang till hennes och Marcus rum och SMÄLLDE igen dörren efter sig.

Morgonen därpå kom mormor in och satte sig på sängkanten och väckte Maria.
- men… fem minuter till mormor… sade Maria kort och tröttsamt.


Slut på del 1…

Skriven av: Madelene Granström