Oskyldigt blod.

dag1..
vad har hänt? varför ignorerar alla mig? vad har jag gjort? på gården skriker alla MÖRDARE och andra fula ord efter mig.. det är värre än vanligt, jag känner det. polisen har vart hemma hos mig. flera gånger. alla skyller allt på mig, men de kan dra åt helvete! jag har ju fan inte ens gjort nåt! de påstår att det är mitt fel att emma har stannat hemma från skolan idag igen. och att det är mitt fel att lena dog. hon hade ju till och med skrivit ett brev. FAN! men jag vet inte, själv. jag vet inte jag vet inte vad som händer? jag är 15 år, jag skulle aldrig kunna skära sönder någons ansikte, och ännu mindre DÖDA någon!! det finns ju inga bevis äns. ja, om de ska skylla allt på mig får de fan ta o bevisa det först. att jag är en jävla psykopat!


lektion. matte..
till och med lärarna verkar vara rädda för mig. va fan då för? när jag inte ens vet vad jag gjort. jag klarar inte av dethär. nu drar jag. 'STANNA!!' hör jag läraren skrika bakom mig, men vad FAN bryr jag mig om det? önskar jag kunde få dem att förstå. men samtidigt vill jag bara såra dem, riktigt djupt. i själen, så de förstår hur jag har det. men de kommer ändå aldrig förstå....


mamma kommer in på mitt rum..
'vi behöver nog prata..' börjar hon.
'VI BÖHÖVER INTE PRATA ETT SKIT!! FITTKÄRRING!' fan, skulle vart tyst istället.
'DET ÄR UST DETDÄR JAG VILL PRATA MED DIG OM! IMORGON ÅKER VI TILL PSYKOLOGEN IGEN, OM SÅ MED VÅLD! DET ÄR PÅ TIDEN ATT DU REDER UT DINA JÄVLA PROBLEM!' ..med dem orden vänder sig mamma om och går igen, fast jag hör henne viska 'misslyckade unge' men det var nog inte meningen..


natt. msn-prat..
självmord säger:
min jävla subba till mor säger att jag ska till psykologbögen nu igen, så in i helvete jag ska, den jävla fittan kan gå o dränka sig, han gör det bara värre.

thessan säger:
jo.. men är det säkert då?..

självmord säger:
vadå säkert? nej,, jag vill inte att han ska dö, jag menade.. men aaaa. du fattar väl själv? *suck*

thessan säger:
jag menar.. att det inte hjälper? du borde ju iallaall försöka.. jag menar han kan såntdär.. du förstår.. han är expert eller vad man ska säga..

självmord säger:
så du är på henne sida nu eller? tack så jääva mycke, men va fan ska man förvänta sig av dig? jävla älsklingsbarn, mvg-barn, du fattar ingenting jävla missfoster!
*utloggad*


deprisson..
fan vart har jag lagt den? måste få komma bort från verkliheten, till magins land. bort bort bort. så fint. fan vad far kommer bli arg, han kommer misshandla mig. brualt. ska fan skicka han i fängelse nån dag.


dag2..
'stick härifrån!! släpp mig. jävla perversa pedofilgubbar! låt mig vah! SLÄPP MIG! DRA ÅT HELVETE!' det spelade ingen roll hur mycket jag skrek. polisbögarna tog mig iallafall. jävla polisförhör nu också? varför händer allt just mig? shit! ska fan ta livet av mig. ähh, jag är bara tyst, vad de än frågar.. 'hur mår du?' 'vad är det som har hänt?' 'trivs du hemma?' 'hur går det i skolan?' jag bara ler åt dem. tills de går iväg. fan. vad pratar de om? mor o ett blåpeddo står utanför o pratar. fan. nu ska jag hem, jag var för omöjlig. bra.


hemresan..
'hoppas du vet vad du gör iallfall..' börjar morsan nu igen, trodde hon skulle låta mig få en liten tyst stund i bilen.
'men jag vet att de är svårt, men du måste försöka'
nu slog jag till henne. en örfil. hon bromsar, stirrar mig i ögonen,såntär är värre än när de skriker eller slår mig, hon öppnar dörren och tvingar ut mig med sin blick. jag får gå hem. tre JÄVLA kilometer. FAN! jaja, slapp skoleländet idag iallafall.


louise..
'heeeej!' ropar jag. där är min ända riktiga vän! 'var har du vart? du var inte i skolan igår heller, kom jag på nu'
hon bara går vidare, ger mig inte ens en blick. hon bara går. sen börjar hon småspringa.. fortare och fortare, sen nästan flyger hon fram. 'SE UPP, FAN, AKTA PÅ DIG!!!!'
*PANG, SKRIIIII*
nej.. dethär hände aldrig.
jag börjar springa.. hem. när jag kommit hem är allt redan glömt. jag måste vara hemsk.


hemma..
går upp på mitt rum, smäller igen dörren, sätter på radion på högsta volymen och mor skriker sänk, men det hör jag igentligen inte. sen tar fram ett rakblad. och skär skär skär för allt jag borde vara..


dag3.
idag ska jag till skolan. igen. som nästan alla andra dagar. fan. nu är det ännu värre. idag vet jag det kommer hända någe speciellt. hoppas inte. fan, va gör de där? två jävla blåpeddosar utanför mitt klassrum. hjälp! fan, ska jag springa, nej jag låtsas som ingenting. 'där är hon!' 'du där, kom med här!' fan, panik. jag börjar springa. fort! det gör ont i benen. hela jag gör ont. aj. aj som fan.. fort, bortbortbort! fan, nån tar tag i mig. 'PEDOFILER!!!' fan. nu ska det bli rättegång också. de skyller allt på mig. men hon blev överkörd fösöker jag.. 'det finns vittnen som såg dig putta henne, du såg ut att skrika, sen puttade du henne!' 'NEEEEEJ, VA FAN HAR JAG HELA VÄRLDEN EMOT MIG FÖR?' grät jag.. jag vill inte..


minnen av rättegången..
nån snacka, jag skrek. allt sluta i caos. de höll fast mig, kändes som d skulle slå ihjäl mig. varför gjorde de inte det? jag är fan 15 år. och blir satt i fängelse, för två mord och en brutal misshandel ja alrig gjort. vad lever vi i för värld?


första dagen..
jag är som pånyttfödd i en litet rum. inte mycket plats har jag, o de ger mig mat genom en lucka i dörren. jag har ingen som hellst uppfattning av världen mer, o mor eller far ser jag aldrig mer. jag saknar pappa, han var han underbar. så snäll, alltid. han till och med köpte cigaretter åt mig, lät mig ha vilda fester o dricka hur mycket sprit jag ville. om mor sa emot slog han henne. det var så fint att se honom försvara mig så. men det var hemskt att höra hemne gråta om nätterna. speciellt de kvällarna när han låst in henne i källarren, hon kunde hålla på hela natten.


tankar..
ska skriva ner alla hemska minnen nu. oj oj oj. det lär bli en del. jag lyckas inte skriva någonting. jag bara tänker.. på de sista jag såg av emma eller lena. det är ganska suddigt, men jag minns lite iallafall.


jag och emma..
vi skulle träffas på kvällen. hon o jag. vi hade planerat ett kalas i skolan. med fiskedamm o lekar.. jag trode inte jag skulle orka. menmen.. vad gör man inte för sia ända vänner? jag hade min kniv i ryggsäcken, den har jag alltid där. vi var på väg hem från skolan nu.. vi pratade om skolan, hur hemsk den var. vi bestämmde oss att gå direkt hem till henne, hon hade fått en hund. en liten labrador. åå, jag älskar labradorer. vi var inne på hennes rum, pratade, pratade i timmar, men sen bestämde jag mig för att gå hem, vi sa hejdå. hon var fortarande ensam hemma. jag gick hem. på kvällen ringde hennes mor.


vad var det med lena..
lena och jag var på väg hem, vi hade inget o göra, men hon skulle visa mig en ny plats. där jag aldrig vart förut. jag var spänd. men det var allt. vi gick till tågstationen. längst bort. det var sant, jag hade aldrig vart där. vi var ensamma. hn berättade om vad hon o jonas gjort dagen innan, jag minns inte så mycket av det, men det var nästan läskigt att höra. jag hade berättat för henne att jag var på väg o ta livet av mig förut. hon hade börjat gråta, vi började bråka, hon skrek o sen drog hon därifrån. en dag senare påstod man att jag hade tvingat henne att skriva ett slags farvälbrev och sedan puttat henne framför tåget, men det var lögn. för jag minns att hon stack därifrån medan jag satt o grät!! tror jag.......

Skriven av: Isak Edblad