Osynlig



Hon satt vid bänken och tittade frammåt. Hon stirrade stint på tavlan utan att se den. Hon frös över hela kroppen och hennes mage värkte av hunger. Alla pratade med varandra förutom Sara. Nu lutade någon sig över hennes bänk men hon var inte säker på om det var mad henne denne någon pratade, det kunde lika gärna vara någon annan.
Nu ropade fröken som stod rakt framför Sara att alla skulle vara tysta. Den stimmiga klassen tystnade eftersom och fröken började gå igenom något på tavlan. Allas pennor raspade förutom Saras. Nu fick alla nya böker.
Frökan glömde ge Sara en ny bok. Hon var för tyst och stilla för att synas, för att märkas. Fröken sa något och alla i klassen gick ut genom dörren. Alla utom Sara som satt kvar och kämpade emot impulsen att svimma.
När dom andra kom in i klassrummet så låg Sara på golvet. Hon andades knappt och var mycket blek. Ingen la märket till henne. Lektionen fortsatte där den slutat och efter ett tag rusade alla iväg för att äta lunch. Men även om Sara inte legat på golvet så skulle hon inte ha gått till lunchen. Hon skulle ha släpat sig ut ur klassrummet med sin utsvultna mage och satt sig någon annan stans. Läraren låste dörren om klassrummet och Sara.
Efter några timmar kom en städerska in i klassrummet med sin skur mopp och hink. Hon stannade halvvägs in i klassrummet och sprang skrikande ut. Efter ett tag kom hon tillbaka med några fler. Sara fick omedalbart fara till sjukhuset men hon hade slutat andas för länge sen.

Författare:

Publicerat

Dela: