Publicerat
Kategori: Novell

Otrevligt lik

Otrevligt lik
Jag har alltid haft en underlig känsla av att det ska hända något som jag inte kan klara ut på egen hand, eller som jag blir inblandad i utan att egentligen vilja bli det. När jag tar mina tidiga morgonpromenader och ibland går genom ganska tät vegetation väntar jag mig alltid att finna något dolt i buskarna. Visst har jag hittat cyklar, klädesplagg (både över- och underkläder), tidningar av olika slag och till och med en handväska med utslängt innehåll. Men aldrig vid något tillfälle har jag kontaktat polis eller andra eftersom jag inte vill bli inblandad i något som jag inte har med att göra (svensk sedan många generationer tillbaka).

Men en morgon snubblade jag över något som man inte kan strunta i - ett lik. Alldeles naken och liggande på sidan, låg det där vid sidan om stigen. Jag kunde inte undvika att göra upptäckten eftersom det var så tydligt. Ingen hade försökt att dölja liket. I en skogsdunge utan att på något sätt vara rädd för en tidig upptäckt hade gärningsmannen gjort sig av med sitt offer.

När jag hämtat mig från chocken kom tanken på att ringa polisen snabbt. Men lika snabbt hejdade jag mig. Jag har ju sett på TV hur de stackars anmälarna blir släpade till förhör och sen misstänkta. I den hemskaste tanken kunde jag se mig själv åtalad och dömd för mordet på en varelse som jag aldrig träffat i livet, bara haft oturen att hitta som ett redan svalnat lik. Jag avvek diskret från platsen och under de raska stegens gång vände jag mig om och konstaterade att ingen annan fanns för att kunna förknippa mig med platsen.

När jag, ganska uppskärrad, kom hem igen kunde jag inte släppa tanken på att detta lik kanske skulle ligga oupptäckt en längre tid. Jag funderade på att ringa anonymt till polisen, men även här fick min erfarenhet från TV:s kriminalfilmer mig att tänka två gånger. Man kan tydligen spåra allt med hjälp av teknik som befinner sig på jorden och i rymden. Jag avstod från att kontakta polisen även denna gång.

Under hela dagen uppfylldes mina tankar av det lik som jag hade påträffat. Jag såg bilden av det utslocknade livet framför mig. Det fanns inga synliga skador och därför var det inte särskilt otäckt som syn, men ändå mycket obehaglig. Med förnimmelse om att detta antagligen bara några timmar tidigare varit en levande och bekymmersfri varelse, gjorde mig upprörd.

Den natten sov jag dåligt. Bilden från morgonens upptäckt fanns där hela tiden. På morgonen gick jag upp tidigare än vanligt, klädde mig och gick ut. Utan att egentligen tänka på det styrde jag stegen mot den plats där jag morgonen innan gjort mitt fynd. Till min stora förvåning fann jag liket fortfarande liggande på samma plats och i samma ställning. Ganska många flugor hade upptäckt att det fanns något att äta och de fortsatte helt ogenerat sin måltid trots att jag nu gick helt nära. Jag kände nu att detta inte kunde få vara okänt längre. Rätt instans måste få vetskap om liket och det fick gå hur det ville med min inblandning.

När jag kommit hem slog jag numret på telefonen och berättade om mitt fynd. Jag fick veta att det skulle skickas en bil och om jag ville kunde jag gärna få befinna mig på platsen för att dirigera bilen rätt.

Åter på fyndplatsen väntade jag på bilen. När den kom steg två uniformerade herrar ur. En av dem hade en svart sopsäck i handen den andre en spade. Liket skyfflades bokstavligen ner i sopsäcken. De uniformerade herrarna slängde in sopsäcken i bilen bagageutrymme och de mumlade något om trams och hej då.

Med tunga steg begav jag mig hem igen. Hade jag överreagerat när jag anmält mitt fynd eftersom likhämtarna tydligen inte ansåg att det var värt att hämta? Men visst var det rätt av mig att ringa kommunens renhållningsavdelning och visst var det rätt att kommunen skickade två herrar i överdragskläder till platsen. Visst var det rätt av mig att se till så att inte mer känsliga personer och framför allt barn inte skulle behöva göra samma upptäckt som jag. För vem tycker om att se en död katt liggade intill sin promenadstig.


Skriven av: Göran Håkansson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren