På en gata i Göteborg

Stora vita snöflingor från en molntäckt himmel. En dörr öppnas
och smälls igen med en ljudlig smäll. Ut kommer en lång, smärt
gestalt med eldröda lockar. Hon bär en grå, urväxt kappa, med små
nätta skor med vita knästrumpor. De bara händerna försöker hon gömma
i de alltför korta ärmarna, men utan resultat. Hon har bleka kinder och stora hungriga
ögon i det magra ansiktet. Snabbt och utan att se sig om, skyndar hon ljudlöst fram i snön.
Inte förrän träden glesnat och skogen ersatts med hus och bilar, pustar hon ut, som om hon
undgått en stor fara, och sätter sig till rätta på en nedfallen trädstam, visserligen kall och våt
av snön, men duglig som sittplats åt en hungrig, trött ung kvinna, som alltid fått nöja sig med
det magraste köttet och den hårdaste madrassen. Svetten sipprar fram i pannan, men försvinner
snabbt när kylan tar över. Huttrande drar hon in benen under kappan och kurar ihop sig bäst
hon kan, för att stänga ute kylan. Gatlyktorna tänds, och en överhängande tystnad höjer sig
över området. Hon saknar trädens beskydd, och känner sig alltför blottad, för att kunna sova, där hon sitter, fullt synlig för allmänheten. Dessutom skulle det vara farligt att somna, i risk för att frysa ihjäl. Men så småningom tar ändå sömnen ut sin rätt, och hon
somnar halvt ihjälfrusen, med hungern gnagande i mellangärdet, och med huvudet lutat mot ena axeln, på en
gata i Göteborg.

Författare:

Publicerat

Dela: