Panikångest

Allt blir svart, på bara en sekund. Det känns som att filmen tar slut, för alltid. Kan man pausa, snälla? Det är försent. Andningen blir snabbare och snabbare. Bröstet lyfts i en snabbare takt. Är det inte nu man slutar andas? Hjärtat slår som att den tar ut sin sista kraft, hårt. Allt känns så tomt, det enda man känner är trycket över bröstet. Som en tvångströja. Som att något slår dig hårt i magen och du tappar andan. Du försöker andas under vatten men någon håller hårt över ditt huvud. Det är nu det tar slut. Efter 1 minut, 5 minuter, 1 timme, slutar allt. Klarade jag det? Kroppen ligger tungt mot madrassen och bröstet höjs i en mer lugnare takt. Andningen är djupare och mer långsam. Jag ser färger igen, jag ser livet. Jag klarade det.

Författare:

Publicerat

Dela: