Partyt som blev ett helvete...

Klockan var fem i halv åtta på lördagskvällen. Om tjugofem minuter började den kanske största händelsen i Julias liv. Festen som alla hade pratat om i skolan hela veckan. Julias mamma hade hela tiden sagt nej till att hon skulle få gå på den, men äntligen så hade hon gett med sig. Efter ett visst tjat från Julias bror Alexander som ville vara hemma själv med sina polare. Suparfest kunde Julia tippa på. Det hade dom ju jämt, men så var dom ju nitton också.

Rrrrr… nu ringde telefonen. Julia kastade en snabb blick på den röda väggklockan på den mörkblå väggen. SKIT!!!!! Klockan var redan fem i åtta! Hon slängde på sig en svart tubtopp som den stod ”kizz me” på. Hon hade köpt den på modebutiken Hollywood. Hon såg sig om i rummet. Vart hade hon gjort av sina svarta nitbyxor? Hon hade dom ju här på sängen för ett litet tag sen men nu var dom inte där.
– Julia? Det var hennes mamma som ropade.
– Ja vad är det? Nu kände hon hur bråttom hon hade.
– Lina är här nu. mamma verkade irriterad.
– Kan du skynda dig lite tack, vi hade ju hunnit komma fram vid det här laget om du hade varit klar för länge sedan. Om inte du kommer ner nu så skjutsar jag er inte till Jonte eller vart det var som ni skulle.

Där! Julia hade hittat sina byxor och drog på sig dom snabbt. Hon tog den gråa champion ryggsäcken ur den gröna stolen bredvid sängen och sprang ner för trapporna.
– Grattis, du vart klar idag! Mamma verkade lite arg, men vem brydde sig om henne?
– Ursäkta mig men jag kan väl inte gå utan byxor eller? Herregud har du mens eller? Eftersom du är så sur. Nu var verkligen Lina förbannad på sin mamma, annars hade hon aldrig vågat säga så till henne eller.
– Kom Lina så går vi ut till bilen och sätter oss där, så kan ju alltid lilla mamma komma ut när hon har surat färdigt.

Efter tio minuter så var dom hemma hos Jonte, Linas kille.
– Hej allihop. Sa Jonte när han hoppade in i bilen. Snart skulle dom vara framme vid festplatsen. Den låg mitt ute i skogen i ett magasin som låg vid en mysig liten sjö. Och där skulle Jonas vara tänkte Julia. Jonas var Julias kille sedan två år och tre månader plus några dagar tillbaka. Han var cirka hundrasjuttio centimeter lång, smal som en sticka och han hade rött lila rufsigt hår.
– Så nu var vi framme, och snälla Julia, gör inget som du vet att jag inte skulle gilla. Åh att mammor kan vara så jävla jobbiga!? Julia stönade. När dom kom lite längre ut på stigen i skogen så kunde dom höra ungdomar jubla och skrika och musiken dånade högt i högtalarna. Hon kunde höra att det var Linkin Park med Crawling.
Den är ju faktiskt ganska bra, tänkte Julia lite tyst för sig själv.

Nu såg dom magasinet och där lite vid sidan så såg hon Jonas. När dom kom lite längre fram så såg han dom och kom fram till dom.
– Hej älsklingen! Jag har saknat dig jätte mycket jag ja… Jonas flög på henne med en sån fart så att Julia nästan föll omkull om inte Lina hade fångat upp henne. När han tänkte kyssa henne så kände hon hans andedräkt. Han hade druckit. Och inte lite heller kunde Julia gissa på. Hon avstod från kyssen och sa bara: ”inte nu Jonas, kanske sen.”

Dom gick in i lokalen. Julia tog sig en titt omkring. Den var väldigt stor och alldeles svart. Om man tog bort alla så skulle den vara alldeles tom och man skulle känna sig som en liten pissmyra i en stor, stor kartong, tänkte hon.
– Hej Julia gumman!! Det var länge sedan det var Julias ganska bra kompis Sophia som hade märkt att hon hade anlänt till platsen.
– Snacka om diva!! Sa Lina till Julia lite i smyg.
– Hon viker ju inte ut sig lite heller menar jag! Kolla in kjolen. Snacka om kort kort.
Sophia, divan som typ alla kallade henne, hade på sig en kort kort chockrosa kjol och en V-klippt tubtopp som den med stora bokstäver stod ”PUNK” på. I ansiktet var hon hård sminkad, men på något sätt så såg det sött ut. Julia visste inte varför, men hon bara tyckte det. Håret var slarvigt och rufsigt uppsatt i en tofs. Hon hade långt blont glänsande hår och topparna var färgade i en klar blå nyans.
Att man bara kan vara så perfekt? Tänkte Julia. Alla killar ville ha henne. Till och med Jonas hade varit tillsammans med henne, men det brydde Julia sig inte om. Hon bara rykte på axlarna och sa ”det var då det” för om hon bröt vänskapen med henne så skulle hon nog inte vara så populär längre, utan snarare impopulär.

Där gick Jonas, full som han var… vinglades fram och tillbaka, log och skrattade typ hela tiden. Han hade verkligen roligt. Kul att någon kunde roa sig, men Julia kom på att även hon hade ju roligt, för hon roade sig åt att titta på sin fulla pojkvän. Det kunde hon ju inte förneka precis.

– Kom igen allihop! Mathias ringde och sa att det är värsta festen nere vid sjön. Kom nu! Det var Sophia som hade sitt egna lilla sätt att roa sig på, nämligen att ringa upp pengarna på sin mobil. Men, men har man rika föräldrar så har man.
– kom så drar vi. Sa Jonas till Julia och Lina, så dom gick ner till den mysiga, men mystiska sjön.

Väl där nere så stod Jonte, Nicklas, Malin, Annika, Tina, Jesper, Tove och Mathias. Dom hade redan börjat festen.

Efter några timmar så vart det lite vildare för typ alla var fulla. Alla utom Julia.
– Kom så drar vi och badar. Sa en jävligt full och vinglig Sophia. Hon tog av sig kläderna och sprang ut på bryggan i bara en svart behå och ett par svarta stringtrosor som hade ett tryck som föreställde Ior och Nasse på sig. Hon ramlade av bryggan flera gånger, men klättrade envist upp igen. Hon var ju envisare än en åsna!!
Ingen brydde sig om henne utan bara fortsatte att festa på och ingen märkte vad som hade hänt.

Men efter ett tag, cirka två timmar så började en del att sakna Sophia. Julia började bli orolig. Tänk om det hade hänt henne något? Vad skulle dom då göra? Ringa polisen förstås, men vad skulle dom säga?
– Titta!!! Malin och Tove gav till ett skrik som gjorde att man frös till is inombords. Julia förstod ganska genast vad som var fel, och sprang genast ut på bryggan och dök i vattnet utan att bry sig i kläderna. Efter ett tag under vattnet så kände hon hur något smektes mot kroppen. Hon vände sig om och frös till is inombords. Hon kunde inte röra ett ända ben i kroppen. Hon kastade sig mot ytan, men det var som hon aldrig kom upp, men till slut så kunde hon se bryggan. När hon nådde ytan så skrek hon rakt ut och började crawla snabbt mot bryggan där Jonas och Jonte hjälpte henne upp. Alla tittade på henne och frågade vad som hade hänt där under. De flesta grät.
– Sophia är död. Var det ända hon kunde få ut.
– Sophia är död…

Skriven av: Caroline Pettersson