Publicerat
Kategori: Novell

Personisterna / 3

Personisterna /3

Det bleka, fläckiga häftet väckte stor uppmärksamhet i den lilla studentgruppen. Boken var skriven av Sven Person och dess titel var: ' Den Rätta Läran. ' Den första sidan i boken började med texten: ' Gud sade till Sven Person vid Sven Persons födelse, ' sedan följde två små figurer. Vid den vänstra figuren stod det i texten: ' Gud ' och vid den högra figuren: ' Ormen satan och djävulen, han är svart som en liten... '

Texten i boken var sedan full av Sven Persons läror. Vad som var tillåtet och var som inte var tillåtet. Vad som var rätt och vad som var fel. Straffsatser, allt ont som man kunde drabbas av om man inte följde Sven Persons läror. Teologiska lärdomar och filosofiska funderingar.

Intresset för boken ökade sedan alla i gruppen hade tagit del av den. Var och en studerade den noggrant och vid sammankomsterna diskuterade man den med stort intresse. Naturligtvis undrade man över författaren. Vem var han? En suspenderad präst, eller bara en studerad tokstolle?

Allmänt föreställde man sig nog honom som en suspekt och litet störd individ. Men det som talade emot det var ju de faktum att boken h a d e blivit tryckt och utgiven. Det kostade pengar och krävde en hel del handlingskraft. Alltså måste det finnas någon i den ovanliga författarens bakgrund. Konstigt nog fanns det inget tryckår i boken och inte heller något förlagsnamn. Det var mycket som var konstigt med den lilla boken, men intressant var den. Det var alla studenterna i gruppen överens om.

På vintern 1945 bildade de sju studiekamraterna det litterära samfundet ' Person-
isterna. ' En fri och oberoende grupp vars huvudsakliga uppgift var att studera och försöka analysera innehållet i ' Den Rätta Läran. ' Det var, och säkert fortfarande är, den minsta litterära intressegrupp som någonsin funnits i landet. Åtminstånde till antalet medlemmar i gruppen. Under årens lopp samlades alltså studiekamraterna minst en gång i månaden hemma hos varandra för att samtala runt en liten obetydlig bok, skriven av en totalt okänd författare. För trots många försök att spåra honom, orsaken till deras hängivelse, förblev han för dem okänd under alla år.

Denna orädda författare, kittlade deras fantasi och facinerade dem alla. Och under ungdomsåren och fram genom livet blev han för dem, en facinerande, mystisk förkunnare . En teoretiker, som skänkte deras fantasi näring och som tog dem med ut på hiskeliga och halsbrytande äventyr, i filosofins och teologins suddiga utkanter. Gruppen blev, den för dem totalt okände Sven Person, trogen under alla år.

..................................................................................

När den gamle mannen slutat sin berättelse talade han om, att han nu var den sista i den litterära gruppen ' Personisterna, ' och att han sökte efter det lilla häftet som varit försvunnit i många år. Innan han lämnade antikvariatet berättade han att han för något år sedan gjort ett sista försök att äntligen få reda på något om den mystiske Sven Person. Han hade då, efter ett tips besökt ett antikvariat i Lund.

- Det var i oktober sa han, och såg på mig med en underlig blick. Jag kommer så väl i håg det, för plötsligt, innan jag skulle gå in på antikvariatet förmörkades himmeln ovanför mig, av stora, flaxande kråkor. Kråkorna kraxade olycksbådande och de, och de stora bruna höstlöven som virvlade runt därute på gatan fick mig för en kort sekund att tänka på mognad och fulländning, och slutligen också på förgängelse.

Bokhandlaren i antikvariatet kände till boken. Han berättade också att Sven Person varit rättare på en större gård i trakten och att han utöver ' Den Rätta Läran ' skrivit ytterligare en bok. Sven Person hade väl för de flesta, vart en alldeles vanlig invånare i byn som han kom i från, men han hade haft rykte om sig att vara beläst och kunnig i ' djupare saker. ' Och alltså inte alls, den överspända, fanatiska person som vi ibland föreställt oss, slutade den gamle mannen.

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Han var den sista medlemmen i ' Personisterna ' och han lämnade något mycket påtagligt efter sig, när han försvann ut genom antikvariatsdörren.
Vemod? Saknad?
Sökandet efter det lilla häftet ' Den Rätta Läran ' var för honom att gå tillbaka i tiden. Att se tillbaka på sitt liv, se tillbaka på ungdomstiden, till kamraterna, förhoppningarna och till alla planerna som de hade.

Då, när hela livet låg och väntade...





Skriven av: Boris Söderberg

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren