Plågsamt djurförsök

Plågsamt djurförsök

Tänk dig att födas i en miljö med galler och vita väggar. Det ljus som vägleder dig kommer från blinkande och surrande lysrör. Dina första minnen kan vara en blind värld men en trygg varm känsla hos din mor som du bara ett par dagar eller veckor senare blir av med då du placeras på ett annat ställe med nya främmande och kanske skrämmande lukter och ljud.

Det kanske är kallt under dina tassar och ingen trygg känsla. Din mor som skötte dig, slickade dig ren, nafsade dig kärleksfullt i nacken finns inte kvar. Istället för hennes mjölk står en djup skål med mat och en annan skål med vatten framför dig. Och när du blir hungrig stryps du nästan av kanten på den djupa skålen. Du ser konstiga varelser på två ben som utstöter konstiga ljud och som stirrar på dig med stora, ovala ansikten mot burens galler. Du blir rädd och trycker in dig i ett hörn. I denna stund saknar du din mor, dina syskon, värmen, tryggheten och ingen annan ger dig den.

Du sitter på din plats ensam, tills en dag en tvåbent varelse sticker in sin hand och bär ut dig. Den tvåbenta varelsen bär dig till ett nytt ställe med konstiga, stela och kalla saker. Varelsen sätter ner dig på stället och lägger nåt smalt runt dig och drar åt. Du kan inte röra dig och du känner hur paniken kommer. Du vill härifrån! Men det går inte - hur du än försöker så kommer du inte loss.Varelsen som gått undan en stund återvänder med nåt långsmalt i ena handen. Du känner hur den andra handen tar tag i dig mycket hårt. Den långsmala saken kommer närmare och närmare. Du vet inte varför men känner på dig att nåt är fel. Nåt är inte bra. Då sticker varelsen in saken bakom din nacke och det gör så ont att du gnyr till. Saken dras ut och varelsen släpper taget men smärtan sitter kvar och du blir vimmelkantig. Du känner dig avdomnad medans varelsen tar loss repet och sätter dig tillbaka i buren. Där får du sitta några timmar med all smärta och inte fatta något tills varelsen kommer igen.

Denna gång är du ännu räddare och tänker kämpa för att inte tas därifrån. Du klöser, biter, river...men inget hjälper. Varelsen har tagit dig i ett grepp, omöjligt att komma ur. Snart är du tillbaka till samma plats som tidigare, fastbunden, utan att kunna röra dig. Proceduren upprepas i flera dagar. En dag sitter du där, tillbaka i buren och stirrar tomt och tyst framför sig. Din kropp är full av sår, bulor och stickmärken. Blåa fläckar syns skymta på de kala fläckar där päls en gång fanns. Numera gör du inget motstånd. Du bara hänger slött med benen när varelsen bär dig fram och tillbaka.

När du då ligger på det kalla golvet i buren en dag känner du dig så trött, dina gamla goda minnen har förbleknat men någonstans spirar ett gammalt minne upp. Din mor, värmen och tryggheten. Ett ljus, inte likt de andra, dyker upp strax ovan dig och du gör med dina sista krafter ett försök att titta upp. Ur ljuset strålar en värme, en slags kraft som genomsyrar dig. Du reser dig upp, mycket lätt. Dina krafter har återkommit och du går mot ljuset. Bort går smärtan, din päls växer åter ut, såren på din kropp försvinner och likaså de blå märkena. Äntligen känner du den ro och värme du saknat och glömt. Du känner att här är det bra och sakta försvinner du in i ljuset, väl mående.

Senare....

Varelsen kommer in i rummet och går fram till buren. Den tittar på den livlösa djuret och blir arg för att hans experiment inte har lyckats. Han tar ut den livlösa kroppen, går in i soprummet och slänger kroppen i en av soppåsarna. Han går sen ut och hämtar ett nytt djur som han hoppas kunna lösa sina tester på...


Författare:

Publicerat

Dela: