Pojken

Man hör en sten bli sparkad på hårt asfallt.
Man hör en pojke gråta för sig själv.
Runt hörnet på en byggnad kommer en liten pojke
Ensam och rädd.
Man vet inte varför denna pojke gråter de gör han alltid.
Men de är nog inte så konstigt.
Han blir mobbad och slagen.
Han är ensam och rädd,
För en gång skull vill denna pojke bli älskad av någon som älskar
han för den han är.
Nu är pojken borta vid ett stup vid havet.
Han sätter sig ner.
Tårarna rinner ner från kinden.
Han viskar något med sin tunna röst men man hör svagt:
- Varför jag? De ända jag vill är att bli älskad.
pojken håller fram något som blänker i solen sista strålar.
Man annar vad de är.
Han drar försiktigt upp armen på tröjan.
Där ser man redan många spår efter pojkens smärta.
Han drar snabbt de ,börjar rinna.
En droppe glänser i solens strålar.
Alla vet att pojken inte orkar mer men ingen vet hur de ska
hjälpa honom nu kom pojken på ett sätt själv.
Han visste att de skulle bli svårt men han va ju inte älskad av någon.
Han tog sitt sista andetag och drog snabbt.
Sen försvann han.
Pojken som alla älskade

Författare:

Publicerat

Dela: