PojkFlickan

Jag är Nicole. 1






Jag kan förklara mig själv som en riktig pojkflicka. Många kan förklara mig så iallafall.
Jag heter Nicole Mayer, och är 17 år.
Jag har nyligen bytt efternamn för mamma är nygift med en Engels man, och vi mitt uppe i flytten från Stockholm, i väntad på ett nytt liv i England.
Jag har själv aldrig gillat någonting här i Sverige eller landet i huvudtaget. Jag umgås aldrig med tjejer. Varenda svensk tjej klär sig i små rosa kjolar, och är hur bitchiga som helst. Aldrig att jag skulle kunna vara så.
Men svenska killar vill inte ha tjejer i sina gäng eller i huvudtaget inte umgås med en tjej. Det är självmord för dem, så jag kommer inte sakna detta land utan kompisar.
Min styvfar, James har sagt att det är helt annorlunda i England. Han sa också att killarna kommer falla pladask för mig, för han påstår att dem gillar pojkflickor.
Han sa att nästan ingen Engelsk kille gillar tjejer som är bitchiga, och klär sig som änglar.
Jag hoppas James har rätt, för jag har inget emot att få lite kompisar för en gångs skull, och det skadar inte med någon snygg Engels man vid min sida.
Engelska killar är ju mannens man. Alla snygga skådespelare är från England. Tänk efter du, alla kända sexsymboler är från England, så jag kommer nog till paradiset.
Vi ska flytta till London, stadens stad, och jag som ensamt barn i familjen ska börja på en riktig Engelsk privatskola i utkanten av stan med skoluniform, och hela kittet.
Men jag kan försäkra mig om att vart jag än förflyttar mig kommer de bitchiga tjejerna alltid finnas runt omkring. Jag hoppas att ingen kille någonsin träffat någon som jag på skolan. Jag kommer dit till skolan otroligt killig av mig, och spelar brutala krigsspel, men är ändå kvinnlig av mig på samma gång. Klär mig snyggt, inte i rosa. Svart är min stil, inte för jag är någon hårdrockare men inga färgglada färger på mig inte. Skulle aldrig falla mig in.
Jag såg fram emot resan, och har alltid velat resa till London. Jag har alltid gillat det brittiska språket, och det där typiska Engelska, och nu ska jag flytta dit. Jag kan knappt tro det.
Du vill säkert att jag ska berätta hur min resa till England kommer gå.
Detta jag har berättat nu, hände för två år sedan, och jag vill berätta min historia om hur det var att flytta utomlands, och att allt plötsligt är annorlunda än man är van vid.
Att flytta till London var ett stort framsteg för mig. Mitt liv förändrades hel och hållet.
Jag trivdes inte i Sverige, det var som om jag suttit i fängelset, och plötsligt blivit fri.
Men nu ska jag berätta hela historien från flytten till nu.
Jag ska berätta om min underbara upplevelse, och få dig att veta hur det känns att förbättra sitt liv, och våga pröva på saker som man inte vågat pröva på. När man väl har vågat ta steget att pröva på det så kan det förändra ditt liv, kanske förbättra eller motsatsen men det är alltid värt att testa för om man inte gör åt ett problem t.ex. så kommer det aldrig lösas.
Först när mamma berättade att vi skulle flytta så vägrade jag för jag var rädd. Jag var rädd att det skulle bli värre än jag hade det. Men det är verkligen värt att i huvudtaget pröva på, för det kan bli betydligt bättre.





Flytten. 2


Den dagen vi skulle få med oss möbler, ja allting med oss på planet var ett rent helvete tills vi hade allt på plats i lägenheten i London.
Hela familjen, eller rättare sagt vi tre i familjen satt på flygplatsen med 2 ton packning runt om oss, och väntade på att planet skulle anlända.
Jag satt, och tänkte över mina ”kompisar” jag skulle slippa nu. Jag hade knappt haft några kompisar. Bara för jag var lite speciell, jag kanske kan vara lite svår att förstå, men dem människorna är inte rätt för mig. Jag ska hitta någon som förstår mig, någon som tycker om mig. Någon man kan prata med allt om. Det saknade jag så mycket. Jag hade aldrig haft en sådan vän, eller pojkvän. Ibland när jag kände mig deppig över någon löjlig förälskelse ville jag ha någon att prata med. Det går inte att prata med mamma om allt. En del saker förstår hon inte, de är då vänner är så bra att ha. Alla ska ha en vän man litar på, och tycker om, och kan prata med allt om.

Skriven av: Sandra Trankell