Prästen.

En del av en hel berättelse.

Det var en präst för ett par hundra år sedan som hade tjänst i en östgötisk församling.
Han var vidsynt och hanterade folk som dom var. Han hade märkligt många kyrkobesökare på sina högmässopredikningar. Detta för att han förkortade högmässans predikotext och tog upp socknens lägre stående människors problem. De var förvisso i mariotet, men inte sådana som räknades med betydelse i samhället. De hade inte ens rösträtt. Det gillades inte av den högkyrkliga och storbonde dominerande kyrkofullmäktige församlingen. Klagomål gick till pastorat och sen till stiftet. Klagomålen ledde till at han inte enligt pastorat och stift inte skulle hålla så många högmässor. Men prästen fortsatte i samma stil.

Han blev ”tvångserbjuden” en socken i Lappland som var större i areal än landskapet Blekinge. Kanske var det Korpiolongio eller Jockmock. Jag är gammal själv men mins inte så noga, och har ingen betydelse enär det var i närhet av fjälltrakterna. I hela Lappland, som en gång var Nordens största land, ( Tidigare ingick hela norra Norge och norra Finnland) var det glest mellan kyrkorna och lite folk. Det som i dag har Europas största råvarutillgång på skog, vattenkraft och metaller. Samt den illvilliga insekten mygg. De har midnattssol där. I dessa trakter har dom en dag och en natt om året. Därför blir de inte så gamla om man räknar dagar. Men om man räknar vanliga dagar så lever de faktisk bättre där än i övriga Norden. Ja, det är vetenskapligt bevisat att myggbett hjälper mot hjärtsjukdomar. De sprutar in ett medel som gör att blodet inte koalugerar och inte bildar blodproppar. Detta för att kunna suga i sig blodet.

Jag glömde nämna stackmyrorna. Dom bygger stackar som är 1,5 till 2m höga.
På den tiden byggde människor sina mer eller sina tifälliga bostäder i närheten av myrstackar. Min farfar (som också var en sorts pastor i dessa trakter)sa alltid. ”Stackmyror ska du inte försöka utrota. Det går inte. En fisk eller en köttbit i veckan på stacken så kommer dom aldrig att besvära dig. Får du in myror i huset så är det för att det finns ohyra. De äter ohyran och deras larver sedan försvinner dom”. Ett råd som jag har följt. Jag uppmuntrade närmaste myrstack när jag fick in hästmyror (dom stora) i huset. Dessa hästmyror försvann och jag matar stacken ännu mera.

Nu har vi nästan glömt prästen. Men jag tror att han levde efter dessa principer som folk lever fortfarande efter där uppe. Dom vill inte bli för många, vill leva enskilt och privat. Men vid jämna tillfällen samlas och veckofesta tillsammans. Ett ypperligt tillfälle på den tiden var på dom stora kyrkohögtider som varade i flera dagar. Då hade stiftet ordnat många småstugor (kyrkostugor) som besökarna kunde bo i. Familjerna med barn hade sitt eget boende och bohag med sig i form av kåtor. Småstugorna användes av ungdomar som behövde träffa det motsatta könet.(Det var ju vanligen långt mellan grannarna och svårt att träffas.) Därmed kunde släkten fortplanta sig utan inavel.

Så var det när den utkommenderade prästen från Östergötland fick viga ihop de två som fattat tycke för varandra. Efter ett år så träffade prästen de två på motsvarande högmässohelg. Och han märkte då att det inte blivit någon förökning. Folkligt intresserad som han var, så frågade han varför det inte blivit någon förökning. Orsaken visste inte paret. Efter ingående utfrågning så förstod han att mannen inte hade kunskap om hur det ska göras. Han var en stor renägare och visste hur renar förökade sig. Men kunde inte tro att människor gjorde likadant. ”Renarna ligger aldrig och gullar med varandra”, sa prästen.
”Men jag gullar med min fru och det blir vått i byxorna men inga barn”, sa renägaren. Efter flera kyrkliga försök att beskriva hur det går till så förstod renägaren ändå inget.
Prästen kände sig nu tvingad att visuellt göra det som mannen ska göra.
På den tiden fanns det inga elektriska ledningar i landet. Man fick belysa rummen med olika sorters lyktor.
Prästen drog ner byxorna och bad renägare hålla lyktan. Sedan utförde han akten.

I prästens plikter ingick det att med jämna mellanrum besöka folket i socknen. Men renägaren som han undervisat i fortplantningens mysterium hade han inte av samvetsskäl träffat på flera år. Men det gick inte att undvika i längden. Han träffade familjen och såg att de hade 7 barn.
”Jag ser att du tog lärdom av min undervisning, sa prästen.
”Ja. Några gånger om året så kommer skogsbolagets tillsyningsman och hälsar på.
Och jag håller i lyktan, sa renägaren.

Beskrivit av storljugaren Kalle Häggström

Skriven av: K-E Häggström