Räkna till fem

Det hade börjat med små obehagliga drömmar. Oskyldiga små drömmar om läskiga skepnader som listigt lurade bakom mitt medvetande. Jag vaknade ofta mitt i natten förvirrad och med bultande hjärta. Ett trick jag hade läst för att veta om man fortfarande drömde var att räkna sina fingrar. I drömmar brukar man ha sex fingrar på varje hand, tolv fingrar. Nu såg jag ner på dem. Fem fingrar. Lättad kunde jag pusta ut. Jag gick ut i köket för att dricka, så mycket som jag svettades efter mina drömmar behövde jag verkligen fylla på med vätska. Slängde en blick bort mot vardagsrummet som stod mörkt och tyst. Nästan för tyst.

Alla obehagliga drömmar hade gjort mig vettskrämd. Allt kändes så olustigt. Inför nästa natt hade jag därför gått och lagt mig ännu tidigare för att somna innan mörkret vaknade. Drömmen den här natten var läskigt tydlig. En liten flicka med mörk blick och blött hängande hår stod blickstilla i mitt vardagsrum. I mitt fina vardagsrum. Hon rörde sig inte ur fläcken men stirrade rakt fram. Målmedveten på något sätt. Livrädd vaknade jag och sprang utan att tänka ut i vardagsrummet. Mycket riktigt stod hon där. I mitt vardagsrum stod den okända flickan, som en staty. Det dova ljuset från gatulamporna utanför lyste upp tillräckligt och det fanns en doft av jord i luften. Hennes blick var fastnaglad i mig. En blick som trängde in likt nålar i kroppen. Det var nära att jag gallskrek av rädsla. Sen slog det mig. Min blick sänktes långsamt ner mot händerna. Sex fingrar. En dröm, det är inte på riktigt. Långsamt smög jag tillbaka till sovrummet med ansiktet vänt mot flickan. Jag fick inte vända mig om, vem vet vad som skulle hända då. Precis när jag hade stängt dörren fick den en rejäl knuff. Bultanden så kraftiga att dörren nästan gick sönder. Desperat försökte jag hålla emot men det blev allt svårare. Bara en dröm. Jag försökte intala mig att inget var på riktigt samtidigt som jag försökte skydda mig från hotet utanför. Precis när jag inte kunde hålla emot längre vaknade jag. Med ett ryck satte jag mig upp. Långsamt och vaksamt skannade jag av rummet medan hjärtat fick en chans att lugna ner sig. Blicken landade på dörren och jag flög genast upp för att undersöka den. Med fingertopparna kände jag på materialet. Inte en skråma. Även fast det hade varit en dröm hade allt känts så verkligt och så nära inpå.

Den tredje natten hade jag låst alla dörrar och fönster ordentligt. Det fanns ingen väg in och det kändes genast mycket tryggt. Den natten somnade jag tidigt och snabbt. En lovande tanke. Men även den natten kom drömmarna. Dörrlås kan inte hindra mardrömmar. Jag drömde samma dröm ännu en gång. Men den här gången vaknade jag av ett duns utifrån. Det lät som om någon hade tappat en tjock bok i golvet och jag lyssnade uppmärksamt. Inte ett ljud. Försiktigt trippade jag på tårna fram till dörren för att kika ut genom den lilla springa som fanns. Precis när jag rörde vid dörren hördes ett till ljud. Den här gången mer som steg. Små fotsteg. Jag vet inte varför jag inte blev skrämd. Kanske var det lite spännande, som ett rus genom hela kroppen. Kanske var jag övertygad om att det bara var en dröm igen. I mörkret smög jag därför ut för att se vad som hade orsakat ljuden. I vardagsrummet stod hon där igen, flickan med mörk blick och blött hängande hår. Jag sänkte blicken för att, än en gång, räkna. Fem fingrar.

Författare:

Publicerat

Dela: