Resan till Jamaica

Det var maj månad och min sambo Christopher hade just avlagt sin läkarexamen vid Atlanta Medical Center, Georgia. Själv var jag redan legitimerad läkare sedan några år tillbaka. Det hade varit många sena nätter och tentor för Chris del men det var det värt. Våra gemensamma drömmar hade äntligen slagit in – båda var färdiga läkare med jobb på samma sjukhus.
Det var en ovanligt vacker och varm dag för att vara i maj och vi hade anordnat en fest till Chris ära. Festen skulle äga rum på ett av stans mest exklusiva ställen och förutom min syster så skulle jag knappt känna någon. Det var Chris familj som hade hållit i trådarna inför festen och dom var av de så kallade fina folket som kände dom rätta människorna.
Jag visste att denna kväll skulle bli ganska långtråkig och jag kände att jag inte hörde hemma bland dessa människor. Jag blev placerad vid ett bord tillsammans med Chris farmor och två av hans kusiner. Dom hade jag bara träffat som hastigast någon enstaka gång. Chris var upptagen hela kvällen med att tacka alla som ville gratulera men när kvällen började lida mot sitt slut och det var dags att ta farväl av alla gäster så kom Chris fram till mig. Han såg lite trött ut men samtidigt väldig nöjd och belåten med kvällens gång.
- Jag hade aldrig klarat det här utan dig älskling, sa han och räckte fram en present till mig som han hade haft gömd bakom ryggen. Det var en biljett till Jamaica.
- Ska vi åka till Jamaica?, undrade jag.
- Nej, tyvärr. Jag kan inte åka för jag ska på en konferens nu i helgen, men åk du, det har du förtjänat.
Jag blev en aning besviken men samtidigt förstod jag att han hade mycket att göra. I vilket fall så kände jag att det skulle bli roligt med en semester. Det hade varit mycket jobb på sistone och det här var precis vad jag behövde, att få komma bort och slappna av.

Tre dagar senare var jag på flygplatsen redo att åka på min första semester på länge. Jag var fylld av förväntan inför min resa. På planet beställde jag en drink och tog mig en tupplur efteråt. När jag vaknade hade vi landat i Jamaica. Jag tog en taxi till mitt hotell och jag gick mot receptionen där det stod en man och när jag kom närmre kände jag en konstig samhörighet med honom. Jag såg på namnbrickan att han hette Sean. Han var väldigt trevlig och han gav mig det finaste rummet dom hade. Pickolon tog mina väskor och bar upp dom på rummet. Jag gav honom sin dricks och stängde dörren efter mig. Jag bestämde mig ganska snart för att ta mig en dusch innan middagen. När jag hade klätt på mig och fixat mig färdigt gick jag ner till lobbyn. Sean, receptionisten jobbade fortfarande när jag lämnade nyckeln.
- Ska du träffa någon här i Jamaica?, frågade Sean mig.
- Nej, jag är här själv.
- Om du vill så kan jag visa dig runt om du inte har något emot det. Jag har bott här hela mitt liv så jag vet vart alla sevärdheter finns.
- Ja, det skulle vara trevligt. När är du ledig?
- Jag slutar om en kvart. Du kan vänta om du vill.
Jag satte mig ner i lobbyn för att vänta tills han slutade sitt pass och jag kunde inte ta mina ögon från honom. Jag vet inte vad det var med mig. Jag kunde inte låta bli. Det var något speciellt med honom men samtidigt kunde jag inte sluta tänka på Chris. Jag undrade vad han gjorde just nu och jag tog upp mobilen ur min handväska för att ringa honom och höra hur det var med honom. Hans mobil var avstängd. Jag antog att det var för att han var så upptagen med möten och liknande. Nu stod Sean bredvid mig.
- Ska vi gå?
Jag tog mina grejor och vi gick tillsammans ut i det varma solskenet.
En vänskap rikare…

Vi bestämde oss för att ordna en liten picknick. Vi satte oss ner på en stor röd vit filt i en park alldeles intill stranden. Eftersom det var så vackert väder så var det många som var ute och hade picknick. Hela stranden var full av lekande barnfamiljer som byggde sandslott och kastade Frisbee. Det visade sig att jag och Sean hade väldigt mycket att prata om. Det kändes som om vi hade känt varandra i evigheter. Han berättade om sitt liv här i Jamaica och jag om mitt hemma i Atlanta. Bland annat så älskade vi bägge hästar, djur över huvud taget, och det fanns även många andra intressen som vi delade.
Det började bli sent och dags för mig att återvända till hotellet. Jag tackade för en underbar kväll och vi skildes åt efter en lång kram, en sån där kram med en extra kläm på slutet. Jag vände mig om efter att jag gått en bit och jag såg att Sean stod kvar och log och vinkade. Jag återvände till mitt hotellrum för att ligga i sängen och titta på TV. Jag provade att ringa Chris en gång till men åter igen inget svar. Jag lade mig till rätta i sängen och tankarna vandrade tillbaka till Sean. Jag kunde inte sluta tänka på honom och till slut blev jag arg på mig själv över mitt beteende. Jag somnade ganska snart och vaknade nästa morgon av att det knackade på dörren och någon ropade ”roomservice”. Jag klev upp och tog på mig den cremevita morgonrocken och öppnade dörren. Där ute stod Sean med ett leende, pigg och alert inför dagens planer.
- Skynda dig! Jag har en överraskning till dig. Men du måste lova att blunda och du får inte tjuvkika.
- Vad är det du har planerat egentligen?
- Du får vänta och se helt enkelt.
Jag skyndade mig att klä på mig och satte upp håret i en hästsvans.

Sean hade hyrt två stycken svarta hästar och vi begav oss ner för en ridtur längs stranden. Det var så underbart att få rida igen. När jag och min syster var små så hade vi hästar hemma på gården, men när våra föräldrar dog så såldes dom och jag har inte ridit sedan dess. Det var som om Sean hade läst mina tankar.
Jag föreslog en kapplöpning och Sean antog utmaningen. Sanden yrde runt hästarnas hovar och vinden lekte friskt genom mitt fladdrande hår och jag önskade att tiden skulle stå stilla, i alla fall ett tag. Jag vann och Sean som var en bra förlorare bjöd mig på en glass efteråt. Vi satte oss på stranden och lät vattnet skölja över våra fötter medan vi åt våra glassar. Vi var som gott som ensamma på stranden förutom några ungdomar som surfade och ett gammalt par som gick kvällspromenad.
- Det är min sista kväll här, sa jag. Jag åker hem imorgon bitti.
- Jag önskar att du kunde stanna här för alltid.
- Även hur bra det än låter så går det inte. Jag har någon som väntar på mig där hemma, Christopher. Jag berättade ju om honom.
- Men varför följde han inte med dig hit? Om du var min så skulle jag aldrig släppa dig.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag skyllde på att det var sent och att det började bli kallt och Sean följde mig till hotellet som en gentleman brukar. Väl framme vid porten så fattade han min hand och kysste den länge och jag ville att han aldrig skulle sluta. Till slut sa vi hej då och jag gick in. Jag stod kvar vid porten och tittade efter Sean när han gick. Jag var helt säker på att jag aldrig skulle få se honom igen.

Jag klev upp tidigt nästa morgon för att packa det sista av mina grejor. Jag tänkte på gårdagen, det kändes inte riktigt bra att jag och Sean skiljdes åt som vi gjorde, men jag hade inte tid till att söka upp honom. Planet skulle gå om en halvtimme så jag ringde efter en taxi som kom efter 5 minuter. Jag hann precis med planet och det skulle bli skönt att få komma hem igen. Till Christopher.
Resan hem gick snabbt, rätt som det var så var jag hemma i Atlanta igen. Jag visste att ingen skulle vara där för att möta mig för jag anlände tidigare än vad jag hade trott.
Jag beslöt mig för att gå hem från flygplatsen, det var ju bara några kvarter bort. När jag klev in genom ytterdörren så verkade det först som om ingen var hemma, men när jag kom längre in så såg jag Chris kläder ligga på golvet. Sen hörde jag att duschen var på så jag gick in i badrummet och fann till min stora förvåning min syster. Jag blev alldeles kall och jag kände klumpen i min mage växa och jag visste inte vad jag skulle tro.
- Vad gör du här?, frågade jag och utan att vänta på hennes svar så gick jag in i sovrummet där jag fann Chris.
- Jag kan förklara!, hörde jag Chris vädja ynkligt.
Samtidigt kom min syster ut i badrummet med en handduk runt sig, min handduk. Men det var redan försent, det jag hade fasat vad sant. I ren ilska fattade jag tag i den stora glasskålen som stod på byrån och kastade den rakt ovanför sängen. Den gick sönder i tusen bitar och det var så mitt liv kändes just då. Sedan rusade jag därifrån och Chris sprang efter mig. Jag vägrade stanna för jag behövde inte hans förklaringar. Till slut gav han upp för jag kunde inte längre höra hans rop efter mig. Jag kunde inte fatta att jag hade kastat bort en massa år på honom. Jag som till och med betalade för hans läkarstudier! Jag som hade stöttat honom och funnits där när han behövde mig. Älskat honom villkorslöst. Var det här tacken? Och min syster som hade varit så glad för min skull att jag hade funnit en så bra man som Chris. Hur kunde hon svika mig så?
Jag gick ut och bara gick utan att riktigt veta vart. Jag var för arg för att gråta.
Jag började sedan plötsligt att tänka på Sean. Varför hade jag lämnat honom? Mitt liv här i Atlanta var ändå slut. Det fanns ingenting som hindrade mig längre.
Jag skyndade mig bort mot flygplatsen och sprang mot receptionen.
- En biljett till Kingston, Jamaica, tack.
- Vi har en som går just nu, om du skyndar dig så hinner du. Går det bra med first class? Det är det enda vi har för tillfället.
- Ja, det går bra. Du kan skriva upp det på Christopher Reed.

Nu satt jag på planet åter igen till Jamaica. Nu skulle jag lämna mitt gamla liv bakom mig för ett nytt i Jamaica. Först nu kom alla mina känslor fram efter det som hade hänt och jag började gråta. Mannen bredvid mig frågade hur det stod till men jag sa att det var okej. Vi började småprata och det visade sig att vi skulle till samma hotell så jag skulle få åka med honom dit efter att vi hade landat. Jag gick in på hotellet och Sean hade tydligen slutat sitt pass för han stod och sa hej då till sin arbetskamrat. När han vände sig om så fick han syn på mig och han stannade upp och vi stod några sekunder och bara tittade på varandra. Vi möttes mitt på golvet och han omfamnade mig medan han viskade i mitt öra.
- Nu släpper jag dig aldrig!

Skriven av: Maria Thulin