Publicerat
Kategori: Novell

Rymmer hemifrån!

Cherie, Caroline och Jacqueline rymmer hemifrån!


Caroline vakna, vakna sa Cherie det är morgon. Jacqueline satt redan och åt frukost. Vad är det sa Caroline. Det är idag vi ska rymma sa Jacqueline med mat i munnen. Bussen till flygplatsen går om en… Cherie tittade på klockan om en halv timme!! Skynda dig Caroline vi måste åka nu!! Har ni alla sakerna med er nu då sa Cherie. Ja Allt förutom sminket sa Jacqueline, det glömde jag hemma! Nu måste vi gå. Kom nu! Tjejerna skulle rymma för att deras mammor och pappor inte brydde sig om de mer för de hade för mycket att göra på jobbet men det trodde inte Cherie, Jacqueline och Caroline på. Caroline var bara 14 år gammal och Cherie och Jacqueline var 15 år. Det viste inte riktigt var de skulle rymma. Men de skulle i alla fall hämnas på sina föräldrar. Bussen gick kl: 7.00 Och flyget gick kl:9.00. Men problemet var att det viste inte var flyget skulle åka. I bussen så satt Cherie och Jacqueline och rotade i väskorna. Varför rotar ni i väskorna sa Caroline? För att vi letar efter god… Tyst med dig Jacqueline viskade Cherie till hon. Och slog hon nätt på huvudet. Aj! Sa Jacqueline och fångade alla på bussens uppmärksamhet och alla tittade på dom. Då började Cherie och Jacqueline att rodna men Caroline bara skrattade sen började hon rodna och det blev medens tyst i bussen igen. Väl framme på flygplatsen så var kl:7.48 nu måste de fixa biljetter allt gick bara bra tills Cherie fick syn på en godisautomat och viskade det till Jacqueline dom sprang genast ditt och bad och bedde om lite pengar från Caroline. För det var Caroline som hade hand om pengarna för annars så skulle Jacqueline och Cherie gå och handla godis hela tiden. Tillslut gav Caroline med sig och gav de 10kr var. Cherie tryckte ett litet Marabou och en tablettask med viol smak. Jacqueline tog samma sak. Nu gick flyget. Det tog 22 Timmar att åka och nu var de framme. Då sa någon i högtalarna VÄLKOMNA TILL IRAK!
Va är vi i Irak Har vi åkt från Paris till Irak. För Cherie, Jacqueline och Caroline både, kom och bodde i Paris. Vad konstigt sa Caroline vi skulle ju inte åka så långt. Nä, vi skulle ju åka till Danmark sa Cherie. Bara och bara sa Jacqueline, det år också rätt så långt. De gick av flyget och tittade sig runt om. Det var människor över allt. De började gå en bit. Alla tittade på dom, som om de skulle vara
KANNIBALER!!!
De gick en bit till då de hittade ett vandrarhem. De gick dit för att checka in. Då fick Cherie och Jacqueline syn på en godisautomat igen och Caroline fick gå och checka in. Men det fanns ett problem. Caroline kunde inte deras språk som var Arabiska. Men då kom Caroline på att Jacqueline hade en Arabisk pappa och att Jacqueline hade berättat att hon kunde Arabiska. Så det löste sig till slut. De gick upp till sitt rum som var numer 7, på andre våningen. Men egentligen så fanns det bara två våningar. Det fanns bara två sängar så Caroline och Cherie fick ligga skaföttes för Jacqueline tog så mycket plats så ingen ville della säng med henne. Sen gick de ut ett tag och köpte lite mat som de kunde laga (nudlar för de kunde inte laga så mycket mat) Sen helt plötsligt började det pipa på Carolines mobil, hon hade fått SMS av sin mamma det stod så här: Hej Caroline! Var är du och Cherie och Jacqueline vi letar efter er hela dagarna och har inte sett en glimt någonstans. Så idag så var vi tvungna att ringa polisen. Det är inte roligt snälla svara eller hör av dig på nåt sätt, bara vi får veta var ni är. Jag älskar dig/Mamma.
Va sa Caroline! Dom hade skickat ut polisen efter oss. Då sa Cherie de måste vara oroliga för oss. Vi kan nog inte stanna här så länge sa Jacqueline. Nä vi måste nog åka nästa vecka eller om några dagar. Sen blev det natt. Caroline vaknade av att Cherie råkade sparka på hennes arm. Hon gick in på toan och tog en dusch. Sen vaknade Jacqueline bara några minuter efter Caroline för att hon drömde en mardröm. Men Cherie sov enda till kl: 14.30 Sen så gick Caroline ut och handlade frukost åt dom, det blev nudlar igen!! Sen hade de tänkt att de skulle gå ut lite, men det blev inte så långvarit för att Jacqueline hade fått en fågelskit på sig, och sen när hon märkte det så gick hon och kräktes i buskarna. Sen luktade hon kräk hela vägen hem, för att hon inte kunde torka av sig runt munnen. Det var äckligt tyckte Caroline som var så kräsen av sig. Sen när de var hemma sa Caroline vi måste nog åka hem imorgon för att det tar rätt lång tid att åka hem och vi har inte så mycket pengar kvar på mammas konto som de hade stulit (med ett annat ord lånat) av Carolines mamma. Ja jag har redan tittat när flygplanen går för att jag anade nåt sånt här sa Cherie. Men när går det då sa Jacqueline? Kl: 07.00 sa Cherie. Ja, ja då får vi somna snabbt sa Jacqueline. Ja god natt sa Caroline och släkte men efter bara tre sekunder tände hon lampan igen. Och sa att hon inte kunde sova om klockan bara va 16.00 Då började Caroline Cherie och Jacqueline att skratta jätte mycket. Sen stannade uppe och tittade på Tv som var mycket roligt för de förstod inte vad de sa. Sen blev klockan 21.00 så då gick dom och la sig. Sen blev det morgon. De hade ställt klockan på 05.00. Då åt de frukost och klädde på sig sen gick de till receptionen och checkade ut. De hade hyrt en taxi klockan 6.00 sen när de var framme på flygplatsen så köpte de biljetter och sen steg de på flyget, och åkte iväg! Helt plösligt så började flyget att vingla. Då sa Jacqueline att hennes pappa hade berättat om att när han hade suttit på ett flyg så hade det börjat vingla precis som nu och då hade flygplanet störtat och fem personer hade dött när de hade kraschat mot marken. Men pappa hade klarat sig, som tur var. Han bröt bara ett ben men han var glad över att det inte hade hänt nåt ännu värre. Då hörde tjejerna att piloten till flygplanet sa: Håll hårt i er nu det finns en risk att vi kommer att störta mot marken vilken sekund som helst! Då skrek Caroline till och svimmade. Men Cherie och Jacqueline höll hårt i sig för dom ville i alla fall inte dö nu. Caroline vakna; vakna sa Cherie det är över nu. Caroline och många till hade svimmat. Men när Caroline skulle resa sig så skrek hon AJ, AJJJJJ. Då sa Cherie å förlåt jag glömde att säga att du har brutit bennet precis som min pappa sa Jacqueline. Sen frågade de var de var då sa dom att de var i Iran och att de inte hade hunnit komma längre. Men när kan vi åka hem då? Frågade Jacqueline. När vi har fått en signal från ett annat flyg. Då kan de hämta ett nytt flyg hit sa piloten. Hur länge kan det dröja? sa Caroline. Minst två dagar sa piloten. OK sa Caroline, men vi har ju inget att äta eller? Jo lite mat har vi väll. Men vi har tur att ingen dog sa piloten. Ja sa Jacqueline och berättade om sin pappa för piloten. Och då frågade piloten vad Jacquelines pappa hette? Då sa hon att han hette Alban Marokosvan för att Jacqueline hette Jacqueline Marokosvan. Då sa piloten att han hade gått i lumpen tillsammans med Jacquelines pappa. Men nu ska vi gå sa piloten. Vart då? Sa Jacqueline. Över det berget där borta sa piloten. Det är någon som sa att vi kunde gå till de tre systrarnas berg. Vad är det för berg? Sa Caroline. Där var det en gång tre pandasystrar och en panda bror en dag så dog panda brodern och de tre systrarna grät. Det är därför pandorna är svarta runt ögonen sa piloten. Jaha sa Caroline men vi måste väll inte gå över berget sa hon. Nej sa piloten men vi måste gå runt. Det tar ungefär 24 timmar. Asså en dag sa Jacqueline. Ja alldeles riktigt Jacqueline . Då sa Caroline haha, Jacqueline har i alla fall lärt sig någonting i skolan. Jätte kul Caroline akta så jag inte kastar ner dig från de tre systrarnas berg så du dör. Va! Sa Caroline, varför säger du inget Cherie, det är inte likt dig tycker jag. Då började Cherie gråta och sa tänk om vi aldrig kommer hem igen, vi skulle aldrig ha rymt hemifrån det har bara blivit så mycket problem.
Ja vi vet sa Jacqueline ,men det kommer nog att ordna sig tror jag. Caroline gick sakta fram till Cherie med sina kryckor och tröstade henne tills Cherie slutade gråta. Det började skymma, då sa piloten Det är snart mörkt och vi vill inte somna på vägen vi går. Så jag föreslår att vi tar fram de gamla tälten som jag hade med mig från planet och övernattar här! Om de är någon som vill fortsätta att gå så kan ni inte skylla på mig om ni kommer vilse. Alla följde förslaget och övernattade där de var. Cherie, Jacqueline och Caroline låg i samma tält som piloten och två andra. Det fanns fem små tält som de fick dela på. Då sa Caroline nu är det jag som är godis sugen och inte nu. Tjejerna som brukade titta på tv tillsammans ibland imiterade Marabou reklamen och slutade med Mm... Marabou! Sen fick alla i tälten en skratt attack speciellt Caroline och Jacqueline. Då sa Cherie vi måste kanske höra av oss till våra föräldrar och säga att vi mår bra. Eller? Jacqueline och Caroline tittade på varandra och nickade instämmande till Cheries förslag. Vi ringer i morgon bitti sa Caroline. Efter ett tag somnade alla i tältet. På natten vaknade Jacqueline av ett ljud. Hon väckte Caroline och Cherie och viskade det är någon där ute. Cherie och Caroline nickade. Vi går ut och ser vad det är sa Cherie. De gick tysta ut ur tältet. De hörde ljudet igen. De gömde sig i buskarna och väntade… GOD MORGON ALLIA. Caroline vaknade och satte sig upp snabbt. Cherie Jacqueline och Caroline hade somnat i buskarn medan de väntade! Då hörde hon piloten igen som sa Tre flickor har försvunnit vi måste leta efter dom innan vi fortsetter vår vandring runt bergen. När han hade sagt detta reste Caroline sig upp och sa:
HÄR ÄR VI!
Alla ögonen var riktade mot henne. Hon stampade på Jacquelines fot så hon skrek till. Då reste sig Jacqueline också upp Då sa Caroline vi hörde ljud i natt och gick upp för att titta vad det kunde vara! Hon tittade på Jacqueline med intensiva ögon för hon kunde inte få fram fler ord, Jacqueline sa snabbt, men det var ingenting för vi hittade aldrig någonting som kunde ha gjort så att vi vaknade. Men det gjorde vi sa piloten. Vi hittade en man som försökte sno våran sista mat. Och tack vare er flickor fick vi fast han. Det var ju en tjuv sa Caroline när de hade börjat gå igen( Cherie hade också vaknat) Ja sa, Cherie det trodde jag inte det skulle vara, ärligt talat trodde jag att det skulle vara något djur eller något liknande. Ja jag med sa Jacqueline. Men idag måste vi iallafall sms:a våra föräldrar och säga att vi mår bra sa Jacqueline. Ja det måste vi faktiskt sa Caroline. Hon tog fram sin mobiltelefon och skrev: Hej mamma! Vi mår bra alla tre vi är på väg hem! Hälsa Cheries och Jacqueline att vi mår jätte bra och att vi älskar er. Vi förklarar resten när vi kommer hem kram/Caroline
Så nu är det klart sa Caroline till de andra, nu ska vi bara kunna komma hem utan att bryta något annat ben i kroppen. Nä det ska vi försöka att låta bli sa Jacqueline och skrattade. Nu hade de gått 18 timmar sammanlagt sen planet kraschade så det var bara 6 timmars gång kvar. Efter 4 timmar till så hade de hunnit äta och vila sig innan de behövde fortsätta sin vandring. Nu hade de gått i 3 timmar till( så det hade tagit 7 timmar innan de kom fram)och nu var de framme i en by. De gick in i byn. Caroline sa hoppas det finns ett plan så att vi kan åka hem idag och inte behöver vänta så länge. DE HADE TUR! Det gick ett plan om 2 timmar till Paris så de behövde inte vänta så länge! Ooo, vad bra sa Jacqueline jag längtar ändå ganska mycket över mamma och pappa gör inte ni det? Jo sa Cherie! Och vi får hoppas att vi inte kraschar denna gång också! Det tror jag att vi inte gör sa Caroline! Isåfall hamnar vi ju närma Paris denna gång (om de hade kraschat en gång till menade Caroline) Efter två timmar satt de på planet igen och nu var de på väg till Paris och inte Irak!
De hade tur för eftersom planet hade kraschat hade de fåt gips på Carolines ben och fått hemfärden helt gratis plus 300kr de kunde använda på planet och betala skulden på Carolines mammas konto kort. När de var framme på flygplatsen gick de mot en busshållplats. De hade tur för det gick en buss om några minuter. Så länge gick de bort till godisautomaten och handlade var sitt Marabou. Det var gått sa Caroline! Jag förstår varför ni alltid är godis sugna. Äntligen sa Jacqueline och pustade ut. De gick tillbaka till busshållsplatsen och bara efter en minut kom bussen. De betalade och gick och satte sig. Efter en kvart gick de av. NU var de tvungna att gå var sitt håll. De kramades ett tag och sedan sa de hej då och de började gå hemåt. Just då fick Caroline ett SMS från sin mamma. Hon läste det:
Hej Caroline! När ni är hemma kom hem till oss alla tre! Kram/mamma
Vänta skrek Caroline till Cherie och Jacqueline. Mamma skrev ett SMS till mig precis och vi skulle gå hem till mig alla tre! De gick hem till Caroline istället. De plingade på dörren! Carolines pappa öppnade och sa kom in! Då hörde de sång och alla föräldrar kom in med party hattar och tårta och sa nu ska vi fira! De åt tårta och dansade tills det blev mörkt. Då sa deras föräldrar att vi ska aldrig glömma er igen!! Och inte tänka på jobbet för ni är de bästa barnen man kan önska sig!

Och då bestämde sig Caroline, Cherie och Jacqueline att de aldrig mer skulle rymma hemifrån!


Skriven av: emma

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren