Säg nej till kärleken.

Jag har aldrig haft denhär känslan förut......Jag fryser, sa han på sitt underlägsna självklara vis. Han visste inte hur det högg till i mitt hjärta. Vi stod ensamma utelämnade på scenen. Han och jag. Vi spelade roller där. Vi spelade roller utanför. Det gjorde ont i mig varje gång han sa just dessa ord på föreställningerana, men denna gånge var det annorlunda.

Det hela började tidigare. Cirka fem månader innan vi hade premiär på våran uppsättning. Jag hade blivit förälskad i en annan flicka. Inte den flickan som jag älskade, utan en annan. Någon som jag egentligen inte sökte, utan bara fann där utan att leta. Det kunde ju inte hända mig. Nej, det hände alla andra, men inte mig. Jag ville ju inte, jag hade det ju så bra, jag var ju stark. Men ändå kom kärleken smygandes på mig.

Hon var underbar. Jag ville inget annat än att vi skulle vara själv och bara sitta och prata. Men när vi träffades var vi allt annat än själva. Vi träffades ute, och jag har aldrig varit ute så mycket i hela mitt liv. Jag var inte ute för att träffa mina kompisar, nej jag var ute för att träffa min hemliga kärlek. Hon följde med mig på teaterrepetitioneran, vi träffades och gick ut på långa promenader, men givetvis så var det alltid kompisar med.

Vi var båda två rädda för varandra på ett hemlighetsfullt sätt. Vi hade ju våra respektive. Jag hade min flickvän som jag älskade över allt annat, men hon var i Spanien i tre månader. Hon hade sin pojkvän som hon bodde ihop med, men som nästan aldrig var hemma. Det var upplagt för att vi skulle kunna klara oss ur det här utan att någon upptäckte oss.

Sedan kom dråpslaget. Hon gjorde slut med sin pojkvän, det hade tydligen inte varit så bra. Men jag då, jag älskade ju min flickvän, eller? Helt plötsligt blev det hela mycket mer allvarligt. Ville hon att vi skulle satsa på varandra? Ville hon ha bara mig nu? Jag blev rädd. Gömde mig, ville inte veta av henne. Hur kunde hon? Vi hade det ju så bra utan att vi kunde få varandra. Nu stod det helt plötsligt helt öppet. Det var upp till mig och jag ville ha henne.

Vi hade aldrig kysst varanda eller blivit intima. Nej, vi hade bara dansat en gång med varandra, den sista dansen. Då hade vi tryckt våra kroppar emot varanda så att svetten började kännas igenom tröjorna. Vi visste båda två vad den andra tänkte. Men det var så långt jag kunde sträcka mig. Jag ville ju inte ha någonting annat en flirt.

Jag konfronterade min motspelare i teatergruppen. Efter att jag satt in honom i mitt problem funderade han en stund. Klarar du av att säga nej till kärleken, frågade han. Jag blev helt ställd. Det var ju precis vad min flickvän hade sagt till mig innan hon åkte. Hon sa 'Jag skulle aldrig klara av att säga nej till kärleken, om jag träffade en annan'. Då hade det känts som ett dråpslag. Skulle min flickvän vara otrogen mot mig i Spanien? Hon hade åkt och varje gång hon ringde hem visste jag att hon inte skulle klara av att vara det. Vi var bra för varandra.

Nu var det min tur att visa att jag var stark. Jag och min hemliga kärlek hamnade på samma förfest. Vi hade det ganska trevligt, men det var någonting emellan oss denna kvällen. Jag kände det. Jag visste vad det var. Det var mitt sätt att ta avstånd och klippa trådarna med henne. Istället för att fortsätta ut till krogen gick vi hem till mig. Jag hade förberett mig noga. Varje ord var viktigt. Jag läste upp en dikt som jag hade skrivit till henne. Den handlade och hur mycket jag tyckte om henne, men att jag från och med nu hoppade av tåget. Jag ville vara med min flcikvän, men hon fick gärna fortsätta vara min kompis.

Jag ångrade de sista orden. Jag visste att vi inte skulle kunna fortsätta vara kompisar, eftersom vi hade det lilla extra mellan oss. Men jag fick bita i det sura äpplet. Jag hade varit stark och sagt nej till kärleken. Vi slutade prata med varandra på telefon, och jag slutade att gå ut eftersom jag visste att hon fortfarande skulle vara där ute. jag gick in i mig själv. Tyckte synd om mig. Men vad gjorde det, jag kunde ju inte berätta för någon.

Denna kvällen satt hon i publiken. Hon tittade på mig, jag kände det. Jag vågade inte möta hennes ögon. Hon tittade på mig men jag var feg. Med böjt huvud gick jag av scenen. Med publikens skratt i ryggen. Men jag visste att det var en som inte skrattade. Min hemliga kärlek!

Skriven av: Jonas