Sagan om den gamla brödrosten (Sagan om ringen influerad

Sagan om Den gamla brödrosten.


En gång i en liten by som hette Tollered fanns det en snubbe som hette Sven.
Svens gamle farfar som var 100år hade en gammal brödrost.
En vacker morgon kom Svens farfar till Svens hus.
Sven låg och sov men han vaknade av ljudet från sin farfars permobil.
Sven gick ner och öppnade.
Där stod den gamle farfarn och pustade och flåsade.
Ett litet skrovligt ljud kom ur Farfarns hals:
- Du måste åka till skroten med den här gamla brödrosten, Sven.
Sven tog emot den ärofullt.
- Åk redan ikväll, du har en lång bit att köra, uppmanade farfarn.
Sven såg sin farfar åka iväg. Farfarn såg sej inte riktigt för, ty när han åkte ut på vägen kom en lastbil i full fart och körde på Sven farfar.
Sven brydde sej inte så mycket, han tänkte väl att hanses farfar skulle dö förr eller senare ändå.

Tidigt samma kväll åkte Sven. Han skulle till skroten i haparanda, ty där tog dom emot brödrostar med glädje.

Fortsättning följer…



Sagan om de två garagen.


Sven hade två garage där han i det ena hade bilen och i det andra hade cykeln.
Det märkliga va bara att Sven hade placerat cykeln i det stora garaget.
Men anledningen till detta var för att hans cykel nämligen var större än hanses bil.
Ty cykeln var inte vilken cykel som helst utan en tandemcykel som man kunde sitta sju stycken på och cykla. Men Sven hade alltid varit lite märklig, anledningen till tandemcykeln var nog mest för att han aldrig hade haft några kompisar, men ville ändå ljuga lite för sej själv.
Men i alla fall så kom Sven iväg. Men när han kommit en bit på vägen blev han jävligt pissig, så han bestämde sej för att stanna vid kanten.
Han gick in i buskarna å stod och pissade en lång stund.
Men när han kom tillbaka, så var cykeln borta.
Stackars Sven! Hur skulle han nu ta sej till haparanda?

Fortsättning följer…



Sagan om cykelns återkomst.

Sven gick och gick tills att han kom fram till ett litet hus, han skulle just gå fram och knacka på när han fick syn på sin gamla tandemcykel.
Sven blev överlycklig men också skitförbannad!
Vem vågar ta nått av Sven, tänkte han ilsket.
Han satte sej på cykeln och trampade iväg.
Han cyklade utan ett enda stopp i sju dygn och
Nu tillslut såg han skylten:

”Kiruna 123”

Sven var nästan framme. Han tog en paus vid vägkanten och somnade.

Tidigt nästa morgon vaknade Sven och trampade iväg.
Han såg nu den gamla skroten och bromsade in.
Han gick fram med tunga steg till gubben som jobbade där och lämnade Brödrosten.
Sven kände sej nu lycklig och trampade hem i solnedgången.
Detta hade varit Sven största upplevelse och han skulle till-å minnas det för livet.


Slut…

Skriven av: Axvald