Publicerat
Kategori: Novell

Sagan om Dragor Mörkrets återkommst

Kapitel 1

Dragor tittade ut över kungliga slottets borgård från ett av fönstrerna i östra tornet.
Som vanlig hände inte mycket i slottet. Dragor såg en man iförd en svart munkkåpa kom inridande på borggården,han klev av hästen öch
slängde tyglarna till en av tjänarna som var i närheten.
Dragor hade alltid undrat vem han var, han brukar komma på dagarna och rida iväg
på kvällen så att ingen ska veta att han har försvunnit. Dragor hade också undrat hur mannen kommit iväg utan att ingen såg det om det inte
vore för att han spionerade på mannen när han kom till slottet.

- Dragor! Står du här igen?? Jag behöver hjälp i biblioteket. Kom nu.
- Ja jag kommer snart.
- Dröj inte för länge.

Drogor dröjde kvar ett tag uppe i tornet för att kolla utsikten. Han tyckte om att titta ut över murarna. Han tyckte om att titta på den
vackra staden Versia. Dragor hade knappt vart i staden. Dom enda gångerna han hade varit i staden var när Sargan hade sagt åt Dragor att gå och
köpa nåt specielt åt honom. Runt omkring staden fans en stor mur som blänkte i silver, därför namnet silvermuren, som kung Zaran II hade
låtit sig bygga för att kunna försvara staden bättre vid ett anfall. Utanför murarna fans endlösa åkrar med olika sorters grödor på.
Det finns en sak Mavos är känt för och det är tobaken, det finns inget land som kan få så god tobak som Mavos.

Dragor brukade stå och fantisera om att han red ut från slottet, ut genom staden, förbi åkrarna för att rida från land till land på ett stor
äventyr.
Dragor hade tänkt förut att han skulle ryma från slottet men ångarde sig, han ville inte lämna Sargan. Sargan har varit så snäll mot Dragor.
Han har uppfostrat Dragor som sitt eget barn, han kunde bara inte rymma. Han hade inga pengar, ingen häst och absolut ingen anning om vart
han skulle ta vägen.
Efter ha ståt där ett tag och kollat ut över slottsmurana i morgonsolen gick han tillbaka till biblioteket.

På vägen till biblioteket gick han förbi en massa tavlor på olika kungar, han brukade gå och kolla på tavlorna och tänka på de olika
äventyren kungarna hade varit ut på. Hans favorit var kung Zaran II som hade erövart en massa länder.

- Oj! Sargan väntar nog.

I biblioteket fanns en massa saker, minst ett tjog stora hyllor med böker som stod uppradade i en snygg rad. Bökerna var prydligt uppstälda i
boksavsårning. Längst in i hörnet fanns det ett stort bord med det konstigaste vätskor och örter, vid bordet fanns det två stollar och ett
fönster med fin utsikt över borggården.
vid fönstret väntade Sargar, dragor var lärjunge hos honom till alkimist och biblotikarie, vid ett bord fullt av konstiga flaskor med någon
konstig vätska som skiftar färg beroende på vad man häller i.

- Vart har du varit? Det skulle gå fort.
- Förlåt jag gick och fantiserade lite.

Sargan mumlade något ohörbart och vände sig om för att börja blande en massa olika saker i en flaska med en konstig gul vätska i.

- Vad skulle jag hjälpa dig med, Sargan?
- Du kan börja stoppa tillbaka de här böckerna i hyllorna, och för en gångs skull kan du väl ställa tillbaka dom där dom ska vara.

Dragor tog upp den första av dom drygt 30 böckerna och letade efter en ledig plats att ställa dom på. När han lagt tillbaka ungefär hälften
och var längst bak i biblioteket hörde han att Sargan pratade med någon. Dragor förökte att inte gå och se efter vem det var men hans
nyfikenhet van, han smög fram till kanten på bokhyllan och tittade vem det var Sargan pratade med. Det han såg fick Dragor att hålla andan.
Det var mannen som var iförd i en svart munkkåpa som just hade kommit till slottet. Dragor försökte komma närmare, han lykades komma osedd
fram ett par hyllor så att han kunnde höra vad dom pratade om.

- ...Men jag lovar det kommer att hända, Sargan. Du måste hålla ögonen öppna.
- Det har du sagt många gånger förut. Det kommer INTE att hända.

Dragor försökte smyga sig närmare men råkade välta ner en tjock bok från hyllan, den slog i golvet med ett ljudligt duns.
Sargan snodde runt och tittade på Dragor.
-Vad håller du på med egentligen?
- Jag skulle bara..
- Bara vadå?
Dragor försökte desperat komma på en ursäkt.

- Jag skulle bara hämta dom sista bökerna.
- Hämta dom då och stå inte där som ett fån.

Dragor skyndade att hämta bökerna och gick i rask takt därifrån för att ställa tillbaka bökerna.
Efter en stund gick den mystiske mannen.
Vem är den där mannen och vad var det han och Sargan pratade om, vad var det som skulle hända?
- Dragor?
- Ja?
- Skulle du kunna springa ner till slottets kök och hämta en bit fläsk?
- Vad ska du med fläsk till?
- Gör det bara.
- Ja,ja.


Dragor sprang ner till köket men som vanligt stanade han och tittade på tavloran på dom gammla kungarna. Han fantiserade att
han var Zaran II och var ute på ett slag fält och slogs. Efter ett tag kom han på vad han skulle göra och fick panik och sprang
ner till köket och bad om en bit fläsk.
- Vad ska Sargan med fläsk till? Frågade köksmästaren.
- Ja, inte vet jag.
Dragor fick en fläskbit och sprang upp för trappan till övervåningen där biblioteket låg. Han svängde runt ett hörn och sprang rakt
på en man.
Båda två föll till golvet efter krocken. Mannen, som hade burit på en gryta med soppa var nu dyngsur och hade grytan på huvudet.Han slet
grytan av huvudet och utbrast:
- Vad ända in i en Murogs stinkande armhåla håller du på med??!!!
- Oj förlåt jag har brå..... Men det är du som var i biblioteket.
- Vid Bernhards stinkade fotsvet, nu får du städa upp här.
- Men det v.....
- Vid Norvanas heliga ring!!! Gör som jag säger!!!

Dragor vände sig om för att spriga iväg men ångrade sig etersom han ville veta vad som skulle hända. Dragor vände sig om, men han var borta.
Dragor kunde bara stirra på platsen där mannen varit. Han hade bara försvunnit.
- Vad har du gjort pojk? Frågade en tjänare som kom förbi.
- Det var inte jag...
- Och vem skulle det annars vara? Ta och städa upp här!
- Men..
- Nu!

Det tog Dragor en timme att städa upp all röra. Han stod där och skurade och undrade vem den där mannen var.
- Jag vet att jag sett honom, men vart? Tänkte Dragor.
När Dragor var klar tog han fläsket och gick till biblioteket.

- Sargan, jag är här.
- Vart har du varit? Jag har suttit och väntat i en över en timme nu!
- Förlåt. Det hände en liten olyka och jag var tvungen att städa upp.
- Det var typiskt dig. Alltid hamna i problem. Har du fläsket?
- ja. Här.
- Tack.
- Vad ska du med fläsket till?
- Du ska få se.

Sargan la ner fläsket på bordet och gick och hämtade en flaska ur ett skåp som hängde på väggen.
- Titta noga nu Dragor.
Han hällde inehållet på fläsket som började fräsa som om det hade börjat stekas. En sekund senare var fläsket borta.
- Vad hände med fläsket? Frågade Dragor, förvånat.
- Fläsket upplöstes av innehållet i flaskan.
- Funkerar det mot allt kött?
- Ja, tänk bara vad det skulle kunna göra mot en människokropp!
- Ööö, skulle inte människan dö då?
- Jo, men det är det som är poängen.
- Jaha. Funkar det på nåt annat?
- Ja på metaller.

Dragor satt på stolen brevid Sargan och kollade på när han blandade ihop en massa konstiga saker. Sargan drog ut en låda ur bordet
och tog fram nån underlig liten växt. Då såg Dragor att det låg en konstig kristall som lyste i grön konstig färg.
- Vad är det där? Undrade Dragor.
- Det är en...
Sargan han inte säga något mera därför att dörren slogs upp.
- Kungen vill prata med dig Sargan.
- Jag kommer Kastaan.

När Sargan hade gått satt Dragor kvar och tänkte på vad det var för kristall.

- jag ska inte röra kristallen utan att fråga Sargan.

Dragor började kolla på böckerna i biblioteket, han kollade på alla bökers titel utifall han skulle hitta nån intresant bok. Efter ungefär en
halvtimme hittade en bok om stadens historia. Han satte sig ner och började läsa.
Han började läsa ett stycke om Mavos erövningar. Mavos ägde förut hela Ingara, erövningen hade skett under ledning av Kung Zaran II som hade
regerat i 30 år innan han vart lönnmördad i sängen en månad efter att Ingara blivit erövrat.
Dragors läsning avbröts av ett lågt duns som kom från längst bak i biblioteket. Dragor smög iväg för att kolla var det var.
- Ännu en råtta.

Dragor gick iväg för att fortsätta att läsa.
Kung Fangol arc´Vard av Tira försöka ta över Ingara efter Zaran II död. Det gick lätt för kung Fangol, efter ungfär två månader hade Mavos
arme flytt tillbaka till sitt land. Det var inte många slag men det var ett stort slag vid Ingaras huvudstad Gara. Det var ett blodigt slag,
men dom största förlusterna hade Mavos arme. Det var ungfär femtontusen man som gick förlorade för Mavos, den andra sidan förlorade bara
tretusen man.

- Äää. Jag orkar inte läsa den här boken, jag har läst den förut.

Dragor ställde tillbaka boken för att kolla om han skulle hitta nån bettre bok. När han hade ställt tillbaka boken och var på väg därifrån
såg han han en bok som han inte hade sätt förut. Boken hette 'Kristaller'.

- Kristaller? Det kanske har nåt att göra med kristallen i Sargans låda.
Dragor började läsa i boken, men det stod inte bara om kristaller, utan också om trolldom och magi.
- Att det ens finns folk som tror på sont här! Utbrast Dragor och slängde boken ifrån sig.
- Det finns faktiskt ganska många som tror på det.
Dragor var nära att hoppa upp i luften av överraskning. Han tittade åt det håll där ljudet kommit ifrån, mot en hylla stod den munkkåps
klädde mannen lutad.
- Hur länge har du stått där? Undrade Dragor.
- En kvart ungefär.
- Vad gör du här? Sargan är inte här.
- Nej jag vet, det är dig jag vill prata med.
- Mig? Vem är du?
- Jag heter Riva.
- Riva? Vad var det du ville, Riva?
- Inte något specielt, kom vi går runt i slottet lite.

Riva började gå mot dörren och Dragor var snabbt up på föterna för att följa efter. Dom gick igenom slottet utan att säga någonting
till varandra. Efter ett tag kom dom ut till borggården. Riva gick och satte sig på en bänk under ett ekträd och Dragor gick och satte
sig brevid.
- Har du ridit någon gång, Dragor?
- Näe.
- Hur gammal är du?
- 17, snart 18.
- VA??!!
- Sargan har aldrig låtit mig rida.
- Åhhh!! Sargan din avkomma av en Blog!!
- Vad är en Blog?
- Bry dig inte om det, nu ska vi lära dig rida.

Riva gick iväg och hämtade två hästar, stallknektarna verkade inte ha några problem med att låta honom göra det.
- Här, pröva den här hästen, sade Riva och gav Dragor tyglarna till ett gulbrunt sto.
Dragor svingade sig smidigt upp i sadeln.
- Du ser ut att ha medfödd talang, konstaterade Riva och nickade belåtet.
- Hur gör man? undrade Dragor.
- Gör som det faller dig in.
Dragor böjde sig framått för att klappa hästen( han trodde att det skulle hjälpa )men råkade också sätta hälarna i hästens sida.
Hästen skenade utan kontroll.
- Hjääälllppp!!! Vad ska jag göra!? Skrek Dragor skräckslaget.
- Det här går ju bra...svarade Riva ironiskt.
Hästen skenade rakt in i en stor stapel med tunnor, Dragor flög ur sadel och landade på den hårda stenläggningen.
- Ja, det gick ju jätte bra... sade Riva, fortfarande ironiskt och hjälpte Dragor upp på fötter.
Just då kom Sargan ut från slottet.
- Vad har du gjort med pojken?! frågade Sargan ilsket.
- Det var inte jag... svarade Riva.
- Jo, jo. Kom nu Dragor.
- K-kommer. svarade Dragor som knappt hämtat andan.

Dragor följde med Sargan tillbaka till biblioteket. Det var midagstid och Dragor började bli hungrig, men han vågade inte säga till Sargan
att han ville gå och äta, så han följde med Sargan. Sargan gick i ett snabbt tempo och Dragor fick nästan halvspringa för att hänga med.
- Det är mycket liv i honom fast han är gammal, tänkte Dragor

Väl framme vid biblioteket gick Sargan fram till bordet med dom underliga flaskerna som Dragor inte hade fått lära sig någonting om.

- Dragor?
- Ja, Sargan. Vad är det?
- Du ska få en liten lektion hur man blander botemedel mot dom flesta sorters gift, efter du har varit och ätit.
- Ja Sargan. Kommer snart.
- Du behöver inte slänga i dig maten.

Dragor gick sakta ut i bibliteket, innana han kom ut ropade Sargan.
- Jag vet nog att du kommer att springa när du kommer ut!

När han hade kommit ut från biblioteket gick han. Han ville visa att han inte var uphätsad för att han skulle lära sig nått nytt.
Han gick förbi sitt favorit ställe utan att titta på tavlorna den här gången, han ville till matsalen så fort som möjligt.
När han kom till matsalen satt det bara 10 personer där, han tog en träskål och fyllde den med soppa.
Efter att ha ätit tre portioner soppa gick han tillbaka till biblioteket. Han tog god tid på sig att gå tillbaka till biblioteket.
När han kom fram, satt Sargan och läste i någon bok som Dragor aldrig hade sett.
- Vad läser du, Sargan?

Sargan rykte till och stängde snabbt boken och lade den i en av lådorna.

- Inget specielt.
- Jo, men vad läste du?
- Inget specielt. Nu ska jag lära dig att blanda ihop botemedlet och vilka ingridiensser man använder.
Sargan hämtade ett underligt blad och en flaska med vatten.
- Vad är det där för ett blad? undrade Dragor.
- Det är ett blad från en Blodmyrra, en växt som finns på dom mest avlägsna platserna i Oriana.
- Var ligger Oriana?
- I sydväst, nu återgår vi till lektionen.

Vi har inte kommit längre men vi jobbar på det.
Ni kan väl skriva och säga vad ni tycker.

[email protected]
[email protected]

Skriven av: Mikael Bernhardsson & Daniel Larsson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren