Sagan om gudarna

En gång i världen när de flesta gudar fortfarande var vid liv, var konkurrensen om makten betydligt större än den är idag.

En av de mera obetydliga gudarna vid denna tid, nämligen vindens gud Jahvé eller Jehova, valdes ut att dyrkas av judarna nere på planeten Jorden.
Det skulle visa sig vara ett mycket olyckligt val av gud, för denne egensinnige Jahvé drog sig inte för att rentav para sig med en människa. Men det var nu inte första gången i världshistorien som detta hände.

Hans konkurrenter hade även gjort det tidigare och resultatet hade blivit jättar som gick omkring och ställde till elände bland de stackars människorna.

Men Jahvé vindens gud hade dränkt dem allesamman i en flodvåg av vatten över hela jordklotet tills alla var döda utom en liten spillra som räddat sig i en ark byggd av trä. Ni har kanske hört talas om syndafloden och Noaks ark.

Nu var det dags igen, den stridslystne och hämndgirige Jahvé for raka vägen ner till jorden och valde ut en oskyldig judisk kvinna vid namn Maria som han befruktade och befalde att hon skulle föda hans barn som dessutom skulle bli en son. Vad hade hänt om det istället hade blivit en flicka. Ja man kan ju bara spekulera.

Denne son skulle bli fullkomlig och lydig sin härskare intill döden, för att bevisa för Belsebub den andra ondskans gud, att Jahvé var fullt kapabel att göra detta. Han hade ju tidigare misslyckats flera gånger, bland annat med Adam och Eva. Mellan dessa två antagonister hade sedan uppstått en bitter maktkamp.

Jahvé försvann lika fort som han visat sig och Maria födde nio månader senare mycket riktigt en son som med tiden skulle bli världsberömd och överleva genom hela historiens gång under namnet Kristus eller Jesus.

Kristus växte upp och fick lära sig muraryrket alternativt snickareyrket, man vet inte så säkert. I bibeln står det en sak men i andra skrifter en helt annan.

Men vad man mera säkert känner till är att den onde guden Jahvé fick för sig att offra sin halvmänsklige och halvt om halvt gudomlige son åt ondskans makter för att befria mänskligheten från synd. I våra dagar låter detta obegripligt för ingen kan ta på sig någon annnans ansvar och på detta vis befria den andre som har felat.

Kristus som i tre år varit revolutionär och predikat kärlek och revolution blev gripen på mycket difusa anklagelser och dömd till döden genom en riggad skenrättegång. Första anklagelsepunkten löd att han hade påstått sig vara Messias den onde guden Jahvés son. Samma gud som judarna hans landsmän, påstod sig dyrka och detta var strängt förbjudet, för man hade inte yttrandefrihet på denna historiskt avlägsna tid.

Idag går det bra att kalla sig guds son, inte många reagerar eller fäster större avseende vid en sådan bagatell, inte ens psykläkarna och ännu mindre polisen eller rättsväsendet.

Men för tvåtusen år sedan var det strängt förbjudet och kunde bara sluta på ett sätt, nämligen döden under det mest förnedrande sätt, men först givetvis tortyr och offentligt skändande.

När hela programmet var utfört spikade man slutligen upp Kristus på en trästolpe eller möjligtvis ett kors och där fick han hänga tillsammans med två andra olycksbröder tills de dog alla tre. Det skulle ta lång tid, för man ville ju se en så långt utdragen dödskamp som möjligt.

Människosläktet är ju sadister i grund och botten och därvidlag har inget ändrat sig på dessa tvåtusen år. Se bara på världens största demokrati som fortfarande regelmässigt ägnar sig åt tortyr mot människor som har en annan uppfattning. Det har vi ju inte minst sett exempel på i Vietnam, Irak och Afghanistan.

Efter Kristi död uppstod en kultrörelse bland hans anhängare, kristianismen eller kristendomen, uppbygd på samma myter och sagor som religionen före honom, med den skillnaden att nu stod Kristus i centrum och Jahvé backade tillbaka några steg och blev endast en nog så viktig bifigur med vilken Kristus förde en ständigt återkommande dialog med.

För att sen hämnas människosläktet hade Kristus hotat med att återkomma och ta hämnd, men detta har ju fortfarande inte inträffat och chanserna att det skulle ske är mindre än obefintliga. Trots det finns det förvirrade människor som fortfarande går omkring och väntar på att han ska komma tillbaka och krossa ondskans ambassadörer på jordklotet.

Med dessa inbegripes alla härskare, kungar och presidenter och religionsledare samt kapitalister på hela jordklotet, som fört mänskligheten bakom ljuset.

Enligt bibelsagan skulle Kristus komma tillbaka och väcka upp alla döda och straffa vissa av dem en gång till genom att döda dem en andra gång(((((((((

Bibeln har ju haft många författare som lämnat avtryck enligt sina egna stilar och smakriktningar den ena fantasifullare än den andra. En del riktigt fulla med visdom medan andra helt utflippade, det vet alla som läst bibeln förutsättningslöst från pärm till pärm.

Efter kristendomens fall, kom det fler religioner, Islam till exempel och Buddhismen som mer är en filosofi.

Och hela tiden söker primitiva och enkla människor tröst i sagorna för att de inte förmår acceptera verkligheten som den är. En del är så fanatiska att de kan ta sig till att döda i sagornas namn. Andra kan ta sig för att påtvinga andra människor sina fantasier för att bli nöjda och känna makt.

Träffar du en religiös människa så ta dig samman, dessa är inte lätta att umgås med och kan i yttersta konsekvensens namn bli mycket farliga att ha och göra med.

Bäst är att hålla sig till de fridfulla Ateisterna och vetenskapsmänniskorna för de är de ödmjuka och säger att man aldrig kan vara helt säker på en sak, endast så länge tills nya bevis kommer fram. Detta är den verkliga ödmjukheten..

Snipp, snapp, snut sen var sagan slut.



Kjell Randehed
1 maj 2016

KJELL RANDEHED

Etnolog och filatelist som skriver noveller, sagor med mera. Ibland på uppdrag av veckopressen och dagspress. Min andra sysselsättning är som musiker. Jag skriver sånger och framför dem till gitarr och har just börjat lära mig spela balalajka.
KJELL RANDEHED är medlem sedan 2016 KJELL RANDEHED har 2 publicerade verk