Saknaden av kärlek

17 år och ensammast i världen, under tre år hade hon levt lycklig och trott att den kärlek hon då kände skulle vara för alltid – ung och naiv. Pojken hon hade hållit så varmt om hjärtat hade ifrågasatt den starka kärlek som funnits mellan dem för så länge. Och flickan insåg i samma ögonblick att kärlek aldrig kan vara för evigt. Han älskade henne, hon älskade honom. Men kärleken hade tagit sin gnista och gått en annan väg än dem. Så nu stod de där, på varsin sida om en brant, knappt fingertopparna nådde vid varandra och på en sekund var avståndet helt plötsligt så mycket längre än de någonsin kunnat förstå. Nu var dom ensamma. Den man alltid haft hos sig, skrattat med och gråtit hos, var nu borta. Tiden som följde satte djupa spår i det krossade hjärta som sakta läkte hos flickan. Det som gjorde ondas var att nu tvingas bli ensam. Ingen som höll hennes hand när det var svårt. Att aldrig behöva vara ensam under tre år ger lätt en beroendeframkallande effekt. Och ingen har nog längtat så mycket efter närhet som hon gjorde då. Man inser inte värdet i det man har förrän man förlorat det, och då är det för sent. För flickan var kärleken till denna pojke så mycket mer än omvärlden nog förstod. Månaderna gick från höst till vår och kärleken hade inga större planer på att åter besöka flickans nu nästan läkta hjärta. Det kom en pojke som så gärna ville göra henne lycklig, och nog var detta flickans önskan också. Men minnet av den första kärleken gjorde sig påmind och pojken sårades av den nästan egoistiska flickan. Senare kom han med stort H, trodde hon då. Men mer fel går nog inte att ha. Den sårade och lättlurade flickan var bara ännu ett kap för killen med helt fel attityd. Pojkarna och deras närvaro gjorde henne lycklig för en stund, men den kärlek som hon så desperat sökte valde att göra sig onåbar. Hon sökte fortfarande efter en pojke som kunde passa in i den mall hon sparat av den stora kärleken. Ett år passerade fort och hjärtat som förut varit i skärvor var nu helt och ärren nästan läkta. Att kunna hitta kärleken igen tvivlade hon inte längre. Så en dag fanns han bara där! Med en blick som borrade sig in under hennes hud. En själ som ville göra henne lycklig. Hon tvekade, men visst var det på riktigt. Inte långt senare var det hennes huvud som vilade i hans knä. Hans händer som smekte hennes hår. Deras båda hjärtan som vävts samman i en tunn tråd av passion. Hela världen kan se den lycka som strålar omkring dem. Och den har fel, som säger att unga inte kan älska, och då heller inte känna saknad efter att bli älskad – likt en man och en kvinna älskar varandra.

Skriven av: Lina