Sannas Sympatiska Pojkvän

Detta är Sannas egna dagbok och ord som vi skrivit ihop.
Sanna blev femton fyllda år. Vid fjorton års ålder träffade hon den mest snyggaste och trevligaste killen som fanns, Mikael. Hela hennes liv kretsade runt honom, hon levde för honom. Hennes vänner, Johanna och Stina tyckte att de var det perfektaste paret.
Mikael var några år äldre Sanna och gick på ett gymnasium i staden.
När Sanna började spendera mer tid tillsammans med Mikael började hon märka skillnaden mellan den killen han var på dagen då han umgicks med Sanna och hennes vänner än när hon var ensam med honom på kvällarna. Hon visste att något var fel men när hon frågade snällt honom om det, snäste han åt henne och bad henne lämna honom ifred.
Sanna skrev i sin dagbok:

'Det är något knasigt med Mikael, men jag kan inte komma på vad. Antagligen går jag väll honom på nerverna. Kanske han inte älskar mig längre. Men han säger hela tiden att han gör det till mig.
Om jag visste vad som var fel skulle jag göra allt för att hjälpa honom att bli så goo, kärleksfull och gullig som han är på dagarna mot mej...'

Sanna trodde och anklagade sig själv att det var hennes fel.
En fredagskväll var det en fest hos en kompis till Mikael och Mikael var tvungen att gå dit, men tänkte inte gå dit utan Sanna.
Sanna, som fyllt femton den veckan, visste att Mikael skulle göra slut med henne om hon inte följde med. Sanna hade fått ett armband utav Mikael den födelsedagen. Mikael och hon hade varit tillsammans i två månader. Då hade det varit som mest struligast mellan dem men de försökte att laga 'hålet'.
Sannas föräldrar, Anita och Jonas, kände på sig att det var något skumt med Mikael under den senaste tiden och därför lät de inte att Sanna skulle få följa med på festen hos Mikaels kompis.
Anita kände Sannas tvivel om Mikael men höll dem för sig själv, så att hon kunde bevisa att hon hade fel.
När fredagen kom hade Mikael inte kunnat acceptera att Sanna inte fick följa med honom så han kom argt inklampandes i huset och gick in på Sannas rum utan att knacka eller att ta av sig skorna. Han var alkohol påverkad. Han drog upp Sanna i sin famn så att hennes fötter hängde någon decimeter ovanför golvet. Han kysste henne hårt innan han sa till henne att dra på sig några snygga kläder att ha på sig på festen.
Sannas föräldrar hade varit hos några grannar den kvällen som Mikael och hans vänner hade hämtat henne.
Sanna skrev en lapp till föräldrarna och förklarade att hon hade följt med Mikael på festen ändå.
I bilen satt några av Mikaels vänner med flickvänner. Mikael drog ner henne i sitt knä, och sa till någon som hette Tom, att ta fram två starköl.
En ena gav han till Sanna som bara lyckades att höja den till näsan innan hon började må illa. Visserligen kunde det ha berott på att förarens körstil, skrev Sanna i dagboken om hur dagen hade slutat. Föraren hade börjat med en rivstart så att bilen hade spunnit några varv på gatan och lämnat kvar stygga märken i asfalten.
Efter en lång bilfärd var de framme och Sanna kände sig inte särskilt bra till mods.
I bilen hade alla andra pratat med varandra men Mikael och Sanna satt tysta. Mikael hade inte svarat på några av hennes frågor som hon ställt. Han satt i sin egna lilla värld och tittade apatiskt ut genom fönstret och han drack sin öl frenetiskt.
Sanna blev livrädd eftersom hon aldrig trott att det kunnat bli sådär.
Mikael släppte inte taget om Sanna under festen. Han sa bara ett par ord om och om igen när Sanna frågade.
Såhär beskriver hon i sin dagbok om kvällen:

'Jag kände mig instängd. Jag hade inget att säga till om.
Mikael tryckte i mig öl som jag inte ville ha. Jag tömde burkarna i någon blomväxt när han vände ryggen till.
Han verkade inte särskilt glad. För det mesta snäste han åt mej och ville inte förklara varför.
Den kvällen förändrades mitt liv, märkte jag nu efteråt. Men inte kunde jag ge upp och göra slut med Mikael. Jag älskar honom på riktigt och för mycket.'

Den kvällen drog Mikael ut Sanna på balkongen. Mikaels kompis Tom stod där. Tom var några år äldre än vad Mikael var och han bjöd Mikael på något.
När Tom frågade Mikael om Sanna skulle ha något sa han argt till Tom:
- För jävlar, så klart att hon inte ska!
Mikael retade sig på allt som hände under kvällen. Han till och med slog till Sanna men bad om en ursäkt som hon godtog.
Sanna räknade ut att det inte kunde varit vanliga cigarretter som Tom hade erbjudit utan något helt annat.
Sanna antog att det var antingen Marijhuana eller harsch.
En sak sanna var glad för, var att Mikael hade tackat nej till sådan för henne. Hon lovade sig själv två saker den kvällen, det ena var att aldrig testa droger. Det andra var att hon skulle hjälpa Mikael att komma ur det. Hur visste hon inte men hon visste att hon var tvungen.
Sanna och Mikael fick stanna kvar den kvällen.
Mikael hade dragit med henne in i ett rum, senare på småtimmarna, och började dra av henne kläderna trots att hon sa till honom att sluta. Till sitt försvar sa han att hon inte kunde sova med kläderna på. Medan Sanna skylde sig i ett hörn drog Mikael av sig sina kläder och gick och lade sig i sängen. Han kastade en blick på henne och sen vände han sig mot väggen.
- Ska du stå upp och sova, eller? Kom och lägg dig, jag bits inte.
Sanna sov oroligt den natten. Tanken på att hon enbart var femton och att de aldrig var intima med varandra var hon rädd att han skulle hitta något under natten.

Sanna fick utegångsförbud när hon kom hem på lördagen.
Mikael hörde inte av sig förrän en vecka senare. På fredagen ville han vara tillsammans med henne. Hon skulle vara ensam hemma den kvällen men den här gången var hennes föräldrar inte hos grannar utan på en släktträff.
Mikael var lika goo och kärleksfull tills han bad Sanna att följa med ut och röka.
När Sanna sa emot och frågade om hon kunde hjälpa honom att sluta, då kollade han argt på henne och gick ut på bakgården.
Tio minuter senare kom han in igen och slog igen dörren så hårt att Sanna hoppade två meter i luften.
Sanna skrev i dagboken:

'På de knappa minuterna han varit ute hade han förvandlas till ett monster. Han hade en mörk blick och han såg förbannad ut.
Jag blev så rädd när jag stod bara några meter ifrån honom.
Han rörde sig inte mer än att blicken for över min kropp och sen kom ett rent djävulskt leende på läpparna. Han rörde sig sakta men bestämt. Han viskade om och om igen hur mycket han ville ha mig, det var då jag började bli rädd.
Han övertalade mig att det inte var något fel eller att det var farligt.
När han lade mig på bordet spjärnade jag emot och då slog han till mig.
Jag kände mig illa till mods efteråt men jag älskade honom lika mycket ändå.'

Det var Sannas sista dagboksinlägg som vi beskrev.
Dagarna gick och Sanna blev galen på sig själv.
Mikael började slå henne allt mer, inte så hårt att hon fick blåmärken, men så att hon blev öm.
Den kärleksfulle Mikael kom en dag till henne och när de var inne i hennes rum började han gråta och be om ursäkt för sitt dåliga uppförande. Han sa att han var för fast i drogerna och att det var det som fick honom att bli som han blev. Ändå ville han inte ha hjälp med att ge sig.

Vi antog att Mikael och Sanna hade gjort slut men var inte säkra på vilken utav dem som hade gjort slut. Sanna mådde förskräckligt dåligt och stannade hemma från skolan i två veckor.
Den sista helgen hade Sanna gått hem till Mikael.
Mikael hade druckit och han hade både rökt marijhuana och harsch. Han hade inte känt igen Sanna när hon kommit dit, berättade en kompis som varit där. Kompisen hade varit nykter och hade bara varit där för att se till Mikael och förse honom med hjälp om han så hade behövt det. Han berättade även att Sanna erbjöd sig att stanna hos Mikael.
När Sanna blev ensam med Mikael vet vi inte vad som hände men på något sätt måste Mikael blivit väldigt aggressiv och börjat slå henne.
När Sanna hittades död fyra timmar efter att Mikaels kompis hade åkt fann grannen Mikael i tårar. Han skrek till Sanna att vakna till men när han inte fick något svar blev han så arg och samtidigt så orolig, att han började slå till henne och något senare bulta henne på bröstkorgen.
Grannen hade ringt direkt till polisen som kommit på minuten.
På golvet i det stökiga rummet fanns det ett kort med röda rosor på. Det stod även på framsidan bland rosorna 'Jag Älskar Dig'. Baksidan var skriven av Sanna:

'Jag älskar dig, Mikael men älskar du mig? Jag vet att även med dina brister så kan jag inte leva utan dig! Får jag behålla dig i mitt liv? Jag vet att om jag inte får ha dig i mitt liv så kommer jag inte att vara lycklig, Din älskade Sanna'

Sannas kompisar Johanna och Stina trodde inte sina öron när de fick reda på att Mikael gick på droger och att han mördat Sanna.
- De var som gjorda för varandra. berättade Johanna.
- Han förstod och accepterade henne som hon var. Han var så kär i henne att det lyste ur ögonen på honom, och jag vet att den kärleken var besvarad. Sanna kunde inte sluta prata om hur fantastisk och underbar han var.
Sanna hade tydligen aldrig berättat för sina kompisar om det som hände. Kanske var hon rädd och förvirrad.
Johanna satt och tänkte tillbaka, sedan sade hon:
- Fanns det verkligen inga bevis på att han inte gjorde det? För jag har då aldrig sett någon så kär, som han var i henne, förr.

Anita och Jonas tyckte att Mikael hade varit en lugn, trevlig kille som passat perfekt i deras dotters liv men efter ett tag hade de märkt de små förändringarna hos honom som de absolut inte hade gillat.
Deras enda barn var nu död, redan vid femton års ålder. Hon var ett av drogernas offer. Mikael kanske var en trevlig kille djupt innom sig men även han var ett offer av drogernas makt.

Mikael mådde inget vidare. Han berättade i rätten att han haft ett återfall. Han hade försökt sluta med drogerna så det hände att han fick återfallet.
Han sa med tårarna rinnande nerför kinderna att han aldrig skulle velat döda henne. Han förklarade högt och tydligt för alla att han älskade henne för mycket för att kunna göra henne illa.
Han tillade till Anita och Jonas i slutet av rättegången:
- Jag är hemskt ledsen för att jag tagit er lilla flicka ifrån er. Var det något jag kunde göra så skulle jag göra det direkt, för att få tillbaka henne.

På torg och gator i staden var foton uppsatta på en glad flicka som var taget på hennes femton års dag. Hon log glatt åt kameran och var lutat mot sin pojkvän. Hennes ljusa hy skimrade på kortet och hennes långa blonda hår var vackert kammat i en rak bena och läpparna var rödkyssta. Killen brevid henne hade mörkt färgat hår och bruna ögon. Även han verkade glad och lycklig.
Texten som följde med under bilden: 'Litar du också på din pojkvän? Sanna mördad av drogad pojkvän.'

((Sanna: 'Jag minns när jag träffade honom första gången. Ögonen lyste som solen själv. Om jag inte hade trott på kärlek vid första ögonkastet så skulle jag ha blivit övertygad om motsatsen, för det var vad det var, KÄRLEK. Jag visste att mitt öde var att vara tillsammans med honom. Han skulle jag kunna älska till döds.'

Skriven av: Åsa Svensson