Sara Linnea Olsson

SARA LINNEA OLSSON

Hon hade inte sovit mer än kanske 4 timmar det senaste dygnet. Det var kanske inte så konstigt med tanke på vad som hade hänt. Hon satte sig upp i sängen och såg på sin klockradio, 15.57. Hon gick ut i köket för att at ett glas vatten. När hon kom ut ur sitt rum flög hennes föräldrar upp och frågade hu hon mådde. Hon svarade precis som det var hon hade fortfarande ont och att hon var så trött att hon inte kunde sova.
Tänk att dom hade tagit ledigt pga. henne det trodde hon aldrig när hon låg där i snön. Att hennes föräldrar brydde sig så mycket om henne att de stannade hemma från jobbet. Telefonen ringde. Hennes mamma svarade ute i hallen. Det enda hon hörde var när hennes mor la på sa hon att ”hon är nog inte i stånd att prata nu men jag ska hälsa henen att du har ringt, ha det så bra, hej då!”
- Vem var det? frågade Sara sin mamma när hon kom in till vardagsrummet där hon satt med sin far.
- Det var Philip. Han bad mig säga till dig att höra av dig till honom när du orkade prata.
- Okej det ska jag, svarade hon.

16.37 ringde det på dörren. Det var polisen. Pappa släppte in dem och visade dem in till köket där jag och mamma satt. Dom var två stycken. Den ene hette kommissarie Hult och den andre kommissarie Kristiansson. Dom frågade mig om jag kunde berätta precis vad som hade hänt, när det hade hänt, var det hade hänt och alla som var med det tillfället och om jag kände igen dom som var med. Första frågan var så självklar.
– Klarar du av att berätta exakt vad som hände och allt därtill? Från den stunden du lämnade huset på kvällen fram till dess att det hände?
– Det är klart att jag klarar även om jag har smärtor i underlivet, blåmärken på armar och ben, en förfrusen tå och två förfrusna fingrar.
Hon berättade allt från början:
”Fredrik, min pojkvän kom och hämtade mig klockan 22.00 precis som det var bestämt. Jag hade sett honom redan fem i men han ville vara punktlig så han tutade inte på mig förens prick… och jag fick inte under några omständigheter gå ut innan! En konstig ritual han har skaffat sig. Jag sa hej då till mamma och hörde pappa ropa hejdå inne ifrån badrummet. Ja gick sedan ut och låste dörren med mammas nyckel som jag sedan släppte ner genom brevinkastet för att inte behöva ta med den. Jag småsprang ner för trappan från lägenheten och såg Fredriks blåa Golf redan inne i trapphuset. Jag gick ut och hoppade in i framsätet och gav Fredrik en snabb puss, han smakade cider jag önskade tyst för mig själv att den var alkohol fri. Han frågade mig om allt var okej och det var det såklart då. Vi parkerade bilen hos Fredriks kompis, jag kommer inte på vad han heter men där ställde vi i alla fall bilen där. Eftersom man inte kör när man har druckit som vi antagligen skulle göra så skulle vi också sova där. Men så blev det ju inte sen i alla fall. Men i alla fall när vi hoppade ur bilen så kom Gustav tror jag han heter, Fredriks kompis asså och hans date Stina ut ur porten från det stora huset där Gustav hade sin lägenhet. Stina och jag var kompisar när vi var små, vi lekte nästan varje dag men nu har vi glidit ifrån varandra men är fortfarande kompisar.”
- Vill ni ha en kopp kaffe? Frågade hennes mamma poliserna.
- Ja tack! Med mjölk utan socker.
- Svart tack!
- Fortsätt! Bad dom henne.
”Vi var tidiga, det var inte många som hade kommit men det gjorde inget. Vi fick ju den bästa soffan och så vidare. När vi hade hängt av oss jackorna så gick jag ned till källaren där jag visste att Tobbes mamma höll hus för hon hade inte åkt än eftersom bilen stod kvar på uppfarten. Jag gick ned och knackade på dörren. Hon svarade med ett: jaa? Och jag gick in och hejjade på henne. Hon blev nog ganska förvånad att det var jag som kom ner och inte Tobbe men hon verkade i alla fall glad över att se mig.
- Nej men är det du som kommer och smyger här? Frågade hon glatt när hon stack ut huvudet från toaletten.
- Japp! Jag skulle bara kolla till dig. Har ju inte sett dig på ett tag nu.
- Jojo, ska snart åka ut till Karins du vet, har hon kommit än föresten?
- Nej de tror jag inte, jag såg henen i alla fall inte. Hon kom ut från toan och ställde sig framför mig och sa: Du är en fin tös du! Du kan väl hålla ett öga på festen åt mig så att det inte ballar ur?
Det lovade jag att jag skulle göra och hon sa nåt om ha så kul när jag gick upp för trappen. När jag kom upp gick jag ut i köket där stod Jessica och Emma och pratade.
Fetsen rullade på och Tobbes morsa åkte vid 22.45 eller nåt sånt. Eftersom det var nyår så skålade vi vid 12-slaget ute på altanen jag och Fredrik. Våra nyårslöften var att vi alltid ska vara tillsammans vad som än händer.”
- Ni verkar vara ett ganska tajt par. Hur länge har ni varit tillsammans? frågade den ena polisen.
- 2år 13februari, svarade hon.
Poliserna bad henne fortsätta.
”Framåt halv tre började många gå hemåt, men jag och Fredrik beslöt oss för att stanna ett tag till. Gustav hade däckat i en soffa och Stina gav oss nycklarna till lägenheten ifall vi skulle gå utan att hitta henne sen. Koden till porten var 8631. Jag gav henne en kram och gick sedan bort till Fredrik som hade satt sig i en soffa med några andra killar. Dom satt och tjafsade om vem som hade störst. Så fort dom såg att jag stod där tystande dom. Jag sa att dom fick gärna fortsätt sin diskussion jag skulle ändå gå på toa. Jag fick en kyss av Fredrik innan jag gick.
När jag kom ut från toaletten stod Fredrik utanför och väntade på mig. Jag fick en kyss sedan sa han att alla var stupfulla eller så hade dom däckat om dom inte redan hade gått hem. Vi gick ut i kapprummet och började ta på oss ytterkläderna. Vi sa hej då till dom som stod utanför och rökte och började gå bort från huset. När vi svängt runt hörnet på gatan så sa jag att det gick snabbare om vi tog vägen genom parken hem till Gustav och Fredrik höll med. När vi gått en liten stund kom Fredrik på att jag hade haft halsduk på sig och han också när vi gick dit så han sa att han skulle gå tillbaka och hämta dom. Det var inte långt kvar så jag sa att jag kunde gå sista biten själv. Koden var 8631 och jag hade nycklarna i handen. Fredrik gav mig en kyss och sa något i stil med Jag älskar dig min älskade Sara Linnea Olsson! innan han sedan vände för att hämta halsdukarna. Jag älskar dig med ropade jag efter honom. När jag sedan hade gått en bit svängde jag av på en lite mindre stig i parken. Plötsligt hörde jag steg bakom mig. Jag tänkte att det var Fredrik som hade ångrat sig och att vi kunde hämta dom imorgon istället. Men när jag vände mig om var det ingen där. Märkligt. Jag kände ett obehag av att jag var förföljd. Jag rös. Jag hörde steg bakom mig igen och jag vände mig om för att se att det inte var Fredrik som bara gömde sig för att skoja med mig. Men det var ingen där. Då började jag springa. Min förföljare sprang efter mig. Eftersom jag i vanliga fall är ganska snabb så hoppades jag på att jag skulle springa ifrån honom men i högklackat är det så förbannat svårt att springa ska jag säga. Han var ikapp mig på ett litet nafs. Han drog ner mig i snön. Det var en kille jag kände igen från fetsen. Han sa: - Nej men hej snuttan! Ska vi knulla lite eller? Vill du inte ha lite roligt med farbror Daniel?
- Nej fan heller! skrek jag. Jag skrek på hjälp men han Daniel som han kallade sig tog en näve snö och stoppade i munnen på mig. Han höll fats mig med en hand medans han knäppte upp byxorna. Jag gjorde så mycket motstånd jag kunde. Men han var starkare än mig. Han sa något i stil med: - Så jag sluta slåss! Jag kommer knulla dig vare sig du vill eller inte!
Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv när han lyfte näven och slog till mig. Jag trodde nästan han skulle döda mig. Han slet sönder mina svarta leggings och drog upp den röda klänningen som jag hade på mig, den jag hade fått av moster Anna när hon kom hem från USA. I alla fall, han tafsade på mig och jag fick till slut loss ena armen och fick tag i lite snö som jag tryckte upp i ansiktet på honom. Han började fräsa och spotta, jag slet mig loss och sprang allt vad jag hade barfota. Skorna hade jag lyckats få av mig i allt tumultet. Jag sprang och sprang och sprang. Jag sprang mot huset. Huset där jag visst att Fredrik fanns. Jag möte honom på vägen. Han frågade hur det var med mig och vad som hade hänt och jag bara grät. Jag sjönk ihop på marken. Han tog mig i famnen och bar mig tillbaka till huset där han och många fler la mig i filtar och jag berättade. Fyra killar gick ut för att se om dom hittade Daniel men utan resultat. Vi ringde mamma och pappa som kom och hämtade mig och Fredrik och vi ringde också er och anmälde honom för våldtäkt sen vet ni väl resten”
- Gud vilken hemsk berättelse!
- Det var en hemsk upplevelse, sa hon och gäspade.
- Du borde nog gå och lägga dig nu, sa hennes mor precis när det ringde på dörren.
- Jag öppnar! Sa hennes pappa och reste sig från köksbordet.
Hon hörde utifrån foajén att det var Fredrik. Hon hoppade upp och sprang ut till dörren och slängde sig i hans armar.
- vi kommer alltid vara tillsammans, eller hur?
- Det är klart vi kommer!
- Gud vad jag älskar dig!
- Jag älskar dig också min underbara älskade Sara Linnea Olsson!

Skriven av: Maria Svensson