Satans Avkomma - Kvinnan

Först och främst, kvinnor ÄR ett verk av satan. Många män har hävdat detta i många år, men har alltid blivit bryskt tillbakarättade i ledet av stolta, arga feminister, rödstrumpor och kvinnor i allmänhet. Detta trots att det har länge har varit en utbredd vetskap i kvinnliga kretsar att man tillhör den onda sidan, och att man enbart existerar för att driva motparten, dvs. männen, till vansinnets kant. Kan man få dom att hoppa också, då har man verkligen lyckats.

Ta bara det klassiska exemplet med kläder. En kvinna frågar sin man om hon ser tjock ut i en viss klänning. Svaret hon förväntar sig, ja nästan kräver att få, är självklart “Nej, älskling, du är jättevacker”. Majoriteten av männen här i världen, med undantag från de som ännu inte har stiftat bekantskap med fenomenet kvinna, har lärt sig det här, och rabblar det som en utantilläxa. Det många dock inte vet, är att det krävs ett visst tonfall när det sägs, och det är här det brister i många förhållanden. Mannen har helt enkelt inte förstått att om han låter det minsta stressad, uttråkad eller ignorant, då kommer kvinnan att ilskna till. Och det ordentligt. För att det ska gå riktigt rätt till, så ska mannen gå fram till sin kvinna, lägga armen om henne, se henne djupt in i ögonen och sexigt viska att om dom inte skyndar sig dit dom nu ska, så kommer han att älska med henne mot väggen, eftersom hon gör honom så upphetsad i just den klänningen.
En annan stor fara är om kvinnan står och väljer mellan två klänningar, och frågar mannen vilken hon ser snyggast ut i. Mannen, med sin enkelspåriga hjärna, lyssnar på frågan, tittar efter, tänker och säger sedan vilken han tycker hon ser snyggast ut i.

Dumt.

Hade det varit så att kvinnor och män tänker på samma sätt, så hade det här varit rätt sätt, men en man måste i det här fallet veta att om han säger att han föredrar henne i den ena klänningen, ja då tycker han, per kvinnlig automatik, att hon är fet och ful i den andra. Vad mannen i det här läget ska säga är antingen 1. Att han helst vill se henne utan, eller 2. Att hon är lika strålande vacker i vad hon än tar på sig.
Faran med det är att kvinnan blir fly förbannad och snäser att han minsann inte är till någon hjälp. Det gäller alltså som man, att känna av vilket humör kvinnan är på. Inte det allra lättaste och ni har mitt fulla medlidande.

Sen har vi det här med rivaliteten kvinnor emellan. Kvinnor är som lejoninnor när det kommer till att träffa mannens exflickvänner. Detta grundar sig i att man som flickvän självklart vill vara snyggare, smalare och bättre på att suga av honom än vad exet var. Om så är fallet, så kan man vara vän med sin mans ex, annars blir man bittra fiender och övertygad om att hon vill stjäla honom tillbaka. Som man är det egentligen inget du kan göra, förutom att luta dig tillbaka och njuta av Catfighten. Med lite tur slutar det med gyttjebrottning, och har du riktig tur, då får du kanske vara med om en trekant. Men det är sällan.

Skitsnacket ska man bara inte tala om, men det gör jag ändå. Att snacka bakom ryggen på andra, oftast andra kvinnor, är en medfödd effekt, och det följer med alla exemplar, mer eller mindre.
När två kvinnor sitter och diskuterar kan det gå ganska bra, man håller skitsnacket nere på en minimal nivå, men så fort det ansluter en tredje kvinna, då barkar det åt helsike. Genast ska det avhandlas vad en fjärde kvinna har gjort med håret, vad hon har på sig, vad hon äter, hur hon ser ut, vad hon har sagt osv. osv. i all oändlighet. Allt sagt eftersom de andra kvinnorna minsann inte alls är lika billiga som den där slampan. Sen när nyss nämnda kvinna kommer in i samma rum som de andra, då ser man inte ett spår av deras ovilja dom visade prov på innan, utan då ska det smöras och smickras och vara sådär gulligt, för kvinnor måste ju när allt kommer omkring hålla ihop i denna mansdominerade värld.

Det värsta en man kan göra i ett förhållande, förutom att glömma alla jubileumsdagar (enveckors-dagen, enmånads-dagen, halvårs-dagen, ettårs-dagen, födelsedagen, kattens namnsdag och svärmors bröllopsdag) är att fråga sin fru/flickvän/sambo/you name it, om det är okej att han går ut och tar en öl med polarna istället för att vara hemma hos henne.

För det första, att som kvinna höra att hennes man vill tillbringa en kväll på krogen med polarna, drickandes öl, är som att för en man höra att hans snopp är för liten. Man tar det personligt, helt enkelt. Kvinnan kommer dock, för det har hon läst i Cosmo att man ska göra, ge mannen lite frihet och säga att det är okej att han dricker öl med polarna. När mannen går ut genom dörren ska han dock ha i åtanke att han inte kommer att få sex på minst två veckor, eftersom kvinnan kommer att ha kronisk huvudvärk tills hon har förlåtit detta grymma klavertramp det innebär för en man att roa sig med sina vänner. Mannen kommer sedan att få pikar och dunkla budskap inlindade med ett visst mått av socker, så att det inte ska bli för tydligt att hon är arg på honom. För kvinnor säger inte till sina män att dom är förbannade på dom, utan kräver av dom att dom ska förstå det själva. Eftersom mannen i sig är en enkelspårig varelse, så blir det här för mycket för honom och greppa, och han går in i sleepmode, där han bara skakar på huvudet åt kvinnliga nycker, och muttrar något om PMS. Vad han tror sig åstadkomma med det vet jag inte, men vad jag däremot vet är att det bara gör kvinnan än argare, och det slutar antingen i ett sexlöst förhållande i minst ett par månader, alternativt skilsmässa. Oh joy.

Jag tycker att män och kvinnor till syvende och sist förtjänar varandra, men jag kan för mitt liv inte förstå varför inte fler blir homosexuella.

Författare:

Publicerat

Dela: