Silverhy och svarta ögon

Mörkt. Kallt. Kallt och mörkt. Ingen värme. Inget ljus. Bara kyla. Kyla och mörker. Det rör sig. Mörkret rör sig. Som en krusning på vattenytan. Krusande silver. Kylan är bitande. Bitande och bedövande. Det hörs en krasch. En istapp faller. Faller i den bitande kylan och mörkret. Något väser till. Något rör sig.
Varför vänta? tycks mörkret säga. Varför inte nu? Varför vänta på någon som inte behagar komma? Vänta. I ögonvrån skimmrar silver. Äntligen. Silver i det svarta. En skepnad tar form. En underskön gestalt av mörker och blod. Gestalten ler. Vassa tänder skymtar.
Nå? Ska vi avsluta det här? väser den. Rösten tycks torr och mörkret krusas i silver igen. Och igen. Ända tills du nickar.
Då så. Skepnaden verkar nöjd. Den kommer närmare. Närmare. Närmare. Nu syns den tydligt. Det är en kvinna. En kvinna med silverhy och svarta ögon. Svart hår böljar utför hennes rygg och det är svårt att säga var mörker och hår möts.
Vi ses på andra sidan mörkret. Det är det sista som hörs. Tystnad. Mörkret och kylan tar åter över. Det är tomt nu.
Fullbordat.



Kommentera gärna till [email protected]
Andra noveller/dikter av mig som de heter här på novell.nu;
Det sensuella rakbladet
Och alla nyanser därimellan m.f

Författare:

Publicerat

Dela: