Sista andetaget

Han vaknade upp och såg ut genom fönstret. Det var en solig sommardag och det enda han såg där ute var hopp. Markus trodde inte på hopp och trodde inte på nånting för att han var borta från världen, han levde liksom i hans egen värld där han varje dag vaknar till knarrande ljud och när han såg vad ljudet var så vill han inte ens säga det. Timmar och timmar gick och Markus satt framför datorn. År efter år gick datorn stal Markus liv men Han insåg inte det. Han vaknade klockan 10.21 idag och såg sig själv i spegeln och insåg att han var 64 år gammal och nu efter 64 år av hans liv så har han insett att livet är ett mysterium Markus visste att han levde på fel sätt men nu var det försent att börja om på nytt Markus grät och grät i flera timmar tårarna rann nerför kinden på honom och han låg där helt hopplös och vit som ett spöke, Markus tog sin dator vräkte ut den genom fönstret tillsammans med allt skit som tog hans liv även om Markus inte insåg det. Markus visste att självmord var det värsta man kunde göra i detta livet men han kände att han inte hade nåt liv hans hjärta var tom och det ända han hade i tankarna var den djävla datorn det var då det var då Markus bestämmde sig för att ta sitt sista andetag på denna jord så han hängde sig själv och det sista han gjorde var att skriva 10.36 på en lapp.

Författare:

Publicerat

Dela: