Sju blomster

SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet som det är och har varit i urminnes tider. Jag, Love är verklig antingen du vill eller inte för jag Love är evig. Vill kanske du, magiker påstå någonting annat?
”Nej, naturligtvis inte” hörde han sig själv säga.
















4


Detta är en dröm, en dröm i DVD kvalitet tänkte Tim.
Landskapet tonade långsamt bort som i en film. Tjejen blev kvar längre men så försvann även hon i ett blått töcken som minskade successivt till en blå punkt som långsamt flöt utanför synfältet.
Med en plötslighet som oftast sker i drömmen befann han sig hemma i sin säng och vid hans sida låg Love, erektionen var på gränsen till pinande men han dröjde i det längsta med att vidröra henne i rädsla för att hon skulle försvinna men till slut kunde han inte motstå frestelsen. Hennes hud var som att smeka sammet och även lenare på de perfekt formade brösten där skära bröstvårtor styvnade under hans händer, hennes violblå ögon höll hans i ett hypnotiskt grepp och han kunde se djupt ner i lidelsens vågdalar när deras sinnen förenades gång på gång.
”Du får aldrig lämna mej. Lova att aldrig lämna mej” sade han och kysste hennes delikat formade hand med en känsla av djup underdånighet. Love log gåtfullt.
”Du bör veta magiker att jag inte kan lämna dej och inte du mig, du bör veta att jag är här för att hämta dej. Men du behagar förstås skämta, ganska typiskt för en ung magiker”
”Hämta? Vad menar du med att hämta?
”Om du nu inte vet det redan så befinner vi oss mellan min värld och din och allt jag behöver göra är att befalla så kommer vi till De Sju Blomstrens Land tillsammans för evigt för att leva älska och se hur vår säd växer det är vad du alltid har önskat, eller hur?

















5


”Det kan jag inte förneka och det är vad jag alltid önskat, men du kan väl inte mena att jag, Tim, kommer att försvinna från denna världen som om jag aldrig funnits”
”Så är det och kommer alltid att så förbli, faktiskt börjar jag tro att du begått ett misstag, magiker” sade Love och skrattade. Det låg något olycksbådande i hennes uppsluppna skratt som om det omfattade en ovedersäglig sanning och han blev med ens kallsvettig och kämpade för att vakna, men förgäves.
”Jag måste få ta farväl och ordna med en del saker” hade han sagt till slut, alltmer desperat inför det okända som höll på att hända.
”Är det en magisk formel som du vill lösa någon från ger jag dig en liten stund men vi måste resa snart, min älskade”

Till all lycka fick jag tillfälle att skriva ner denna min berättelse. Farväl all skit som jag lämnar efter mig, särskilt banklån, avbetalningar, obetald hyra och flera obetalda parkeringsböter, farväl kära föräldrar, syskon, vänner, ovänner samt du författaren som jag nu efterskänker dina handlån, tiden är knapp så jag kanske inte hinner …”

Käre läsare med dessa rader slutar brevet som jag fann i min väns lägenhet när jag gick in där med en nyckel som jag en gång tidigare fått förtroendet att inneha. Själv var han och är fortfarande spårlöst försvunnen.
Som vän har jag tagit mig friheten att fritt efter brevet relatera det händelseförlopp som han trodde sig uppleva.
Brevet är beslagtaget av polisen som givetvis inte tror ett ord men som istället lagt ner stor möda på att bevisa att jag har någonting med försvinnandet att göra.
Numera är jag dock avförd från misstankarna.
De sju blomstren tog jag hand om i smyg och de hänger sedan flera år inom glas och ram på min vägg.
Jag har lagt märke till att under midsommarnätter avger de ett mystiskt sken som jag gärna vill tro är en hälsning från min vän Tim.


















































































































SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet som det är och har varit i urminnes tider. Jag, Love är verklig antingen du vill eller inte för jag Love är evig. Vill kanske du, magiker påstå någonting annat?
”Nej, naturligtvis inte” hörde han sig själv säga.
















4


Detta är en dröm, en dröm i DVD kvalitet tänkte Tim.
Landskapet tonade långsamt bort som i en film. Tjejen blev kvar längre men så försvann även hon i ett blått töcken som minskade successivt till en blå punkt som långsamt flöt utanför synfältet.
Med en plötslighet som oftast sker i drömmen befann han sig hemma i sin säng och vid hans sida låg Love, erektionen var på gränsen till pinande men han dröjde i det längsta med att vidröra henne i rädsla för att hon skulle försvinna men till slut kunde han inte motstå frestelsen. Hennes hud var som att smeka sammet och även lenare på de perfekt formade brösten där skära bröstvårtor styvnade under hans händer, hennes violblå ögon höll hans i ett hypnotiskt grepp och han kunde se djupt ner i lidelsens vågdalar när deras sinnen förenades gång på gång.
”Du får aldrig lämna mej. Lova att aldrig lämna mej” sade han och kysste hennes delikat formade hand med en känsla av djup underdånighet. Love log gåtfullt.
”Du bör veta magiker att jag inte kan lämna dej och inte du mig, du bör veta att jag är här för att hämta dej. Men du behagar förstås skämta, ganska typiskt för en ung magiker”
”Hämta? Vad menar du med att hämta?
”Om du nu inte vet det redan så befinner vi oss mellan min värld och din och allt jag behöver göra är att befalla så kommer vi till De Sju Blomstrens Land tillsammans för evigt för att leva älska och se hur vår säd växer det är vad du alltid har önskat, eller hur?

















5


”Det kan jag inte förneka och det är vad jag alltid önskat, men du kan väl inte mena att jag, Tim, kommer att försvinna från denna världen som om jag aldrig funnits”
”Så är det och kommer alltid att så förbli, faktiskt börjar jag tro att du begått ett misstag, magiker” sade Love och skrattade. Det låg något olycksbådande i hennes uppsluppna skratt som om det omfattade en ovedersäglig sanning och han blev med ens kallsvettig och kämpade för att vakna, men förgäves.
”Jag måste få ta farväl och ordna med en del saker” hade han sagt till slut, alltmer desperat inför det okända som höll på att hända.
”Är det en magisk formel som du vill lösa någon från ger jag dig en liten stund men vi måste resa snart, min älskade”

Till all lycka fick jag tillfälle att skriva ner denna min berättelse. Farväl all skit som jag lämnar efter mig, särskilt banklån, avbetalningar, obetald hyra och flera obetalda parkeringsböter, farväl kära föräldrar, syskon, vänner, ovänner samt du författaren som jag nu efterskänker dina handlån, tiden är knapp så jag kanske inte hinner …”

Käre läsare med dessa rader slutar brevet som jag fann i min väns lägenhet när jag gick in där med en nyckel som jag en gång tidigare fått förtroendet att inneha. Själv var han och är fortfarande spårlöst försvunnen.
Som vän har jag tagit mig friheten att fritt efter brevet relatera det händelseförlopp som han trodde sig uppleva.
Brevet är beslagtaget av polisen som givetvis inte tror ett ord men som istället lagt ner stor möda på att bevisa att jag har någonting med försvinnandet att göra.
Numera är jag dock avförd från misstankarna.
De sju blomstren tog jag hand om i smyg och de hänger sedan flera år inom glas och ram på min vägg.
Jag har lagt märke till att under midsommarnätter avger de ett mystiskt sken som jag gärna vill tro är en hälsning från min vän Tim.


































































































SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet som det är och har varit i urminnes tider. Jag, Love är verklig antingen du vill eller inte för jag Love är evig. Vill kanske du, magiker påstå någonting annat?
”Nej, naturligtvis inte” hörde han sig själv säga.
















4


Detta är en dröm, en dröm i DVD kvalitet tänkte Tim.
Landskapet tonade långsamt bort som i en film. Tjejen blev kvar längre men så försvann även hon i ett blått töcken som minskade successivt till en blå punkt som långsamt flöt utanför synfältet.
Med en plötslighet som oftast sker i drömmen befann han sig hemma i sin säng och vid hans sida låg Love, erektionen var på gränsen till pinande men han dröjde i det längsta med att vidröra henne i rädsla för att hon skulle försvinna men till slut kunde han inte motstå frestelsen. Hennes hud var som att smeka sammet och även lenare på de perfekt formade brösten där skära bröstvårtor styvnade under hans händer, hennes violblå ögon höll hans i ett hypnotiskt grepp och han kunde se djupt ner i lidelsens vågdalar när deras sinnen förenades gång på gång.
”Du får aldrig lämna mej. Lova att aldrig lämna mej” sade han och kysste hennes delikat formade hand med en känsla av djup underdånighet. Love log gåtfullt.
”Du bör veta magiker att jag inte kan lämna dej och inte du mig, du bör veta att jag är här för att hämta dej. Men du behagar förstås skämta, ganska typiskt för en ung magiker”
”Hämta? Vad menar du med att hämta?
”Om du nu inte vet det redan så befinner vi oss mellan min värld och din och allt jag behöver göra är att befalla så kommer vi till De Sju Blomstrens Land tillsammans för evigt för att leva älska och se hur vår säd växer det är vad du alltid har önskat, eller hur?

















5


”Det kan jag inte förneka och det är vad jag alltid önskat, men du kan väl inte mena att jag, Tim, kommer att försvinna från denna världen som om jag aldrig funnits”
”Så är det och kommer alltid att så förbli, faktiskt börjar jag tro att du begått ett misstag, magiker” sade Love och skrattade. Det låg något olycksbådande i hennes uppsluppna skratt som om det omfattade en ovedersäglig sanning och han blev med ens kallsvettig och kämpade för att vakna, men förgäves.
”Jag måste få ta farväl och ordna med en del saker” hade han sagt till slut, alltmer desperat inför det okända som höll på att hända.
”Är det en magisk formel som du vill lösa någon från ger jag dig en liten stund men vi måste resa snart, min älskade”

Till all lycka fick jag tillfälle att skriva ner denna min berättelse. Farväl all skit som jag lämnar efter mig, särskilt banklån, avbetalningar, obetald hyra och flera obetalda parkeringsböter, farväl kära föräldrar, syskon, vänner, ovänner samt du författaren som jag nu efterskänker dina handlån, tiden är knapp så jag kanske inte hinner …”

Käre läsare med dessa rader slutar brevet som jag fann i min väns lägenhet när jag gick in där med en nyckel som jag en gång tidigare fått förtroendet att inneha. Själv var han och är fortfarande spårlöst försvunnen.
Som vän har jag tagit mig friheten att fritt efter brevet relatera det händelseförlopp som han trodde sig uppleva.
Brevet är beslagtaget av polisen som givetvis inte tror ett ord men som istället lagt ner stor möda på att bevisa att jag har någonting med försvinnandet att göra.
Numera är jag dock avförd från misstankarna.
De sju blomstren tog jag hand om i smyg och de hänger sedan flera år inom glas och ram på min vägg.
Jag har lagt märke till att under midsommarnätter avger de ett mystiskt sken som jag gärna vill tro är en hälsning från min vän Tim.


















































































































SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet som det är och har varit i urminnes tider. Jag, Love är verklig antingen du vill eller inte för jag Love är evig. Vill kanske du, magiker påstå någonting annat?
”Nej, naturligtvis inte” hörde han sig själv säga.
















4


Detta är en dröm, en dröm i DVD kvalitet tänkte Tim.
Landskapet tonade långsamt bort som i en film. Tjejen blev kvar längre men så försvann även hon i ett blått töcken som minskade successivt till en blå punkt som långsamt flöt utanför synfältet.
Med en plötslighet som oftast sker i drömmen befann han sig hemma i sin säng och vid hans sida låg Love, erektionen var på gränsen till pinande men han dröjde i det längsta med att vidröra henne i rädsla för att hon skulle försvinna men till slut kunde han inte motstå frestelsen. Hennes hud var som att smeka sammet och även lenare på de perfekt formade brösten där skära bröstvårtor styvnade under hans händer, hennes violblå ögon höll hans i ett hypnotiskt grepp och han kunde se djupt ner i lidelsens vågdalar när deras sinnen förenades gång på gång.
”Du får aldrig lämna mej. Lova att aldrig lämna mej” sade han och kysste hennes delikat formade hand med en känsla av djup underdånighet. Love log gåtfullt.
”Du bör veta magiker att jag inte kan lämna dej och inte du mig, du bör veta att jag är här för att hämta dej. Men du behagar förstås skämta, ganska typiskt för en ung magiker”
”Hämta? Vad menar du med att hämta?
”Om du nu inte vet det redan så befinner vi oss mellan min värld och din och allt jag behöver göra är att befalla så kommer vi till De Sju Blomstrens Land tillsammans för evigt för att leva älska och se hur vår säd växer det är vad du alltid har önskat, eller hur?

















5


”Det kan jag inte förneka och det är vad jag alltid önskat, men du kan väl inte mena att jag, Tim, kommer att försvinna från denna världen som om jag aldrig funnits”
”Så är det och kommer alltid att så förbli, faktiskt börjar jag tro att du begått ett misstag, magiker” sade Love och skrattade. Det låg något olycksbådande i hennes uppsluppna skratt som om det omfattade en ovedersäglig sanning och han blev med ens kallsvettig och kämpade för att vakna, men förgäves.
”Jag måste få ta farväl och ordna med en del saker” hade han sagt till slut, alltmer desperat inför det okända som höll på att hända.
”Är det en magisk formel som du vill lösa någon från ger jag dig en liten stund men vi måste resa snart, min älskade”

Till all lycka fick jag tillfälle att skriva ner denna min berättelse. Farväl all skit som jag lämnar efter mig, särskilt banklån, avbetalningar, obetald hyra och flera obetalda parkeringsböter, farväl kära föräldrar, syskon, vänner, ovänner samt du författaren som jag nu efterskänker dina handlån, tiden är knapp så jag kanske inte hinner …”

Käre läsare med dessa rader slutar brevet som jag fann i min väns lägenhet när jag gick in där med en nyckel som jag en gång tidigare fått förtroendet att inneha. Själv var han och är fortfarande spårlöst försvunnen.
Som vän har jag tagit mig friheten att fritt efter brevet relatera det händelseförlopp som han trodde sig uppleva.
Brevet är beslagtaget av polisen som givetvis inte tror ett ord men som istället lagt ner stor möda på att bevisa att jag har någonting med försvinnandet att göra.
Numera är jag dock avförd från misstankarna.
De sju blomstren tog jag hand om i smyg och de hänger sedan flera år inom glas och ram på min vägg.
Jag har lagt märke till att under midsommarnätter avger de ett mystiskt sken som jag gärna vill tro är en hälsning från min vän Tim.


















































































































SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet som det är och har varit i urminnes tider. Jag, Love är verklig antingen du vill eller inte för jag Love är evig. Vill kanske du, magiker påstå någonting annat?
”Nej, naturligtvis inte” hörde han sig själv säga.
















4


Detta är en dröm, en dröm i DVD kvalitet tänkte Tim.
Landskapet tonade långsamt bort som i en film. Tjejen blev kvar längre men så försvann även hon i ett blått töcken som minskade successivt till en blå punkt som långsamt flöt utanför synfältet.
Med en plötslighet som oftast sker i drömmen befann han sig hemma i sin säng och vid hans sida låg Love, erektionen var på gränsen till pinande men han dröjde i det längsta med att vidröra henne i rädsla för att hon skulle försvinna men till slut kunde han inte motstå frestelsen. Hennes hud var som att smeka sammet och även lenare på de perfekt formade brösten där skära bröstvårtor styvnade under hans händer, hennes violblå ögon höll hans i ett hypnotiskt grepp och han kunde se djupt ner i lidelsens vågdalar när deras sinnen förenades gång på gång.
”Du får aldrig lämna mej. Lova att aldrig lämna mej” sade han och kysste hennes delikat formade hand med en känsla av djup underdånighet. Love log gåtfullt.
”Du bör veta magiker att jag inte kan lämna dej och inte du mig, du bör veta att jag är här för att hämta dej. Men du behagar förstås skämta, ganska typiskt för en ung magiker”
”Hämta? Vad menar du med att hämta?
”Om du nu inte vet det redan så befinner vi oss mellan min värld och din och allt jag behöver göra är att befalla så kommer vi till De Sju Blomstrens Land tillsammans för evigt för att leva älska och se hur vår säd växer det är vad du alltid har önskat, eller hur?

















5


”Det kan jag inte förneka och det är vad jag alltid önskat, men du kan väl inte mena att jag, Tim, kommer att försvinna från denna världen som om jag aldrig funnits”
”Så är det och kommer alltid att så förbli, faktiskt börjar jag tro att du begått ett misstag, magiker” sade Love och skrattade. Det låg något olycksbådande i hennes uppsluppna skratt som om det omfattade en ovedersäglig sanning och han blev med ens kallsvettig och kämpade för att vakna, men förgäves.
”Jag måste få ta farväl och ordna med en del saker” hade han sagt till slut, alltmer desperat inför det okända som höll på att hända.
”Är det en magisk formel som du vill lösa någon från ger jag dig en liten stund men vi måste resa snart, min älskade”

Till all lycka fick jag tillfälle att skriva ner denna min berättelse. Farväl all skit som jag lämnar efter mig, särskilt banklån, avbetalningar, obetald hyra och flera obetalda parkeringsböter, farväl kära föräldrar, syskon, vänner, ovänner samt du författaren som jag nu efterskänker dina handlån, tiden är knapp så jag kanske inte hinner …”

Käre läsare med dessa rader slutar brevet som jag fann i min väns lägenhet när jag gick in där med en nyckel som jag en gång tidigare fått förtroendet att inneha. Själv var han och är fortfarande spårlöst försvunnen.
Som vän har jag tagit mig friheten att fritt efter brevet relatera det händelseförlopp som han trodde sig uppleva.
Brevet är beslagtaget av polisen som givetvis inte tror ett ord men som istället lagt ner stor möda på att bevisa att jag har någonting med försvinnandet att göra.
Numera är jag dock avförd från misstankarna.
De sju blomstren tog jag hand om i smyg och de hänger sedan flera år inom glas och ram på min vägg.
Jag har lagt märke till att under midsommarnätter avger de ett mystiskt sken som jag gärna vill tro är en hälsning från min vän Tim.






























































































SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet som det är och har varit i urminnes tider. Jag, Love är verklig antingen du vill eller inte för jag Love är evig. Vill kanske du, magiker påstå någonting annat?
”Nej, naturligtvis inte” hörde han sig själv säga.
















4


Detta är en dröm, en dröm i DVD kvalitet tänkte Tim.
Landskapet tonade långsamt bort som i en film. Tjejen blev kvar längre men så försvann även hon i ett blått töcken som minskade successivt till en blå punkt som långsamt flöt utanför synfältet.
Med en plötslighet som oftast sker i drömmen befann han sig hemma i sin säng och vid hans sida låg Love, erektionen var på gränsen till pinande men han dröjde i det längsta med att vidröra henne i rädsla för att hon skulle försvinna men till slut kunde han inte motstå frestelsen. Hennes hud var som att smeka sammet och även lenare på de perfekt formade brösten där skära bröstvårtor styvnade under hans händer, hennes violblå ögon höll hans i ett hypnotiskt grepp och han kunde se djupt ner i lidelsens vågdalar när deras sinnen förenades gång på gång.
”Du får aldrig lämna mej. Lova att aldrig lämna mej” sade han och kysste hennes delikat formade hand med en känsla av djup underdånighet. Love log gåtfullt.
”Du bör veta magiker att jag inte kan lämna dej och inte du mig, du bör veta att jag är här för att hämta dej. Men du behagar förstås skämta, ganska typiskt för en ung magiker”
”Hämta? Vad menar du med att hämta?
”Om du nu inte vet det redan så befinner vi oss mellan min värld och din och allt jag behöver göra är att befalla så kommer vi till De Sju Blomstrens Land tillsammans för evigt för att leva älska och se hur vår säd växer det är vad du alltid har önskat, eller hur?

















5


”Det kan jag inte förneka och det är vad jag alltid önskat, men du kan väl inte mena att jag, Tim, kommer att försvinna från denna världen som om jag aldrig funnits”
”Så är det och kommer alltid att så förbli, faktiskt börjar jag tro att du begått ett misstag, magiker” sade Love och skrattade. Det låg något olycksbådande i hennes uppsluppna skratt som om det omfattade en ovedersäglig sanning och han blev med ens kallsvettig och kämpade för att vakna, men förgäves.
”Jag måste få ta farväl och ordna med en del saker” hade han sagt till slut, alltmer desperat inför det okända som höll på att hända.
”Är det en magisk formel som du vill lösa någon från ger jag dig en liten stund men vi måste resa snart, min älskade”

Till all lycka fick jag tillfälle att skriva ner denna min berättelse. Farväl all skit som jag lämnar efter mig, särskilt banklån, avbetalningar, obetald hyra och flera obetalda parkeringsböter, farväl kära föräldrar, syskon, vänner, ovänner samt du författaren som jag nu efterskänker dina handlån, tiden är knapp så jag kanske inte hinner …”

Käre läsare med dessa rader slutar brevet som jag fann i min väns lägenhet när jag gick in där med en nyckel som jag en gång tidigare fått förtroendet att inneha. Själv var han och är fortfarande spårlöst försvunnen.
Som vän har jag tagit mig friheten att fritt efter brevet relatera det händelseförlopp som han trodde sig uppleva.
Brevet är beslagtaget av polisen som givetvis inte tror ett ord men som istället lagt ner stor möda på att bevisa att jag har någonting med försvinnandet att göra.
Numera är jag dock avförd från misstankarna.
De sju blomstren tog jag hand om i smyg och de hänger sedan flera år inom glas och ram på min vägg.
Jag har lagt märke till att under midsommarnätter avger de ett mystiskt sken som jag gärna vill tro är en hälsning från min vän Tim.


















































































































SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet som det är och har varit i urminnes tider. Jag, Love är verklig antingen du vill eller inte för jag Love är evig. Vill kanske du, magiker påstå någonting annat?
”Nej, naturligtvis inte” hörde han sig själv säga.
















4


Detta är en dröm, en dröm i DVD kvalitet tänkte Tim.
Landskapet tonade långsamt bort som i en film. Tjejen blev kvar längre men så försvann även hon i ett blått töcken som minskade successivt till en blå punkt som långsamt flöt utanför synfältet.
Med en plötslighet som oftast sker i drömmen befann han sig hemma i sin säng och vid hans sida låg Love, erektionen var på gränsen till pinande men han dröjde i det längsta med att vidröra henne i rädsla för att hon skulle försvinna men till slut kunde han inte motstå frestelsen. Hennes hud var som att smeka sammet och även lenare på de perfekt formade brösten där skära bröstvårtor styvnade under hans händer, hennes violblå ögon höll hans i ett hypnotiskt grepp och han kunde se djupt ner i lidelsens vågdalar när deras sinnen förenades gång på gång.
”Du får aldrig lämna mej. Lova att aldrig lämna mej” sade han och kysste hennes delikat formade hand med en känsla av djup underdånighet. Love log gåtfullt.
”Du bör veta magiker att jag inte kan lämna dej och inte du mig, du bör veta att jag är här för att hämta dej. Men du behagar förstås skämta, ganska typiskt för en ung magiker”
”Hämta? Vad menar du med att hämta?
”Om du nu inte vet det redan så befinner vi oss mellan min värld och din och allt jag behöver göra är att befalla så kommer vi till De Sju Blomstrens Land tillsammans för evigt för att leva älska och se hur vår säd växer det är vad du alltid har önskat, eller hur?

















5


”Det kan jag inte förneka och det är vad jag alltid önskat, men du kan väl inte mena att jag, Tim, kommer att försvinna från denna världen som om jag aldrig funnits”
”Så är det och kommer alltid att så förbli, faktiskt börjar jag tro att du begått ett misstag, magiker” sade Love och skrattade. Det låg något olycksbådande i hennes uppsluppna skratt som om det omfattade en ovedersäglig sanning och han blev med ens kallsvettig och kämpade för att vakna, men förgäves.
”Jag måste få ta farväl och ordna med en del saker” hade han sagt till slut, alltmer desperat inför det okända som höll på att hända.
”Är det en magisk formel som du vill lösa någon från ger jag dig en liten stund men vi måste resa snart, min älskade”

Till all lycka fick jag tillfälle att skriva ner denna min berättelse. Farväl all skit som jag lämnar efter mig, särskilt banklån, avbetalningar, obetald hyra och flera obetalda parkeringsböter, farväl kära föräldrar, syskon, vänner, ovänner samt du författaren som jag nu efterskänker dina handlån, tiden är knapp så jag kanske inte hinner …”

Käre läsare med dessa rader slutar brevet som jag fann i min väns lägenhet när jag gick in där med en nyckel som jag en gång tidigare fått förtroendet att inneha. Själv var han och är fortfarande spårlöst försvunnen.
Som vän har jag tagit mig friheten att fritt efter brevet relatera det händelseförlopp som han trodde sig uppleva.
Brevet är beslagtaget av polisen som givetvis inte tror ett ord men som istället lagt ner stor möda på att bevisa att jag har någonting med försvinnandet att göra.
Numera är jag dock avförd från misstankarna.
De sju blomstren tog jag hand om i smyg och de hänger sedan flera år inom glas och ram på min vägg.
Jag har lagt märke till att under midsommarnätter avger de ett mystiskt sken som jag gärna vill tro är en hälsning från min vän Tim.


















































































































SJU BLOMSTER



Tim lämnade festplatsen efter att på avstånd ha sett hur hans flickvän för kvällen stuckit iväg med en annan kille. Egentligen spelade det ingen större roll för Tim, han älskade henne inte på riktigt, hon hade ändå bara varit ett i raden ligg, fuck and forget, visst handlade det om kärlek för stunden men i verkligheten bara slit och släng.
Tim tog en genväg över till parkeringsplatsen och befann sig helt plötsligt på en äng där daggen från en mångfald av växter fuktade byxbenen, märkligt tänkte han, så nära staden och så vildvuxet, kanske det sett ut så här i gamla tider innan bebyggelsen lagt betongen över platser som denna.
Enligt dygnsklockan var det natt, men den kortaste av alla, midsommarnatt, luften hängde tung i ett skymningsland där solens ankomst kunde anas bland de bleka stjärnorna.
Tim fick en ingivelse att plocka sju blommor med tanke på att lägga dem under huvudkudden för att sedan kunna drömma om sin tillkommande, den skrönan hade han hört både som barn och vuxen och nu skulle det ske, inte genom tro och övertygelse på resultatet men bara för att han nu gjort detta en gång, utmanat den magi som handlingen påstods besitta, en magi som han nu skulle komma på skam.
Bland gräset fanns många blommor att välja på men på en yta så stor som en hand fanns sju små oansenliga men med alla olika form och färg som tillsammans utstrålade ett mångfärgat ljus som från början fångat hans uppmärksamhet, just rätt antal tänkte Tim och virade in dem i den vita näsduken som han hade som prydnad i kavajens bröstficka, om än små så var de ändock sju till antalet som den magiska formeln föreskrev.
















2

Innan Tim släckte lampan på nattduksbordet följde han ritualen att lägga blommorna fortfarande insvepta i näsduken under huvudkudden, och han var glad över att vara ensam i sängen, ingen skulle håna honom för detta barnsliga tilltag.
Sömnen kom snabbt och det var som om ett svart dok sänkt sig över hans sinnen, det var inte ofta han drömde och när det hände blev det endast fragmentariska bilder som snabbt flimrade förbi men den här gången var annorlunda och det märkliga var att han visste intensivt att det var en dröm, medvetandet visste berätta att han låg i sin säng och drömde.
Han går på en smal stig som bär tydliga spår av att ha blivit nött av vandrare emedan stenar och trädrötter är blankslitna av samma typ sandaler som han nu bär tillsammans med den korta tunikan som enda klädsel.
Vegetationen är främmande med höga ormbunksliknande växter som visar upp orange trattliknande blommor, de låga spensliga träden med kala grenar har små hjärtformade blad allra ytterst, tystnad råder med undantag av fåglar som skriar i fjärran och han tänker på hav och kust.
Plötsligt som ett tryck på en fjärrkontroll får han se en flicka sittande på en skimrande vit sten, vid första anblicken väller en oemotståndlig känsla av kärlek fram och han känner sig förlorad i henne men utan tanke på skönheten, det yttre är på något vis oväsentligt, det är hon som betyder någonting.
Han närmar sig med bestämda steg.
”Vem är du? hör han sig själv säga med undran i rösten.
”Jag är den du söker” svarar hon och ler samt fortsätter ” du är magikern Tim och du har kommit till de sju blomstrens land där allt är möjligt, det var hit du ville komma, magiker”
















3

”Det var hit jag ville komma” hör han sig själv upprepa.
”Och nu har du ingen egen vilja för jag kommer till dej antingen du vill eller ej men hur länge jag stannar beror på dej, magiker”
”Och nu har jag ingen vilja för du kommer till mej antingen jag vill eller ej och hur länge du stannar beror på mej. Men vem är du, jag måste få veta?
”Jag är den du söker, Love, Kärlek, Amore take your pick magiker och jag är evig som du kanske vet eftersom du är magiker”
”Mitt namn är Tim och jag är ingen magiker, allt jag har gjort var att lägga sju blomster under min huvudkudde på midsommarnatten”
”Då blev du en magiker, Tim, men jag måste erkänna att jag hjälpte till med att låta de rätta blommorna lysa, det hör till spelets regler att kärleken verkar oansenlig till att börja med”
”Det är alltså sant det här med sju blomster under huvudkudden?
”Se för dig själv Tim, se för dig själv”
”Detta är en dröm och ingenting annat miss Love eller vad du nu vill kalla dig själv.
”Love blir bra Tim, gångbart i alla sammanhang. Det lär vara engelska, eller hur?
”Precis” var allt han kunde komma på att säga.
”Dröm? Vad menar du med dröm, magiker? Drömmar försvinner när människan vaknar men magin består, det är verklighet, nuet

Skriven av: Rune Ljungberg