Sjukdomen

-Nej det är fint,sa jag.
Min kompis Chloe stirrade på mig.
Jag hade nyss fått ett anfall,mina händer hade börjat skaka,okontrollerat hade jag slagit undan mitt hår och en vas hade fallit sönder.
-Jag antar att sjukdomen är svår,Kate,sa Chloe.
-Tack för det,sa jag kyligt.
Men hon hade rätt,det var svårt.
-Jag ska på sommarskola och läger det här året,sa jag.
Chloe nickade.
-Jag kan inte,men hoppas du har roligt!
Typiskt,imorgon ska jag hoppa på en taxi och resa tre mil bort!

När jag anlände till lägret så skickad en kvinna mig till en tjock ful tant.
-Du får ta C-rummet,sa hon. Det är en flicka och en pojke där,ha det bra!
Det lät som om hon sov.
Usch vilken hemsk kärring!
Jag gick efter en kvinna in till C-rummet.
Näår jag öppnade var en flickan i full färd med att packa medan en pojke läste serietidningen.
Först lade ingen märke till mig,men så höjde flickan blicken och vi fick ögonkontakt.
-Hejsan! hälsade hon. Jag heter Samantha Willows,det här är min bror.
Hon slängd een irriterad blick på killen med tidningen.
Då höjde han blicken och log mot mig.
Jag drog efter andan.
Herre gud!
Han var lång med mörk blont hår,instentivt blåa ögon,rak näsa fylliga läppar och ett leende som fick mig att smälta.
-Hejsan,jag heter Julian,sa den snygge killen.
-Kate,sa jag och log stort mot dem båda.
Samantha log snabt tillbaka och började packa upp igen.

När jag vaknade på morgonen igen av en visselpipa så visste jag att det var dags att stiga upp.
Julian hade rufsigt hår och såg alldeles slut ut.
Samantha hade vaknat tidigare,kammat håret rakt och vackert med ett diadem i håret.
-Seså,in med duschen med dig,sa hon till sin bror.
Det var simträningar.
Samantha simmade lugnt och vackert.
Hon var smal och vacker och alla killar kollade på henne.
Ja,tjejerna också,avundsjukt.
Jag skulle precis visa att jag också kunde.
Jag hade ljusbrunt hår och bruna ögon och var slank med lika mjuka simandetag.
Nu vände killarna uppmärksamhetet mot mig också.
Julian också!
Jag log triumferande mot Samantha som rörde kroppen mjukare och finare.
Jag rättade till min bikini under vattnet och simmade sedan på rygg.
Allas ögon blev stora som klot.
Samantha s¨g vansinnig ut.
Hon tänkte rätta till sin bikini som jag,men iställe tför den hela av.
Alla skrattade och Samantha blev röd i ansiktet.
Hon plaskade förödmjukad vatten på mig och sprang sedan upp.
Jag tänkte just simma tillbaka,i ren panik när en våldsam våg av skräck slog emot mig.
Jag kände hur kroppen började skaka,benen for okontrollerat upp och ner tills jag hamnade under vattnet.
I ren panik märkte jag hur mitt medvetande höll på att....

Jag dök ner efter henne,jag hade sett allting så tydligt.
Allt hos henne hade börjat skaka.
Så! Jag kände hennes hand och drog upp henne.
Med Kate på ryggen simmade jag mot land.
-Bra jobbat,Julian! skrek den smala kvinnan Ashley till mig.
Så kom hon fram och tryckte på Kates bröst.
Hon gav henne anda och till ist började Kate andas.
Alla drog en suck av lättnad,till och med min malliga syster kom ner till oss.
-Hur är det med henne? frågade hon oroligt. Helt plötsligt for hennes ben upp och ner och så hade hon drunknat!
Julian stirrade på henne,hade hon blivit galen?
Sen när hade hon visat uppmärksamhet mot nån annan än sig själv?
Kate kikade upp på dem och slöt sedan ögonen.

Tre timmar senare satt jag och Kate bredvid varandra på min säng.
Vi hade gjort mycket,cyklat,sprungit och kastat freesbi.
-Det var roligt,log hon. Tack än en gång.
Jag log mot henne.
Hon var förtrollande söt.
Jag visste plötsligt inte vad som hände.
Det var som att se sig själv slomosen kyssa Kate.
Och hon besvarade kyssen.
Vi satt där med läpparna tryckta mot varandra innan jag släppte.
Hon lutade huvudet mot min axel och så kysstes vi igen.

Det hade gått en vecka,det var dags för mig och Kate att säga hejdå.
-Jag kommer på besök om två veckor,sa jag. Vi ska hålla kotakten,det är ju bara fyra kilometer som skiljer oss åt.
-Jag ska räkna dagarna,skämtade Kate.
Jag skrattade.
-Hur många är det då?
-Fjorton,sa Kate och satte näsan i vädret.
Jag skrattade och kysste henne mitt på munnen.
-Jag måste gå nu,sa hon.
-Ta hand om dig,sa jag.
Hon räckte mig ett smycke,av guld som var hjärtformat.
-Jag lovar,sa hon.

De följande dagarna tönkte jag bara på Kate,vad gjorde hon just nu?
Tänkte hon lika mycket på mig som jag tänkte på henne?
Jag älskade henne jättemycket,jag skulle hälsa på i morgon.
I smycket fanns en bild på henne och mig,vi ska älska för evigt,stod det på en lapp,jag fått.
Jag låg alldeles sömnlös på natten.
Hon är den rätta,det vet jag,jag är säker.
Vad skulle jag göra utan Kate?
Det skulle kännas outhärdligt att leva utan henne!
När jag till sist somnade hade jag drömmar om henne,om vår första kyss.
Hur glad hon skulle bli och hur det skulle kännas att smeka hennes hår.
Jag vaknade med ett ryck klockan tio.
Snabbt som den klädde jag på mig och hoppade på första bästa buss.
Så stod jag där,adressen som Kate klottat ner var densamma.
Jag ringde på,jag var beredd att se Kates ansikte i dörröppningen.
Men istället stod Kates mamma där.
De var så lika,båda hade lockigt ljusbrunt hår mjuka bruna ögon.
Men denna kvinnas ögon var fulla av tårar.
-Vem är du,vad vill du?,frågade hon.
-Jag heter Julian,sa jag nervöst. Får jag träffa Kate?
-Kom in,sa kvinnan.
Osäkert följde jag med henne till vardagsrummet.
-Slå dig ner,sa hon.
Jag lydde och satte mig.
-Kate är död,sa hon. Hon dog i hjärtattack två dagar efter att hon kom hem.
Hon pratade så mycket om dig,Julian. Det sågs hur lycklig hon var.
De enda hon pratade om var att du snart skulle hälsa på.
När hon dog efter några anfall,vi försökte allt och...
Hon började gråta.
Jag själv stod där och grät jag med.
-Jag är ledsen att jag störde,sa jag och reste mog hastigt. Farväl!
Jag rusade ut ur huset,tvärstannade i trädgården.
Under ett stort träd stod en grav.

''Till minne av Kate Wiesly 1992-2004 älskade dotter och bästa vän.
Orättvis död,hjärtattack''

Jag stod där med ögonen fulla av tårar.
Jag böjde mig ner och lade ett smycke på graven.
Ett smycke som var hjärtformat.
Med din och min bild i,ska vi älska för evigt,tänkte jag.

Heter Tamara o är 10 år! Var den bra? :P tycker inte jag!

Skriven av: Tamara