Skogarå

Tomas och Roger stod utanför huset där Tomas bodde och väntade på John som var sen som vanligt,
nu skulle de äntligen iväg på den årliga fiske turen i norrland, i en hel vecka skulle de vandra omkring
i norrlands djupa skogar. De tre unga männen var bröder och hade ända sedan de fick körkort bilat 80
mil upp i landet för att leva vildmarks liv. Dom lånade sin farbrors sommar stuga som låg mitt inne i dju
paste ångermaland skogarna. Tomas var trettiotvå och Roger tjugonio ,John var sladdisen och var tjug
otvå. Nu stod dom där och frös utanför Tomas hus. Nä nu går vi in och ringer till han ,sade Roger, just
då kom John gåendes in på uppfarten .Han hade långt svart hår och var ganska bredaxlad och såg ganska bra ut men lite smal rentav undernärd tyckte han själv och en anings fjun syntes på hakan . Bilfan starta inte ,sa han men skit i det för fan nu åker vi. Roger som var sin brors motsats i utseende blond och kraftig såg ogillande på sin bror, måste han svära vartannat ord ,fick han inte lära sej vanliga ord i skolan eller.

Roger öppnade bagageluckan och lyfte i hans väskor. Han var ireterad men sedan skrattade han åt det hela, det var så typiskt John så att det gick inte att vara arg. Nu åker vi sade Roger och det gjorde dom också. Bilfärden vart lång och tråkigt, Tomas satt och läste en bok av den där nye författarn Drakir Nosslo ,en mycket spännande bok som handlade om hur man inte beter sej mot folk. Roger körde första biten, han såg viktig ut i sina nya glasögon . John tänkte på hur det var första gången han hade följt med upp till stugan . Vad var det för nåt som han hade sett egentligen, minnet svek honom som vanligt. Han ville inte tänka för mycket på sånt, han hade lätt för att sluta sej i sitt skal och grubbla i flera dagar och nu skulle han ha kul och äta fisk ,dricka öl i flera dagar. Första gången hade han varit femton år, deras föräldrar hade motvilligt släppt iväg honom med sina bröder. Det hade varit en fantastisk vecka med mycket fisk men sista dagen hade John gått vilse , på vägen från bäcken till stugan , i en timma hade han irrat runt på stigarna sedan hade han kommit ut bakom huset , ganska förvirrad men lycklig över att vara tillbaks. Han hade inte sagt något till de andra bröderna för då skulle de tro att han var en tönt som inte hörde hemma i skogen. De andra sex gångerna dom hade åkt upp så hade han varit lite försiktigare och dessutom hade han lärt sej vilka stigar som ledde vart.

Tomas satt bredvid sin bror som körde ,en olustig känsla kröp längs ryggraden på honom som vanligt när han åkte bil så tänkte han på alla hemska olyckor som kan inträffa, för tre år sedan så hade hans två bästa kompisar kört av vägen och en dog och den andra vart förlamad. Dom hade varit fulla såklart och fastän Tomas hade tagit bilnycklarna från dom så hade de ändå kommit iväg genom att tjuvkoppla bilen, en gammal opel . Han hade inte gått på begravningen och han hade inte hälsat på den som låg på sjukhuset. Gammalt och glömt tänkte han, nu hade han familj också som tog upp det mesta av tiden.

Mil efter mil färdades dom uppåt i landet de turades om att köra. Tio timmar tog det sen var dom vid stugan klockan var nio på kvällen men det var ljust som mitt på dagen fortfarande. John var först ut ur bilen och gick till dörren och kände på den, låst . Nyckeln låg gömd under dörrmattan som vanligt han låste upp och gick in ,det luktade instängt och gammalt . Han gick ut igen och hjälpte till med att packa ur bilen och bar in sina väskor, efter det så gick han till redskapsboden och plockade fram en hel bunt primitiva metspön. Metspöna var vanliga grova käppar med en tunn rev och en liten krok, dessa spön var till för att fånga bäcköring med, man satte helt enkelt upp spöna längs med bäcken och agnade med mask och sedan gick man hem och väntade en timme eller två sedan tog man samma väg som man gick från början och plockade upp spöna och förhoppningsvis bäcköringar. John hade under färden dit blivit så uttråkad på sina bröders pladder ,nu ville han genast sätta igång och dra upp lite fisk och han lade grejerna på gräset ,sen kontrollerade han reven och krokarna så att det inte var nåt trassel , allt verkade okej tyckte han varpå han gick in i boden igen och hämtade en grep , när han kom ut igen stod Roger och tittade på sin bror och sa, ska du inte hjälpa till och packa upp först eller, vi tänkte äta nåt också. John hörde ingenting han gick bara förbi fångad i fiskemanins hårda grepp , mumlandes för sej självt gick han bort till den gamla gödselstacken och började leta mask.

De två bröder som var kvar i stugan började packa upp allting och bar in ved , tände kamin ,satte på radion och vädrade det var mycket som skulle göras och sedan skulle dom ta en öl eller två.
Imorgon skulle de åka iväg en bit till en liten sjö där det fanns en båt som dom brukade låna sedan vart det fiske hela dagen ,förhoppningsvis lite fisk också. På kvällen skulle de grilla och dricka öl. Den lilla stugan som de bodde i låg fyra mil från närmsta stad och till närmsta granne var det åtta kilometer , stugan var ganska liten och hade inte ström eller rinnande vatten , men det var det som var tjusningen med att komma ut hit till skogen, tyst och mörk och skrämmade speciellt när det vart lite skumt ute på kvällen och det var lätt att låta fantasin flöda. I skogen ett par kilometrar därifrån kämpade John med fiske grejerna , svetten rann ner för ryggen på honom myggorna hade storkalas, han hade satt ut alla spön och nu skulle han gå en bit nerströms och doppa fötterna. en kilometer neråt stömmen satte han sej på en sten och tog av sej på fötterna, han hade gått en kilometer ungefär men han visste att bäcken svängde runt så att han bara var trehundra meter från det ställe där han satte i det sista spöt. Trehundra meter genom skogen, bara att få rakt igenom skogen så skulle han vara där, fast det skulle han aldrig i livet göra, inte om han så fick en miljon. Man fick passa sej i dessa skogar det visste han av egen erfarenhet mycket väl, när han satt där så mindes han tillbaka till den där gången för hundra år sedan eller något sådant .Han skulle bara gå rakt fram så skulle han tjäna en kilometer minst ,efter det var det luddigt, så fort han kom in i skogen så såg det likadant ut överallt och han gick runt i cirklar tills han fick panik och började springa. En rot bestämde sej för att jävlas lite och stack upp så att han snubblade omkull med ett brak. Det som hände efter det kom han inte riktigt ihåg, men det var nåt hemskt det visste han men han visste också att om han bara höll sej till bäcken så var det ingen fara, så det gjorde han. Men allt detta var länge sedan nu och i dagsljus så verkade det töntigt alltihop.

Granskog granskog överallt tät och mörk runt stugan, John hade kommit hem nu med sex granna bäcköringar som de hade lagt på grillen, ölen stod i en back under bordet och klockan var väl närmare tolv och det var skumt men inte mörkt ute. Tomas gjorde sitt bästa för att skrämma sina bröder genom att berätta hemska spökhistorier, men han lyckades inte alltför väl ty de var alla lite halvfulla vid det här laget. Två timmar senare raglade dom in och lade sej för att sova, klockan var nästan två men det var ljust men inne i skogen var det mörkt och dunkelt för detta var en riktig vildmark där inte några schakt maskiner hade varit och förstört och averkat. Inte många människor hade där satt sin fot men diverse annat oknytt rörde sej fortfarande i de djupa skogarna så som de hade alltid gjort och alltid skulle göra om inte människorna med sin teknologi och pengabegär kom och störde. En mara kom till huset och hälsade på, hon ville rida än en gång så som hon hade gjort förr i tiden men hon fann snart att männen i stugan inte var mottagliga för hennes otyg, fast pojken med mörkt hår var annorlunda, inte helt onåbar. Hon försökte ett tag men gav upp för det gav henne ingenting och hon smet ut igen samma väg hon kom,genom ett kvisthål i väggen men hon skulle allt försöka igen den pojken var speciell det visste hon. En räv låg och spanade i skogsbrynet han såg det mesta som hände för han var listig som få, han visste att människorna var från en storstad och att de skulle råka illa ut om de inte passade sej. En uggla hoade i trädet strax bredvid och hon instämde i det som räven låg och muttrade om. Annars var det inte mycket som rörde sej i runt stugan.

Tomas vaknade först och gick upp, yrvaken stod han och blinkade i det skarpa ljuset, det var dålig luft i stugan så han öppnade dörren sen blåste han liv i elden i spisen och satte på kaffe. Roger var den som vaknade sen också han gick upp kanske en kvart efter sin bror, han gick in till lillebror som låg i utrymmet
bakom trappen, han sov som en stock. Håret var stripigt och det såg ut som han hade svettats mycket under natten. Det var forfarande tidigt så Roger lät honom ligga ett tag till men han ställde upp dörren på vid gavel, men han sov lugnt vidare. Jaha sa Roger efter de hade druckit sitt kaffe,ska vi ta en sväng med bilen och kolla till båten medans vi väntar på att han ska vakna , jo det gör vi instämde Tomas ,han verkar sova som en stock ju. Så åkte dom iväg och dörren stod på vid gavel. I samma stund som dom åkte ut på den lilla grusvägen trehundra meter bort så vaknade John och han kände sej olustig som om han hade haft väldiga mardrömmar, vilket han hade haft men det kom inte han ihåg. Det var helt knäpptyst inte ens fåglarna hade vett att kvittra som de borde göra vid den här tiden på dygnet. Han steg upp ur sängen och ropade på sina bröder men ingen svarade, i köket fann han att kaffet forfarande var varmt och han tog sej en kopp och satte sej på trappen utanför stugan. Solen stod högt på himlen nu fastän det var tidigt ännu, huvudet kändes tungt och tungan klibbade fast i gommen och kaffet smakade ingenting. Han satt där på trappen och funderade på om han skulle bära in lite ved eller nåt då han såg nåt röra sej i skogsbrynet, det var en gren som skakades lite, Johnn tittade dit, först såg han ingenting alls men när han tittade noga så, jo det var nåt där, någonting grått i allt det gröna. John kisade i den starka solen, plötsligt så låste sej blicken i det som lurade i skogsbrynet och han vart yr och det vart som en dimma i huvet. Sakta reste han sej upp och började gå mot skogsbrynet, nu var han i en annan värld omedveten om allt runt omkring honom. Framme vid skogsbrynet så började han mumla och prata osammanhängande, ja sa han jag kan göra det , mera mumel och obegripligt och precis när han skulle kliva in i mörkret bland de jättelika granarna så kom bröderna tillbaka tutandes och vrålandes ,nu ska vi fiska båten är klar kom nu sjusovare. De såg inte att John som stod i skogs brynet hoppade till och vände sej om och sprang tillbaka till huset. När han kom fram så frågade Tomas om han hade varit ute och sprungit i skogen så här på morgon kvisten ,John såg frånvarande ut och gick in och satte sej i bilen där han låste alla dörrar, skakandes av skräck. De två bröderna kollade på honom och skakade på huvudena och gick in i stugan, packade ihop lite matsäck samt fiskegrejerna. När de kom ut så var dörrarna upplåsta och John var borta. John skrek Roger så högt han kunde, nu åker vi om du ska med. När han inte svarade så satte de sej i bilen och åkte iväg till sjön.I flera timmar satt de ute på sjön utan att få fisk, till slut så gav de upp och åkte till stugan. Stugan var kall och den kändes ovänlig dessutom hade det börjat regna och ingen John. Tysta satt de där och drack kaffe ingen sa nåt för båda hade bestämt sej för att inte gå ut och leta efter den där odrägliga svärande slashasen till bror. Han har kanske ändå gått vilse ,sa Tomas efter ett antal timmar, jo höll Roger med, jag börjar bli lite orolig tyckte du inte att han var lite konstig i morse. Så gick de båda ut i skogen åt varsitt håll och ropade både länge och väl, totalt stelfrusna kom de hem ungefär samtidigt de tittade på varandra och båda skakade på huvudet, inne i stugan var det kallt igen för elden hade slocknat igen och därute var det nu ett riktigt oväder. När de fått liv i brasan så sa Tomas att nu fan åker jag till närmsta granne och ringer efter hjälp vi kan ju inte låta honom sova ute. Han åkte på en gång för nu var han orolig, hur kunde ha blivit så här dumt så här fort. Efter en mil så stannade bilen plötsligt och utan förvarning, han fick en stark känsla av att han hade varit dum som lämnade Roger själv,väldigt dumt tänkte han och började springa tillbaka. I stugan satt Roger och tittade ut mot skogsbrynet i den gamla gungstolen, plötsligt så såg han John därute där det nyss bara hade varit mörk skog. Alldeles blek och grå, stod han intill skogen med ansiktet vänt in mot granarna . Roger hoppade upp ur stolen och sprang ut. Ryckigt började John att gå baklänges mot sin bror, försent insåg Roger att inte allt var som det skulle.

På vägen sprang Tomas så fort han kunde, lungorna kändes som om de skulle sprängas och benen var som blyklumpar men efter en timme så skymtade han stugan som låg där alldeles mörk och tyst. När han kom fram så var dörren låst och alla fiskegrejer var borta, gräset som han hade slagit med lien var nu tillbaka och redskaps skjulet var stängt. Regnet piskade ner och det var mörkt som natten, då förstod han att det var kört, uppgivet reste han sej upp och började sakta gå mot skogsbrynet.....................

slutet ont allting ont ............................. skriven av Rikard Olsson 24/10 2003

Skriven av: Rikard Olsson