Slaget vid El Diagorico

De kejserliga styrkorna marscherade långsamnt uppför Kejsarflodens strand. Täta lövskogar täcktebåda stränderna. De fick vandra på en smal sandstrand. De var en stor utmaning för en så stor armé att ta sig fram till upprorsmannen Eldacils fort. Eldacil var en furste som tröttnat på kejsar Wagoriks den Vansinnige Och Skoningslöse regim. Skatterna hade skjutit i höjden. Eldacil fick med sig nästan hälften av kejsardömets furstar. I november två år tidigare hade hans upproriska här angripit huvudstaden. Där hade man dock drivit tillbaka Eldacils styrkor efter två år belägring. Huvudstaden Tol Apeana som låg vid Kejsarflodens delta överlevde. Eldacil villedå förhandla med kejsaren. Men Wagorik var vansinnig han anföll Eldacil som nu stängt in sig i sitt fort En Diagorico, vilket betyder den ointagliga fästningen på Gudarnas språk. Att angripa denna borg varsäkert som att angripa en bålgetingkoloni ensam. Wagoriks generaler försökte övertala honom att ändra sitt beslut men Wagorik var beslutsam och envis. Dessutom hade Eldacil hämtat hjälp ifrån Norden. Tusentals Foroungar från Foroungaland hade svept ner från norr. Unge Aldacin stred i Wagoriks armé. Han var blott sjutton år men Wagorik stekte alla desertörer levande så ingen lämnade armén. Aldacins fader Diemar hade mött Foroungarna i strid och dessa bärsärkar kunde besegra en fem gånger större här. Legionärer från kejsardömet Apeana var inget problem för dem. Visserligen var apeaneserna tio gånger fler men hade inget mod. Alla rödklädda soldater darrade av rädsla inför Foroungarnas makt. Vid tvåtiden nådde man En Diagorico. De var en gammal borg med fyra torn och byggt i rödbrunt tegel. Wagorik ställde upp sina arméer och rullade fram ballistor, katapulter och bågskyttar. Aldacin ställde sig bredvid sin fader i första ledet. Generalen till vänster om Aldacin höll upp en rödblå fana och alla soldater drog sina sablar och vrålade: Hell Hans Kejsrliga Majsestät Wagorik XIV av Apeana!
Et burop hördes från murkrönet. Eldacils långbågsskyttar avlossade sin första salva. Diemar föll bredvid sin son. Aldacin bröt dock inte ihop utan gjorde snabbt den apeanesiska religionens tecken åt sin fader. Sedan steg han upp. Fortets murar öppnades plötsligt. Tusentals blåklädda Foroungar sipprade ut ur borgen. Eldacil red i spetsen med sitt blåa svärd. Kejsarens soldater ryggade allihopa utom Aldacin. han kände plötsligt att han ville hämnas sin faders död på Eldacil. Han tog sin långbåge och avlossade en pil mot Eldacil. Pilen genomborrade Eldacils vänstra öga. Han föll av sin svarta hingst. De blev knäpptyst på slagfältet. De båda arméerna var stod öga mot öga. Röda mot blåa. Till allas glädje och fasa vände Aldacin sig om med bågen och riktade den mot Wagorik för att hämnas alla unga män som Wagorik offrat. Wagorik i sin bästol stirrade skräckslaget på bågen. Aldacin tvekade inte utan avlossade skottet som träffade kejsaren i ögat. Han vände sig om mot Foroungarna och sade:
- Nu har jag avlsutat de jag måste göra.
Han vände sig om. En pil täffade honom i bröstet. Han föll ihop. Han visste att Wagoriks livvakt skjutit honom. Han föll ihop. Nu struntade han plötligti vem som blev kejsare, ty han dog lycklig nu när han dödat de två strösta förrädarna i riket. Varje dag den 24 november från och med denna dag. Firas Aldacin Fredsiftarens dag. Mannen som räddade kejsardömet från två grymma ätter, ty båda dog ut den dagen. Aldacins trolovade Afrania födde senare en son som fick namnet Aldacin. Han blev herre till En Diagorico vid vuxen ålder. Senare blev han även kejsare över Apeana och kung över Foroungaland så inga konflikter rikena emellan var möjliga längre.
SLUT. P.S. Ursäkta stavfelen men dem gick inte att ändra efteråt.

Skriven av: Andreas Kuusinen