Småfolk 4

Stegen

Bor änglar i hus? frågar flickan sin mormor.
Änglar bor inte i hus, svarar mormor.

Var bor alla änglar då? frågar flickan sin mormor.
Änglarna bor överallt och ingenstans, svarar mormor.

Man kan inte bo överallt och ingenstans.
Någonstans måste man bo, det måste alla, säger flickan.

Då tror jag att änglarna mest bor i himlen, svarar mormor.
Vad gör änglarna hela dagarna i himlen, frågar flickan.

Änglarna sitter nog på molnen och tittar ner på alla människor på jorden, svarar mormor.
Flickan tittar upp mot himlen och ser vita moln.

Är det kallt att vara ängel på vintern när det snöar? frågar flickan?
Nej, jag tror inte änglar fryser, svarar mormor.

Om det regnar ute, blir änglarna blöta då? frågar flickan.
Nej, jag tror inte änglar blir blöta, svarar mormor.

Om det stormar och blåser, blåser änglarna bort då? frågar flickan.
Nej, jag tror inte änglar kan blåsa bort, svarar mormor.

Jag vill hälsa på hos änglarna, säger flickan.
Hur skall det gå till, frågar mormor.

Jag ska bygga en stege ända upp till molnen som finns på himlen.
Det är långt upp till molnen, svarade mormor.

Jag ställer stegen på ett högt berg, så den når ända upp, svarade flickan.
Vågar du klättra så högt upp, frågar mormor.

Kanske, svarar flickan och börjar bygga en stege.
Hon tar två långa brädor och spikar fast kortare brädor som fotsteg.

Flickan spikar och hamrar och mormor hjälper till.
När stegen nästan är klar målar hon den blå som färgen på himlen.

Kom och titta, nu är min stege klar, ropar flickan.
Vad fin den blev, säger mormor.

Flickan och mormor bär stegen till ett berg och reser upp stegen mot himlen.
Den räckte inte ända upp.

Oj då, stegen är för kort, hur gör du nu? frågar mormor.
Jag vet inte, svarade flickan.

Flickan och mormor satte sig på stegen och funderade.

Tror du änglarna kan se oss nu? frågade flickan och tittade upp mot alla moln på himlen.
Kanske, jag vet inte, svarade mormor.

Flickan och mormor tittade länge mot molnen och plötslig såg flickan en ängel.
Titta där, sa flickan och pekade mot molnen. Jag kan se en ängel.

Mormor tittade och såg ett moln som såg ut precis som en ängel skulle kunna se ut.
Titta där, där är många änglar säger flickan och pekar på de vita molnen som svävar förbi på himlen.

Mormor ser att himlen är full av änglar, men hon ser något annat också.
Titta där, där är ett flygplan med en lång svans, säger mormor.

Flickan tittar och ser flygplanet med den långa vita svansen.
Titta där är en buss, säger flickan och ser ett stort moln som precis ser ut som en buss.

Titta där är en hunden, säger flickan till mormor.
Det ser ut som om den springer, säger flickan.

Det börjar blåsa och molnen klumpar ihop sig till ett tjockt grått täcke.
Solen försvinner och i stället kommer det små varma regndroppar från molnen.

Flickan och mormor springer ned för berget och skyndar sig hem.
Nu tror jag änglarna gråter, säger mormor.

Nej, jag tror änglarna duschar, säger flickan.
Då tror jag det också, svarar mormor.

Hoppas änglarna inte duschar så länge för snart ska du och jag
cykla hem och vi vill inte bli blöta, säger mormor.



SLUT

Skriven av: Freddy