Småfolk 5

Pojken som flög över molnen


Pojken håller hårt i mammas hand.
Han skall flyga i ett riktigt flygplan.

Jag är lite rädd att flyga, säger pojken.
Det är inte farligt. Det är roligt att flyga, svarar mamma.

Jag vill bara flyga lite, inte flyga så högt upp? säger pojken.
Alla flygplan flyger högt, svarar mamma.

Hur högt ska vi flyga? frågar pojken.
Vi ska flyga högt över molnen där solen alltid skiner, svarar mamma.

Ska vi flyga genom molnen då? frågar pojken.
Ja, men det är inte farlig. Du behöver inte vara rädd, svarar mamma.

Gör det ont att flyga genom molnen? frågar pojken.
Nej, det gör inte ont, det käns inte, svarar mamma.

Jag är ändå lite rädd, säger pojken.
Du behöver inte vara rädd, svarar mamma.

Pojken håller lite hårdare i mammas hand när de går upp för den långa
trappan som leder in i flygplanet.

Vi kan väl åka buss i stället, säger pojken.
Det går fortare att flyga, svarar mamma.

Jag har inte bråttom, säger pojken.
Mormor kanske har bråttom att träffa oss, svarar mamma.

Jag vill träffa mormor också, säger pojken.
Pojken och mamman får sitta på sätena längst fram i flygplanet.

Flygvärdinnan hjälper pojken att spänna fast säkerhetsbältet.
Flygplansmotorn startar och kör ut på startbanan.

Flyger vi nu, frågar pojken.
Nej, inte ännu. Först måste flygplanet lämna marken, svarar mamma.

Flygplanets motorer låter väldigt mycket när det ökar farten och
lyfter upp i luften. Flygplanet flyger högre och högre upp.

Pojken blundar hårt och håller mamma i handen hela tiden.
Nu kan du titta säger mamma.

Pojken tittar ut genom flygplanets fönster och ser att planet nästan
är uppe i molnen. När han tittar ner ser han pyttesmå hus. Han ser också
vägar som ringlar som långa, krokiga snören längst marken.

Jag tycker det är lite läskigt att flyga, säger pojken.
Nu flyger vi snart genom molnen, säger mamma.

Det blir helt vitt utanför fönsterrutan och pojken ser ingenting.
Plötsligt är flygplanet ovan molnen och solen skiner över allt.

Molen ser ut som en tjock matta av bomullstussar.

Vad många fina moln det finns säger pojken och pressar näsan
mot fönsterrutan för att se bättre.

Nu är jag inte rädd längre, säger pojken och släpper taget om
mammas hand.

Jag vill gå ut och hoppa bland alla mjuka moln, säger pojken.
Det går inte, molnen är bara som en tjock dimma. Du kan inte hoppa på molnen.

Han sitter helt tyst och stilla när han tittar på de vita
molnen som ser så mjuka ut. Han funderar en lång stund.

Vad tänker du på? frågar mamma.
Jag tänker på morfar, svarar pojken.

Morfar finns inte mer han är ju död för länge sedan, säger mamma.
Mormor säger att morfar är en ängel i himlen, men jag ser honom ingenstans, svarar pojken.

Jag ser inga änglar! var är alla änglar som bor i himlen, frågar han mamman.
Jag vet inte var änglarna kan vara, svarar mamma.

Jag tror änglarna blev rädda för flygplanet och gömmer sig bakom molnen, säger pojken.
Då tror jag det också, säger mamma.

Nu är jag inte rädd längre, det var roligt att flyga, säger pojken,
när planet går in för landning.

Deras resväskor kommer ut på ett långt rullbandet från ett hål i väggen.
Mormor står utanför ett stort fönster och vinkar på pojken och hans mamma.


Pojken springer fram och kramar om mormor när det kommit ut i vänthallen.
Mormor, mormor, morfar var inte hemma. Jag tittade över allt men han fanns inte bland molnen, sa pojken till mormor.

Mormor bara skrattar och kramar pojken.

SLUT

Skriven av: Freddy