Småfrysa

Trotsar ängsligheten och går fram till dig i korridoren. Du stannar till, rätt naturligt. Vi kallpratar. Du verkar intelligent. De tankar du väljer att förmedla är planerat egensinniga. Din kamratliga ton gör att jag småfryser.

Något svart i din person sveper ibland förbi. Samtidigt svarar du på mina leenden med blicken. Rakt mot mig. Min bild av dig formulerar om sinnesintrycken. Får mig att vilja skriva dit nya saker. Lätta nyanser.

Ett kommatecken i din tillvaro. Inget mer. Något som får dig att stanna upp, nästan obemärkt. Och sedan fortsätta vidare med de väsentligare, tyngre orden. Den som ens anar ett eko av dem känner direkt rimfrosten.

Författare:

Publicerat

Dela: