Snö över gräns och land

Tulljänstemännen steg in på expeditionen för ha kvällsrapport inför kvällspasset. Julklappar från chefen låg prydligt nere på golvet bredvid en liten julgran av plast. Pärmar prydde väggarna ocgh dem två datorerna på dem bägge skrivborden surrade stumt.
Denna julaftonskväll skulle c-turen kontrollera trafiken från utländska bilar som var på väg in mot sveriges gränser. Dem var vana, förutom Annicka och Jonas som bägge hade börjat samtidigt. Dem hade tjänstgjort på c-turen snart i fyra månader, och fungerade först som assistenter till dem gamle rävarna., som dem övriga kallades. Börje hade tjänstgjort hos gränskontrollen i tjugosju år och han var snart på väg till pension. Det var han som var ledningsbefäl på deras tur. Reino och peter hade jobbat tidigare på västkusten, men av nedläggningsskäl fick dem flytta till den nya gränskontrollen. Reino hade även arbetat på kustbevakningen , men förlängde sina yrkesår frivilligt som gränskontrollant på land.

Peter och annicka satt vid ett av borden och drack nybryggt kaffe. Börje och dem andra var på väg in genom dörren till expeditionen. Mona som skulle ge rapport på tillslag och försök till människosmuggling satt i telefonen och tog emot tänkbara rapporter om misstänkt smuggling inför kommande kväll. Hennes block var full med anteckningar och slutligen lade hon på luren. Hon rullade runt skrivbordsstolen och slog upp ett leende. ” God jul på er allesamman..” jajaja,” mumlade Peter och lade in en pris snus. Annicka skrattade till
”du! Vad är det..? har du inte fått dina julklappar?” samtidigt som hon puttade till peters axlar.

Dem andra skrattade och visst önskade dem varandra en god julafton även om peter inte var direkt den sociala i alla sammanhang. ” bossen har julklappar till er..och.,” sedan pekar hon mot kylskåpet..julglögg..men bara alkoholfritt” Börje klappar sina händer och utbryter” det var då på tiden! Efter alla kubik med den härligaste konjak och whiskey vi har plockat in..så äntligen blir vår belöning..Blossas alkoholfria!!” Dem skrattade än en gång och mona greppade en röd pärm. ”Okey..kära kolleger..dagens tillslag!! ..nada!” hon satt med pärmen och tittade på dem andras reaktion. Nej då..a-turen hade funnit något..tänkte dem alla..Reino satt och skuggade sin grånade mustash och hans blick fick en värme medan han betraktade mona från sin fåtölj. ”Ut med det nu då ” morrade jonas lekfullt. Peter satt och lekte med snusdosan och log underfundit.”kom igen då!!!” vad plockade dem in..?” frågade börje med lika underfundig glimt i ögonen.

Mona öppande munnen och bokstaverade..” fem tusen två hundra flaskor..tysk glögg...som var ettickerad samt godkänd för svensk import..och..lovade maxalkohol på tolv komma fem procent..” men!” fyllde peter i.. ” Men...det var åttioprocentig ren sprit..” otroligt!” hojtar annicka till. Reino log och Börje skakade på huvudet..
”Vem fann det!?” undrade peter med intresserad blick. Paul och åsa fick den äran..
Dem andra klappade till över tillslaget och nu låg c-turen under med hästlängder i tillslag.

” ja..så var det några gram cannabis som vanligt..alla pass gick igenom..så även våra kära människosmugglare har tydligen julafton”. Men det var lögn det visste dem sedan tidigare.
Det var just under dessa högtider som människosmuggligen var som intensivast.

” Ha det nu så gott kära kolleger..nu skall jag hem och njuta av min julskinka!..och öppna mina paketer..;” sade hon samtidigt som hon drog peter i kinden. Han satt bara och log åt hennes infall, vad annat kunde han göra denna kalla julafton vid gränskontrollen mellan malmö och danmark..


A-turen var på väg in när c-turen precis hade kommit ut. En av a-turena hojtar till ..” gissa vad vi skall dricka i kväll..? tysk gluckwin..” sedan hördes det skratt från dem malliga.
”Ähh.håll tyst, mumlade börje och log mot reino.” Ja, vilka dårar..2500 flaskor..,fyllde reino i.

Reino och annicka kontrollerade lastbilar och tunga fordon, medan börje och jonas tog personbilarna. Peter assisterade dem bägge grupperna på vars ett körfält.

Ibland var det glest vid inporten med bilar och dem fem stod och värmde sig på expeditionen. Dem kunde se och registrera bilar via kameror som fanns uppsatta på bron in mot lernacken och visste på ett ungefär när dem skulle dyka upp. Denna julafton var det glest, värre var det på sommaren, när turisterna kryssade mellan europas gränser.

Reino tog upp sin pipa och stoppade den med tobak. Han drog ivrigt in sig röken för att få upp glöden, som glimrande lyste upp hans skärmmössa med öronmudd. ”ja..reino, hur går det med frugan nu då..?” ”det är samma..det är värken igen..” ”mmm..det måste göras helvetes ont det där..ledvärken..” ”mmm..”, lät reino instämma medan han drog in röken från pipan.
”men vi har en bra vård ändå tycker du inte det..tänk i andra länder..polen..dem har ju inte ens dem nyaste grejerna inom sjukvården har jag hört..” mmm..och vi sände tonvis med uttjänta mediciner från apoteken till litauen förr..eller gjorde vi inte det?. Börje nickade. Visst gjorde vi det. ” vet du..egentligen skall vi vara riktig glada för att vi har det så bra som vi har det ..i sverige menar jag..,fortsatte börje. ”skriv upp det,” inflikade reino..”jag har sett en hel del vet du..vilken misär ibland..vet du..en gång fann vi en rysk trålare på väg mot gotland..fullpackat med balter..dem hade inte ätit eller druckit på flera dygn.

Glömmer jag aldrig..” Vi skall inte tala om balkan heller..när du hade semester i somras tog vi in tjugotre stycken varav fem a dem kom från en familj..resten var änkor och barn..vi tog dem till skyddet i malmö..dem tog dem tillbaka i misären igen kan jag anta..” ja..det är vårt jobb iallafall!” ”jepp..det är vårt jobb..;men hade man vetat detta då man började..va? ”jo..men det har varit en del goda grejer också..som den gången när reino öppnade en baklucka på en van..och han såg ett älskande par i full kärleksakt.

Eller han med hönorna, som sprang omkrig ute bland bilarna och kacklade, tjecken som trodde han kunde ta med sig sina hönor till sverige och när dem öppnar bagageluckan springer dem alla ut. Hela gänget garvade gott åt den historien.

Men nu stod dem där och snöflingorna gjorde sin entre på himlavalvet. Dem pratade aldrig om sånt här tidigare. Kanske för att det var julafton..kanske för att det var en speciell kväll..
Kanske för att dem..som alla andra människor också hade ett hjärta, men av arbetsplikt var bunden till tysta kollegiala konventioner. Men det var skönt att vara svensk, coh det var skönt
Att ha det bra. Att yppa empati för dem flyktingar och sargade folkslagen som försökte fly från sina hemskheter långt härifrån. Så långt så endast tevebilder kunde ta dem dit.

Dem bägge var rävar. Deras ögon och sjätte sinne för lögner och saker som inte stämde var deras redskap. Det visste dem bägge. Och ändå stod dem där i sina mörka tulluniformer med reflexrevärer på arm och byxkanterna och vinkade in fordon med sina spadar.
Sprit..cigaretter..falska pass..narkotika..vapen..sprängämnen..livsfarligt kemiskt gods..stulna bilar.. Ja, listan kunde göras hur lång som helst, och dem var bägge luttrade.


Peter kommer fram till dem bägge med två muggar varmt kaffe.” brr...;” mumlar peter och reino och börje tar sitt kaffe..” lite trafik va!” ”ja,,vad skall man förvänta sig på julafton..?”
Och dem tre skrattar till. Börje sneglar bort mot expeditionen. Annicka och jonas sitter och fikar därinne. ”det är lugnt som i graven,” kommer det eftertänksamt från reino och han fångar några flingor med sin handske. Snön i den varmfodrade handsken blir plötsligt våt och nan ser dropparna ymnigt bli frånstötta. ”Är det okey om jag också går in och tar en kopp kaffe ,frågar peter återigen huttrande.Han hoppar lite lätt jämnfota, för nu är det faktiskt riktigt kallt. Och börje drar ner sina öronlappar från skärmösan..” gör du så..” vi kommer in strax..”svarade börje och peter halvjoggar in til dem andra i värmen.

Plötsligt bryter det upp strålkastarljus och dem bägge går ut mot filen. Reino kastar vant upp spaden och markerar med tydliga armrörelser att fordonet skall stanna. Dem ser nu att det är en vit skåpsbil med tyska registreringsskyltar. Reino ber föraren veva ner rutan..Deutsch! frågar han..”doch.., hör han föraren säga. Han tittar in o bilen och ser även en kvinna som medpassagerare.” pass bitte..” reino ser samtidigt in i bilen, det finns läskedrycksburkar
och något som ser ut som en plastpåse mellan föraren och passageraren. Han ser också att dem bägge har ett mörkt ursprung. Han jämfär dem på dem bägge passen. Det ser okey ut tycker han. Han ber för säkerhets skull att få titta i påsen som ligger mellan sätena. Av ren nyfikenhet..eller var det intuitionen..Föraren lämnar över den genom rutan. Reino öppnar påsen och ser att det är en skräppåse.

Han rullar runt med påsen utan att rota i den och sedan lyser han in i den. Han visste inte vad han letade efter, men något sade honom att just detta var viktigt. Och hade dem inget att dölja så fanns det ju ingen orsak att ta illa upp.
Han ser ett par stycken plasstsnibbar som har klistrat ihop sig..blöjor tänker han..blöjor!!!
” kinder..!? frågade han..men nu riktar han ficklampan in mot dem bägge i bilen.
”Nein..svarade dem inifrån bilen..” Nä här var något lurt..” bleibt in auto bitte.” sade reino när han kallade till sig börje som stod betraktade ett vanligt passförfarande. ” vad är det”
blöjor..vi får öppna bak..” Dem bägge stod och öppnade bakluckan in till bilen och ett flertal skräckslagna ögon mötte deras ljus från strålkastarna...dem hade säkert trängt sig så gott dem kunde..och ingen av dem därinne sade ett knyst. Det var bara barn sju stycken till antalet..tre flickor och två pojkar i varierande ålder, mn ingen av dem äldre än tio år. Det kunde dem se.
Deras mörkbruna ögon stirrade stint och två av flickorna försökte gömma sig under filten.

Deras hår var fett och kläderna var enkla och visade spår av slitage. Var det grenar eller bara
den slutgiltiga sophögen av avlagda kläder som prydde deras nakna kroppar.
En av flickorna tittar med rädsla på börje när han försiktigt låter ficklampan genomlysa tak och väggar. Hennes vita ögon ter sig som en reflex i svart djup håla. Dem bad inte om hjälp.
Dem sade ingenting. Reino vände tillbaka till passageraren. Han lös in med ficklampan och bad dem stiga ut innan han hejdade sig..” kinder..ihre??..Kvinnan och mannen tittade på varandra med alla förhoppningar krasade..sedan svarade föraren..” nein..mutter unt vatter dodt..keine mutter unt vater..dem must hilf haben...schweden godt..schweden bleiben..essen..unt trinken..wir hilfen dem..aber keine geldt..kannt nich hilfen..keine geldt..”
Sade mannen tyst och lugnt. Kvinnan satt tyst och tittade ut genom rutan på andra sidan filen.
”vorhen? Frågade reino..” guthenborg..svarade föraren, med lika ömsint röst. ”varte bitte...”sa
Reino och gick tillbaka till börje. Börje hade stäng till luckan på glänt.” nå vad säger du..”


Dem bägge tittade på varandra...Börjes blick var mjuk och betraktade reinos sorgsna ögon..
”fan vi kommer att ångra oss..”nä..det är ingen som får veta..” Är du säker..”
börje vände sig ner mot expeditionen och kunde se dem tre kollegerna sitta och fika.
”En gång är ingen gång...” och det är julafton..va!” ”för fan...se på ungarna..

Börje och reino öppnade dörren in till expeditionen och hängde av sig sina jackor. ” så nu är det er tur..bara ut och frys..hehe.., log börje. Reino fyllde upp muggarna med kaffe. ”jepp, sade peter och resete sig upp. Han tog ut sin pris ifrån munnen och skickade iväg den mot papperskorgen. Snuset missade sitt mål och hamnade precis bredvid papperskorgen..
”ähh..helsicke också..”, mumlade peter och sträckte sig efter en pappersrulle.
” en gång är ingen gång, ropade börje efter peters miss med snuset.

”Det är så märkligt!..varenda julafton vi har jobbat ihop..så är det alltid..
”en gång är ingen gång'!sa Peter, innan han slog igen dörren efter sig.


Reino och Börje satt och läppjade på sitt kaffe och dem bägge var rätt så nöjda ändå,
tycktes det, fastän dem inte satt hemma hos sina familjer och delade ut julklappar och åt av den rikliga och överflödiga julmaten.Ur radion skvalade julnattsmusik dovt
och snön fortsatte att lägga sin vita bädd över land och rike.

Skriven av: Fredrik Reimarker