Soldaten

Soldaten

Någon gång under den yngre tonåren så började Robin förstå och inse hur livet det är och hur man påverkar och förändrar det. Han hade även lärt sig hur det leker med en också.

I den byn där han bodde så visste Robin att det var inte menat för alla att bo där. Bara enstaka ”perfekta” små bys människor. Alla dom andra som inte passade in väntade bara på att flytta där ifrån och få börja sina liv ordentligt.
Robin han var vad man kallade en soldat. En soldat är en person som aldrig stannar på ett ställe för länge utan avancerar hela tiden för att utmana allt och alla in i det yttersta. Det stämde också in på Robin och han hade längtat länge efter att få göra sin militär utbilning och bli en av alla dom andra som kämpade för något bra. Han hade väntat länge på att få göra något meningsfullt för en gångs skull.

Men detta var inte den största drömmen i hans liv. Att få träffa någon som man kan älska och få kärlek tillbaks av, var den största drömmen. Men det hade han aldrig berättat för någon och det gjorde ont ibland men det var ändå skönt att inte någon visste. För skulle han berätta var hans skal synligt och då skulle det spricka och bara rinna ut i sanden.
Där fanns en flicka som han var väldigt kär i. Han ville säga det till henne, för det gjorde så ont att hon inte visste så han grät ibland på nätterna, men bara då ingen hörde. Hon hade varit hemma hos Robin några gånger men bara med en tjej kompis och han var alltid lika nervös och så fruktansvärt sårbar då. Men han älskade henne. Inte för att hon bara var vädligt vacker utan för att hon var känslig men stark på något sätt. Han tyckte att hon var den rätta för dom delade så mycket tillsammans och det hade aldrig varit något elakt mellan dom. Men en dag så rann droppen över.

Efter att ha dushat en lång stund och ätit den segaste frukosten någonsin så mådde magen verkligen dåligt. Att alltid känna sig så här när man är kär är precis som om att vänta på döden. Han hade upplevt hela historien en gång innan och nu var det igång igen. Fundersamt tänkte han verkligen på om han skulle klara det en gång till? Men han klarade det förra gången. Men detta var inte som förra gången. Denna gången var det helt annorlunda. Denna tjejen är allt han vill ha just nu, hon är den han tänker på när han vaknar hon är den han tänker på när han somnar. Hennes lukt och det mjuka skinnet var det som gjorde honom mest förälskad. Men sjuk och dålig också. Varje sak har sitt pris, tänke han.
Men denna dagen skulle han berätta för henne. Så fort han såg henne i skolan skulle han fråga henne om hon hade tid och prata en stund och sen förklara hela sin kärlek för henne.

Robin körde till skolan och han mådde dåligt. Havrefrasen han hade ätit vandrade upp och ner i magen och precis när han hade satt sig ner brevid sina klass kamrater så det första dom börjar prata om är hur en hade spytt ur en bil. För att inte verka helt förtrollad efter helgen då hon hade varit hemma hos honom så skrattade han åt det hela. Alla skrattar och Robin stirrar mot trappan som leder till dom klassrummen där hon är. Plötsligt ifrån ingenstans så kommer hon ner med två andra tjej kompisar. Dom små ler och skrattar och Robin han känner hur hela magen vänder sig ut och in. Han försökte få ögonkontakt med henne men hon var visst helt uppe i något annat. Han funderade på att kanske hon såg honom men ville inte titta. Efter att hon hade gått så gick han snabbt till toan. Det tog inte många sekunder innan han spydde upp allt han hade ätit till fruskost. Han började nästan gråta, fan vad trött han var på att vara sjuk och kär. Han ville bara bli förlåten och glömma allt, men så var inte fallet. Det var just nu så som det är, helt åt helvete. Men efter han hade spytt och tagit sig tillsamman bestämde han sig. Han ska berätta. Han gick ut ur toan tog ett tuggumi i munnen och väntade på att hon skulle komma tillbaks. Så var fallet också, hon kom gåendes med sina kompisar och Robin gick fram till henne. Han bad henne följa med honom för att han hade något viktigt och säga. Hon tittade in i han blåa ögon och Robin såg att hon redan på något sätt föstog vad som skulle berättas. Hon log åt honom och han kunde inte rå för att när dom kom ut utanför den stora byggnaden ta tag i hennes hand och börja berätta. Han berättade om hur han hade alltid tyckt hon var vacker sen den midsommaren i melbystrand då hon hade stått och gråtit för en av hennes tjej kompisar hade lämnat henne. Han förklarade att han tyckte dom passade ihop för dom delade så mycket intressen, men ändå det viktigaste av allt, känslo utbyten. Efter att han var färdig så hade dom gått en bra bit in i den lilla byn. Hon stannade honom och tittade in i hans ögon igen. Robin hade sagt att innan hon säger något så förklarar han att öppnar inte upp sig så inför henne av av egoistiska skäl utan för att han älskar henne så mycket så det hade blivit en börda för honom. Hon log, han förstog inte varför hon log men hon hade tagit tag i hans andra hand och sagt att han inte hade behövt säga allt det där utan att hon visste redan. En stor klump i hela Robin mage släppte och hon fortsatte berätta att hade hon inte varit kär i honom innan så var hon det nu. Robin förde henne intill sig och dom kysstes. Dom stog där en stund och sen så gick dom tillbaks till skolan pratandes om allt och båda var väldigt glada över att ha funnit varandra.

Robin han satte sig i bilen och kände sig stolt över att ha gjort något så modigt som hade gjort idag. Men när han körde hemåt så slog det honom att detta var den försa gången han någonsin hade velat stanna kvar och kändes inte tungt eller svårt. Han log åt det hela, parkerade bilen i garaget och gick med lätta starka steg mot ytterdörren till det vita huset.

Han öppnade ögonen och ljuset klev in, allt hade visst bara varit en dröm.

Av: Robin Andersson

Författare:

Publicerat

Dela: