Publicerat
Kategori: Novell

Som i en film

Som i en film…
Fördelen med att skriva dagbok är att man kan bläddra tillbaka bland sidorna och se hur den ena saken lett till den andra. På så sätt ser man att ens eget liv innehåller minst lika många olika faser och klichéer som en vanlig film. Bara det att vi har svårt att se helheten för att vi själva är dom i TV rutan, dom som inte har en aning om hur det ska sluta.
Men det förstår inte mannen som sitter bara ett bord ifrån mig, just avslutande sin cappucino och hopvikandes Dagens Nyheter som han stoppar in under armen. Sen reser han sig som alla andra här förr eller senare kommer att göra och försvinner ut i Stockholms gatuvimmel. Jag tar ett sista bett på min fralla och bestämmer mig för att följa efter mannen. Han märker inget, han är fullt upptagen med att kolla meddelanden på sin mobiltelefon och antar att jag bara ska åt samma håll som honom. Buss 128 bromsar in och han hjälper en ung mamma upp i bussen med sin barnvagn. En riktig gentleman, jodå. Men vad kan man annars förvänta sig av en affärsman i 25-30 årsåldern som uppfostrats av godmodiga och skattebetalande småstadsmänniskor? Om du vore äkta stockholmare, gubbe lille, skulle du nog ha haft en baktanke när du hjälpte den unga damen upp på bussen. Kanske är hon ensamstående? Kanske behöver hon en stark och trygg man som kan föra henne tillbaka till jorden efter den hårda skilsmässan. Men sån är inte du, du har ju flickvän hemma som du litar full och fast på. En hel skolklass med barn stiger på och busschauffören ber alla tränga ihop sig så att även dom fettdrypande fröknarna får plats. Naturligtvis hamnar jag bredvid sämsta ungen som finns på hela bussen. Skriken haglar från ungen och decibelnivån verkar överstiga 180. Mannen som jag följt efter ett tag pustar ut när du stiger av bussen fast än det nog är jag som borde dra den djupaste pusten. Han drar upp armen och tittar på klockan, det finns gott om tid kvar tills han måste vara på jobbet. Dagens Nyheter åker fram igen och han slår sig ner på en bänk. Solen skiner och han minns med glädje semestern i Spanien förra sommaren. Jag ställer mig vid ett blomsterstånd och låtsas vara intresserad av några röda rosor som jag egentligen inte skulle kunna tänka mig att betala fem ören för. När klockan är tjugo över sju gör han precis som på caféet. Viker ihop tidningen och stoppar den under armen med exakt samma rörelser. Han går en bit men stannar sen och bestämmer dig för att köpa ett äpple. Ett rött och grant ett blev det. Men när han står vid disken och ska betala bleknar han, något är fel. Han gräver i jackfickorna och öppnar attacèväskan men nada, noll, ingenting hittar han. Han ler ett ansträng leende och går och lägger tillbaka äpplet och springer sen ut ur butiken. Vart ska han? Bråttom har han i alla fall. Han står och biter på naglarna vid rödljuset och så fort det slår om springer han över. Men en bilist tycks också ha lika bråttom som han och vår man kastas upp på motorhuven. Jag står där med händerna i jackfickorna. Så kan det gå. Ett brutet ben, inget värre men där ser du. Om hans mage inte hade känt för ett äpple hade han inte upptäckt den stulna plånboken, då hade han inte sprungit mot banken för att spärra sina kort och då hade han inte legat där på asfalten nu. Det är precis som i en film, tänker jag, kastar upp plånboken i luften och fångar den med ett skratt.

Skriven av: Emelie Wettervik

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren