Sommarlovet 1983

Döden bakom styret. Den bästa sykeln. Båda hemgjorda betydelser är lika fåniga. Det är ju bara en cykel. Varför ska den ha ett namn som ingen vet vad det betyder? Jag menar, Crescent eller Monark är ju riktiga namn. Men DBS.

Jag är på väg till affären för att köpa glass. Solen bränner första dagen på sommarlovet och det doftar av varmt grus och nyklippt gräs. Jag rycker lite tafatt i styret för att få upp cykeln på bakhjulet men för en betraktare ser det väl mest ut som om jag försöker få upp den ur ett gammalt rostigt cykelställ. Mange kan köra på bakhjulet hur långt som helst. Han har till och med en enhjuling. Jag provade den en gång men körde omkull innan jag ens hunnit komma upp ordentligt. Pungen fick sig en riktig tryckare och gruset satt intryckt i mina handflator som krokanten på en 88:an.

Vid affärens entré finns en trappa på tio steg med en barnvagnsramp i mitten. På den kan man flyga med cykeln om man har tillräckligt hög fart. När snuten jagade Jimmys brorsa Jonas på hans trimmade Puch Dakota flög han nerför hela trappan och kom undan med blotta förskräckelsen. Ingen vet säkert om det verkligen har hänt. Men eftersom det var Jonas är det ingen som ens vågar tveka.

Jag har ungefär 50 meter kvar till rampen. Jag ställer mig upp och trampar så att det viner om däcken och de regnbågsfärgade navborstarna spinner runt. Jag kastar en blick mot entrén för att försäkra mig om att ingen ska komma ut. 20 meter kvar och hastighetsmätaren visar 29 km/h. Det kommer att bli ett långt hopp.
Entrén öppnas och Maj-Lis kommer ut med en tung matkasse i varje hand. Jag tvärbromsar och med ett skrik ritar bakdäcket en svart svans i asfalten. Cykeln stannar på tvären precis vid kanten av trappan. Maj-Lis blänger på mig och fnyser.

– Hö! Vad är det för fasoner!? Cykla som en idiot där folk ska gå, va? Hö!

Ett stort dammoln kommer ifatt mig där jag står och hänger över styret som John Wayne på sin häst utanför Saloonen. Inte lika cool som John. Men smutsig och törstig. Maj-Lis går haltande iväg. Undrar om hon har fått någon tid för sin höftledsoperation? Eller kanske får hon vänta lika länge som sin gubbe Gunnar, som äntligen fick en tid efter flera års väntan. Men då var det redan för sent.

Dagen till ära får det bli en Skate. Den ser ut som en Nogger men har ljus kola kring pinnen och på utsidan. Och så en Black Orange. Lika delar Cola och Fanta. Den bästa av två världar. Den ultimata läsken. Det plingar till i klockan vid dörren när jag går in i den svala butiken. Ägaren Janne står borta vid mjölken.

– Tjena Janne, läget idag?
– Jorå bra. Lite öm i låret bara.

Janne spelar fotboll i A-laget och åkte på en lårkaka mot Tranås igår. Ingen klår honom i luftduellerna, men stora hästar faller tungt och det visste motståndarna.

– Haru några Skate kvar? frågar jag och rotar runt i frysdisken ibland Top Hat, Big Top och Piggelin.
– Va, nää. De har bytt ut den mot en ny.

Vänta nu. Vad sa han nu?

– Vad sa du? Har de bytt ut den mot en ny?
– Ja, det var visst någon som hette Malaga eller nåt.

MALAGA? Jag flackade med blicken över glasslistan och såg att den var ny. En del jag inte kände igen… isglassarna är kvar… storstrut – har den inte blivit lite mindre?
DÄR. Malaga. ”Vaniljglass fylld med körsbär och romrussin, överdragen med mörk choklad”. De har bytt ut min favoritglass mot en jävla vuxenglass! Utan att fråga mig först!

Första dagen på sommarlovet och det känns redan som den sista. Jag börja frysa och tittar mig omkring i butiken. Janne står böjd över en pall med filmjölkpaket och sjunger något för sig själv. Det låter som ”Peta in en pinne i brasan” med Mats Rådberg, men jag är inte riktigt säker. Jag går ut igen utan att köpa något. Cykeln har vält och styret har blivit snett. Det ser ut som om den har blivit påkörd.

Micke kommer gående mot mig. Han har alltid svar på alla frågor. En lösning på alla problem. Han tror han är så smart. Men jag gillar honom ändå. Det är ju ändå Micke.

– Tjena Pelle. Haru sålt smöret och tappat pengarna?

Och han använder gärna samma uttryck som min farfar.

– Äh, säger jag och sparkar till en sten så att den studsar iväg och träffar en parkerad bil. Det blir en liten buckla på förarsidan. Det är pisstråkigt med sommarlov. Det är helt onödigt med sommarlov. Jag hatar sommarlov.
– Amen, kom igen killen. Häng med ner till Macken så tar vi en microburgare och kastar sten i dammen. Vi ser vem som kastar längst, ja, det gör vi!
– Ok, säger jag och vrider tillbaka styret med ett ryck.

Solen steker i nacken och en vindpust tar med sig en lukt av bränd hud. Micke hoppar upp på pakethållaren och loskar i motvinden så det skvätter över min arm och lite i ansiktet.

Skriven av: Fredric Alqvist