Sommarsaga

SOMMARSAGA

I gästhamnen var det fullt av diverse segelbåtar denna morgon. Soldiset vilade över havet och endast några få fiskare var vakna. Jag satt på en utav träbryggorna som låg avskild från hamnen och blickade ut över den ljusoranga sommarhimmeln. Mina smala ben var solbrända och jag doppade mina smutsiga fötter i vattnet. Jag gick alltid barfota på sommaren. Min hund Bello simmade frenetiskt i det än så länge inte uppvärmda vattnet. Han simmade upp mot den steniga strandkanten och skakade av sig allt vatten han hade i pälsen.
De första passagerarbåtarna från fastlandet skulle snart lägga till vid hamnen och då skulle hela ön vara full med turister igen. Det var i mitten av junimånad, strax efter midsommar och folket från fastlandet började få sin semester. Det var samma sak varje sommar och så fort det första lövet föll och hösten gjorde sig påmind blev ön genast turisttom.
Jag hade alltid bott på ön. Mamma och pappa hade skilt sig strax efter min ettårsdag och pappa flyttade tillbaka till fastlandet. Mamma övervägde däremot att stanna kvar på ön, hon ville att jag skulle växa upp vid havet. Vi bodde i ett stort hus, vilket var ett gammalt fiskarhem. Varje sommar hyrde vi ut ett av de stora rummen vi hade på övervåningen som vi aldrig annars använde. Vi hade haft tur med gästerna som hyrde rummet och mamma brukade alltid ta emot skapande människor. Denna dag skulle sommarens gäst komma. Han bodde i Uppsala och skulle anlända till ön med eftermiddagsbåten.
Väl hemma satt mamma på vår stora träveranda med en keramikmugg i båda händerna. Hon hade dragit upp benen under nattlinnet och hennes långa hår var vågigt.
- Det finns vatten på spisen, ropade hon när hon skymtade mig och Bello i trädgården.
Jag lossade Bello från kopplet och han rusade fram till mamma som lyfte upp honom i famnen. I köket hällde jag upp rykande hett vatten i en mugg, skivade en apelsin skiva och la i den i vattnet.
- Undra hur han är. Jag slog mig ner mittemot mamma på verandan.
- Han lät trevlig i telefonen, kvittrade mamma. Ung fotograf!
Jag synade vår stora lummiga trädgård med de blommande äppelträden. Bello hade lagt sig i skuggan under ett träd och en utav våra katter jagade en citronfjärill. Tre små kattungar låg bredvid mig i soffan och diade stillsamt sin mamma. Vi hade ytterligare några katter som låg inne i huset.
Telefonen ringde och vi rusade in i ett rum som vi kallade hamnrummet. Det var ett stort, ljust rum med högt i tak som vette just mot hamnen. Vi sprang i hopp om att hinna först till telefonen. Jag hann först och svarade hastigt men samtalet var till mamma. Det var Mark, en kille från fastlandet som mamma hade träffat i snart ett år nu. Jag var glad för hennes skull, Mark var helt ok. Mamma kvittrade som en fågel när hon fick luren.
Jag drog med fingrarna mot keramikkrukorna som stod uppradade på en bänk vi hade i rummet. Mamma var keramiker och hade en keramik bod nere vid hamnen där hon sålde sina verk. Mammas glädje för skapande hade smittat av sig på mig och jag älskade att teckna. Fast mamma hade lärt mig att göra krukor och muggar så tyckte jag det var roligare att teckna i kol. Jag hade målat mamma en gång och liknelsen var fullt uppenbar. Ansiktet hängde på väggen bredvid alla keramikverken på bänken.
Senare på dagen satt jag med Moa vid hamnen. Moa och jag hade gått i samma klass hela grundskolan och till hösten skulle vi skiljas för första gången. Båda skulle börja gymnasiet på fastlandet men i olika klasser. Vi åt glass och studerade turisterna som kom med båtarna. Bello slickade upp den smälta glassen som hamnat på asfalten. Mamma skulle möta killen från Uppsala och hade bett mig komma hem vid middagstid. När solen passerat zenit cyklade jag hem med Bello springandes bredvid mig.
När jag lutade min gamla svarta damcykel mot ett träd i vår trädgård skymtade jag ett obekant med dock så intressant ansikte genom köksfönstret. Mamma och sommargästen kom ut på verandan och Bello sprang i förväg upp på verandan och hälsade. Mitt hjärta slog fortare då jag gick upp mot verandan. Det var alltid lite nervöst att hälsa på sommargästerna. Jag log och sträckte fram höger hand.
- Hej, Saga heter jag!
Han skakade min hand och hans gröna ögon mötte mina.
- Raoul, presenterade han sig.
Nudelsoppan vi åt till middag försvann sakta från min djupa tallrik. Jag var fullt upptagen med att studera Raoul. Han var här för att få inspiration till sitt fotocollage som han skulle ställa ut i Uppsala till hösten. Han fotade det som var vackert och tilltalande och jag blev mycket nyfiken på hans bilder. Han älskade redan ön.
Raoul hade mörkbrunt vilt och okontrollerat hår där luggen skymde mestadel av hans vackra gröna ögon. Han hade spetsig näsa, lång hals och skarpa ansiktslinjer. Kindben vassa likt spjut och käkbenen var kraftigt utmärkta. Bara lite av hans smala ben skymtades då han hade ett par mörka, fransiga shorts som slutade en bit nedanför knäna. Toppen han bar satt tight över hans magra överkropp. De muskulösa armarna var långa och smala, varav den ena pryddes av ett färskt rivsår och några flätade armband.
- Ursäktar ni? Frågade han hest då han tog fram en cigarett efter maten.
Med vårt godkännande förde han sakta cigaretten mot munnen. De seniga händerna med nerbitna fingernaglar skakade en aning då han tände Marlboro cigaretten.
Då knotten gjorde sig påminda och det började skymma kokade vi vårt dagliga vatten och la sedan i apelsin respektive citron. Raoul hade aldrig druckit det innan men han likt jag föredrog apelsin istället för citron. Efter en lång pratstund i skymningen utbrast mamma i en gäspning:
- Nu måste jag så och knyta mig, jag ska jobba i morgon. God natt med er!
Hon försvann in i huset medan jag och Raoul satt kvar ytterligare lite till.
- Hur gammal är du? Frågade jag plötsligt efter en lång, skön tystnad.
Hans gröna ögon tittade på mig på ett sökande sätt. Han skrattade lite.
- Spelar det någon roll?
Jag skakade på huvudet.
- Jag gick ut gymnasiet förra sommaren, svarade han till sist. Cirkusgymnasium!
Jag nickade intresserat medan han studerade mig på ett annorlunda sätt. Det var inget som besvärade mig, tvärtom, jag gillade hans oförutsägbara blick. När jag gäspade sa Raoul hastigt:
- Det är sent, vi borde lägga oss.

Dagen därpå var mamma redan i boden när jag vaknade och Raoul sov fortfarande. Jag åt en lätt frukost och skrev ett meddelande till Raoul på vår griffeltavlan vilket innehöll att jag var och plockade jordgubbar. Det var mitt sommarjobb varje sommar. De flesta ungdomar på ön som ville tjäna pengar plockade jordgubbar som sedan såldes till turisterna i öns matbutik.
På kvällen kom Raoul hem och mamma och jag fick avnjuta några av hans bilder. De var så vackra. Han hade lyckats fånga öns smultronställen, solglittrande hav, klippbaden och mycket annat hisnande. Raoul visade sig vara en väldigt öppen person. Denna kväll sprang han ut i trädgården och hämtade fem äpplen som han jonglerade med för mig och mamma. På gymnasiet hade han i och för sig specialiserat sig på akrobatik och luftövningar men han hade givetvis lärt sig jonglera av kompisar. När mamma gått och lagt sig följde Raoul med in till mitt rum. Raoul hade uppmärksammat min kolteckning på mamma i hamnrummet och övertalade mig nu att få se mina övriga kolverk. Han blev fascinerad av dom och det kändes som en bekräftelse att dom dög. Han hade ju sannerligen öga för konst.
Vi gick sedan ut och satt oss i våra solstolar i trädgården. Jag hade två utav kattungarna i knät och rätt som det var fiskade Raoul upp ett munspel ur shortsfickan.
- Spela något, bad jag.
Han förde långsamt munspelet mot munnen och spelade sedan något väldigt vackert. Jag slöt ögonen. Raoul intresserade mig och jag var klart beslutsam över att ta reda på mer om vem han var för någon. Jag var så nyfiken!
Han var för övrigt en av de få sommargäster som jag lyckats få riktigt bra kontakt med. När han spelat klart öppnade jag ögonen igen för att upptäcka att han tittade på mig.
- Saga är ett mycket vackert namn. Hans hesa röst var behaglig och hans rikssvenska dialekt så charmig.
Jag log. Våra blickar möttes en lång stund sedan reste han sig upp och smekte mig över mitt hår.
- God natt Saga, sa han tyst och gick in i huset.

När jag slog upp ögonen på morgonen bländades jag av den skinande solen utanför fönstret. Jag sträckte på mig och tycktes fortfarande känna Raouls smekning över mitt hår. Fåglarna kvittrade glatt och en geting försökte förgäves hitta en utväg vid mitt stängda fönster. Han surrade och blev allt argare. Jag steg ur sängen och gick fram till fönstret, slog upp fönstret på vid gavel, såg getingen flyga fritt ut och kände den sköna sommarvindens varsamma smekning i mitt ansikte.
Nere i trädgården satt Raoul. Han satt mitt på gräsmattan med en katt bredvid sig. Hans polaroidkamera låg i solstolen en bit ifrån.
- God morgon! Kvittrade jag likt fåglarna.
- God morgon Saga, vilket sprudlande humör du har! Han skrattade.
Jag satt mig i solstolen där kameran låg och hängde kameran runt halsen.
- Får jag ta ett kort? Frågade jag milt.
Han nickade. Kameran blixtrade till och ut kom ett tomt, vitt kort. Så småningom växte Raouls vackra ansikte fram på kortet. Jag gick fram till honom och gav honom kortet.
- Perfekt! Utbrast han. Ett bra kort Saga!
- Vart ska du idag? Frågade jag och slog mig ner bredvid honom i gräset.
- Dit vinden för mig, svarade han.
Jag tittade på honom och föreslog:
- Du vill inte följa med ner till hamnen?
- Jo gärna! Svarade han snabbt.

Framåt förmiddagen skjutsade Raoul mig på min gamla damcykel ner till hamnen. Vi hälsade på mamma där hon satt vid sin drejskiva och formade en mugg. Värmen av ugnen som hon brände muggarna i gjorde att det blev väldigt varmt i verkstaden. Glasyrer i alla möjliga färger stod framme på en arbetsbänk vilka skulle användas efter skröjbränningen till alla muggar mamma nu höll på att dreja. Raoul och jag gick sedan och satt oss vid en uteservering precis vid hamnen och åt glass. Solen stekte denna dag och vi förflyttade oss så småningom ut till en liten båtbrygga. Vattnet svalkade våra fötter en aning. En fisk kom upp till ytan och smakade försiktigt på våra tår. Fiskarna brukade göra på detta viset med för Raoul var det något alldeles nytt. Han skrattade högt år fiskarnas beteende! Raouls lätta upphetsning roade mig. Jag hörde en cykelringklocka plinga och tittade upp mot det gemytliga pittoreska hamntorget där uteserveringar, restauranger, turistbodar, öns matbutik och fisk- och skaldjursstånd samsades om plats. Moa kom cyklande mot oss och hennes stora leende bländade oss.
- Hej! Ropade hon glatt.
Hon kom och satt sig bredvid oss på bryggan och jag presenterade Raoul för Moa.
Moa och jag pratade medan Raoul var mitt uppe i sitt fotograferande på hamntorget, havet, båtarna och allt annat i rörelse. Då Moa ställde sig upp för att bege sig hem greppade jag tag om hennes vader och puttade ner henne i det solvarma vattnet. När hon kom upp till ytan skrattade hon och innan jag visste ordet av kände jag Raouls kalla händer mot ryggen och plötsligt låg jag också i vattnet! Han tittade på mig och log medan han satt sig ner. Moa hoppade skrattandes upp på bryggan och cyklade sedan hem. Raoul la ifrån sig kameran och tände en cigarett. Jag simmade runt lite och drog sedan förgäves i Raouls ben i hopp om att få ner honom i vattnet.
Mitt hår blev lätt vågigt när det blöttes och Raoul tyckte det var fint. Han tog fram kameran och fotade mig där jag, blöt som jag var, trampade vatten för att inte sjunka. Jag simmade in till den steniga stranden och väl uppe på stranden vred jag ur mitt blöta hår. Det droppade från min kjol och mitt vita linne, vilket jag för övrigt inte hade något under blev genomskinligt och då jag generad gick ut till Raoul på bryggan igen fotade han mig hela tiden.
- Fotade inte du endast sådant som var vackert och tilltalande? Skrattade jag ironiskt.
- Jo, svarade han nöjt.

På hemvägen ledde Raoul cykeln medan jag gick bredvid och plockade vildblommor utmed den smala vägen. Tack vare solens stekande strålar var jag nästan torr. Gruset kittlade under mina bara fötter och fjärilar av alla dess slag flög runt i luften. Framåt kvällen lagade jag och Raoul middag lagom till mamma kom hem från jobbet. Hon hade med sig nya kolstavar till mig, vilka hon köpt i en utav grannbodarna som sålde allt en konstintresserad kunde behöva.
Kvällssolen liknade en stor orange apelsin på den blå/ rosa himlen och jag satt på verandan tillsammans med mamma. Jag berättade vad jag och Raoul hade gjort på förmiddagen och mamma tyckte det var bra att vi hade fått så bra kontakt. Jag målade en passagerarbåt med mitt nya kol men avbröt då Raoul kom ut på verandan.
- Ska vi gå och ta ett kvällsdopp? Frågade han och tittade på mig.
Jag svarade tveklöst ja och hämtade min baddräkt som hängde på tvättlinan mellan två träd nere i trädgården.
Jag visade Raoul en genväg till en strand som var garanterat fri från turister. Det var otroliga klippor där och en strand som inga turister upptäckt, utan det var mest ungdomar som bodde på ön som visste om den och badade där. Vi brukade alltid samlas där efter en varm, smutsig dag i jordgubbslandet! När vi kom fram var den vita stranden helt tom. Vi sprang ut i vattnet och dök i vågorna. Kvällssolen var otroligt vacker och havet var ljuvligt.
Raoul hade ett par knälånga, röda badbyxor och visst hade han sett mager ut innan men nu la jag märke till hans utbuktande nyckelben och hans revben var märkbart synliga. Dom stack ut som tolv små spjut ur magen på honom. Jag skymtade en liten tatuering på hans vänstra arm, det liknade oändlighetssymbolen. När vi badat klart klättrade vi upp på en klippa där jag och Moa alltid brukade ligga. Vi satt bredvid varandra. Jag tittade på hans arm igen och såg nu oändlighetssymbolen klart.
- Fin, sa jag och nickade mot tatueringen.
- Ja, den är speciell. Man kan tänka på att om man stöter på en vägg någonstans så finns det alltid något bakom den, det finns liksom inget konkret slut någonstans.
Jag nickade och la mig ner på rygg. Raoul bröt av ett skört strå från en gräsplätt bredvid klippan och la sig på sidan bredvid mig.
- Blunda, sa han.
Jag gjorde som han sa och kände plötsligt hur han drog ståt först över pannan, ögonen, under näsan och sist på hakan. När han var klart frågade han hest:
- Var var det skönast?
Jag öppnade ögonen och tittade in i hans gröna ögon.
- I pannan, sa jag knappt hörbart.
Han började skratta.
- Det blev Bello! Han log stort, satt sig upp och tände en cigarett.
- Vill du ha? Frågade han och höll fram den tända cigaretten till mig.
Jag tog emot den, drog några bloss och gav sedan tillbaka den.
Jag frågade oväntat hur det kom sig att Raoul var så smal och då berättade han att han hade lidit av anorexia i början av tonåren. Det var gripande att höra och jag ångrade nästan att jag hade frågat, det såg så smärtsamt ut att berätta.
- Men du mår bättre nu? Frågade jag till sist.
- Ja, svarade han tyst.
Han böjde sig över mig, där jag låg på den uppvärmda klippan. Hans ansikte kom nära mitt.
Hans gröna ögon studerade mina men han sa ingenting. Hans kalla hand smekte min kind och plötsligt sa han:
- Vill du måla av mig?
- Gärna, svarade jag då en vind lekte i Raouls hår.
När vi kom hem hämtade jag papper och mina kolstavar. Raoul satt sig ner i gräset och jag började teckna hans kantiga ansikte. Vi satt tysta.
Skymningen kom lagom till jag var klar med målningen. Jag gjorde min signatur längst ner i det högra hörnet av papperet och gav teckningen till honom. Han studerade den länge sedan böjde han sig fram och kysste mig på kinden.
- Tack Saga, sa han hest.

Morgonen efter kom Moa och hämtade mig för ännu en dag i jordgubbslandet. Mamma bad mig ta med några liter jordgubbar hem, för hon hade sett i kontraktet att det var Raouls födelsedag denna underbara dag. Solens strålar brände på min rygg i jordgubbslandet medan jag berättade om Raoul för Moa.
Hemma ställde jag jordgubbskartongerna på köksbordet och hjälpte mamma med tårtan, pannkakstårta enligt vår tradition. Raoul var inte hemma så mamma hade passat på att slå in vår present till honom. Eftersom Raoul inte var hemma gick jag ut i trädgården och duschade. Varje sommar gjorde mamma och jag en utomhusdusch med hjälp av en stor vattenkanna under ett äppelträd längst bort i trädgården. Ett litet skynke hängde runt och det var så behagligt att duscha ute. När jag sköljt bort det löddriga schampot från håret upptäckte jag, genom den ganska breda öppningen som fanns mellan skynkets slut och trädet, att Raoul satt i solstolen lite längre bort i trädgården med en cigarett i munnen. Han måste sett mig, tänkte jag. Jag försökte ställa mig så att han inte skulle se mig men när jag tittade upp ytterligare mötte jag hans blick. Han tittade hastigt bort och jag fick tag i mitt badlakan.
- Förlåt, sa Raoul allvarligt då jag gick förbi honom med badlakanet runt min smala kropp.
- Det är sånt som händer, sa jag i ett försök att skämta bort det hela.
Senare sjöng jag och mamma för Raoul och vi åt den goda pannkakstårtan med de dagsfärska jordgubbarna i. När tårtan var uppäten spelade Raoul och jag plockepinn i hamnrummet. Vi hade öppnat de stora fönstren, som gick från golvet upp till taket, i rummet. De tunna vita gardinerna dansade i sommarvinden. Denna sommaren hade hittills bjudit på ett strålande väder. Raoul, vars älsklingsspel var plockepinn, vann de flesta omgångarna och det blev en lyckad födelsedag.
Juni gick snabbt över till en solig julimånad med rekordvärme och juli bytte så sakterligen över till en lite svalare augustimånad. En morgon vaknade jag av att ett stilla sensommar regn smattrade mot min fönsterruta. Utanför fönstret skymtade jag segelbåtarnas svajande segel och gräsänder samt benvita svanar som guppade upp och ner på det vågiga vattnet. Jag blev förvånad när jag kände den starka doften av nybryggt kaffe. Eftersom mamma alltid drack vatten med citron i var kaffe doft en relativt ny doft i vårt hus. Jag gick ner i köket för att utforska vad kaffet skulle användas till. Raoul stod vid spisen och blandade varm choklad och bryggt kaffe i tre solgula keramikmuggar. Mamma satt vid bordet och läste en bok.
- Raoul ska bjuda oss på Caffechock. Det är annat än vårt vatten Saga! Sa mamma och gäspade.
- Jag tänkte det skulle pigga upp lite när det är sådant tråkigt väder. Raoul serverade oss Caffechocken och det var oväntat nog väldigt gott, annorlunda men gott.
- Jo ungdomar! Mamma ställde ifrån sig muggen på bordet. Mark kommer hit med kvällsbåten i kväll och han tänkte stanna i några dagar, jag hoppas det är okej med er. Hon tittade på Raoul.
Vi nickade båda två och själv tyckte jag det skulle bli skönt med ett nytt ansikte i huset. Raoul hade varit hos oss hela sommaren nu och han sa att han ville stanna minst några veckor till. Jag tyckte om Raoul mer och mer för var dag som gick och så fort tanken på att han snart skulle lämna oss gjorde sig påmind försökte jag tänka på något annat.
Tända ljus, salta havsräkor fyllde med rom fångade för dagen och fint dukat på verandan blev ett varmt välkomnade för Mark när mamma och han kom hem från båten på kvällen. Mark var glad att se mig igen och han kom bra överrens med Raoul. Natten blev lång och tillslut lämnade jag och Raoul verandan för att gå och lägga oss. Från Raouls rum kunde jag höra dov musik spelas. Jag knackade försiktigt på hans dörr. Då jag gläntade på dörren satt han i det öppna fönstret som vette ut mot en stor sommaräng med alla möjliga sorters vildblommor.
- Jag ville bara säga god natt, sa jag svagt.
- God natt Saga. Han tittade mig i ögonen.
- God natt Raoul.

Följande dag åkte vi till grannön, nordön. Bara för dagen. Raoul var exalterad och fotade mycket medan mamma och Mark gick hand i hand och var mest för sig själva. När färjan la till vid hamnen på vår ö igen gick jag och Raoul och hyrde en videofilm i öns kiosk som han och jag sedan tittade på när skymningen la sig över ön. När filmen var slut la sig Raoul bredvid mig i soffan. Vi tittade länge på varandra, jag lekte i hans hår och han kysste mig i pannan. Sedan somnade vi, i soffan, i Hamnrummet.
Med känslan av ensamhet vaknade jag tidigt. Mycket riktigt låg jag ensam i soffan. Raoul är väl ute, tänkte jag. Jag gick ut på verandan för att se om han var i trädgården. Då jag inte kunde hitta honom någonstans gick jag in i köket. Jag spolade upp vatten i en gryta och ställde den på spisen. I ögonvrån skymtade jag något på bordet och fick en obehaglig känsla i hela kroppen då jag upptäckte att det var pengar som låg på bordet. Jag tog upp dom och räknade dom och fick det till den exakta summan Raoul skulle betala för rummet. Jag inbillade mig själv att Raoul bara var ute och fotade och att han ville betala i förväg fast jag visste så väl att han nu lämnat ön, åkt sig väg.
Ute var det ännu inte helt ljust och av solen att döma var det tidigt på morgonen. Jag hämtade min cykel och cyklade snabbt ner till hamnen ihop om att dagens först passagerarbåt från ön över till fastlandet ännu inte lämnat bryggan. Jag parkerade slarvigt cykeln vid mammas keramikbod och sprang ut på båtbryggan. Passagerarbåten backade sakta ut från hamnen och styrde kosan mot fastlandet. Plötsligt såg jag Raoul sitta uppe på soldäck. Han såg mig inte, jag ropade men han hörde mig inte. Jag satt kvar på bryggan tills jag inte kunde se Raoul mer och återvände sedan hem.
Mamma var liksom jag chockad över Raouls plötsliga hemfärd, utan förklaring, utan avsked. På kvällen då jag med tunga steg vågade mig in i rummet där Raoul bott hela sommaren såg jag ett kort som hängde på spegeln. Det var polaroidkortet jag tagit på Raoul sittandes i gräset i början av sommaren. På baksidan hade han skrivit: TILL MIN SOMMARSAGA FRÅN RAOUL.
Tomheten och saknaden inom mig var obeskrivlig.


Skriven av Angelica Nilsson, påsken -01

Skriven av: Angelica Nilsson