Sorgens stund

Frida sätter sig upphetsat upp och flämtar till
-Calle.
Tur det var bara en dröm jag vart så rädd!
Hoppas Fredde ska rida idag. Jag måste våga fråga chans snart men tänk så säger han nej! Ånej klockan är bara 8 jag ska rida om 6 timmar.
Frida tar på sig kläderna och går ner till sina föräldrar som just gjort frukost.
Frida äter sen så duschar hon efter det så är klockan 10 så hon byter om och cycklar till stallet. När Frida kommer fram till stallet står Calle en bit ifrån staketet och tuggar i sig gräs. Frida går in och mockar efter det så går hon och hämtar grimskaft hon går mot hagen och när hon öpnnar grinden springer som vanligt in själva alla utom Calle som står nästan längst bort i hagen och äter nöjt på gräset. Frida går fram till honom och klappar honom på mulen sen knäpper hon fast grimskaftet i Calles grimma och leder in honom, när hon kommit in med honom i boxen släpper hon honom och hämtar frukost till alla hästar det är 10hästar. alla hästar får 1kilo var, hon delar ut det till alla hästar. Calle är ivrig på att få äta.
Matvrak säger Frida och lägger in höet i hans box.
30minuter senare har hästarna ätit upp. Frida går och hämtar borstarna som är Calles och sen borstar hon honom noga, när hon är klar hämtar hon fårskinnssadeln och sen tränsar hon. Sen leder hon ut honom på gårdsplanen.
När hon kommer ut spänner hon sadelgjorden och fixar stigbyglarna, sen sitter hon upp. Hon trycker igång honom i skritt och skrittar en lång bit. När dem skrittar in i skogen så går hon fram i lugn trav och sitter ner, Calle pinnar på med sina små ben. Sen går dem ner i skritt och skrittar bort till stubbåkern. På stubben fattar dem galopp Calle ökar och ökar mer och mer. Frida njuter. Calle går ner i trav och frustar högt.
Frida skrittar tilbaka och sen när hon kommer tillbaka märker hon något fruktansvärt att stallet brinner. Hon skriker till och får panik, vad ska hon göra?
Hon kastar sig av och glömmer bort Calle som blir livrädd av röken.
Han skenar snabbt iväg med träns och sadel på.
Frida ser det.
-Nej Calle lugna dig, det får inte vara sant.
Calle gnäggar högt men fortsätter att springa han får allt mer panik för varje galoppsprång. Frida springer in i deras hus och ringer brandkåren.
Innan dem kommer springer Frida in så lågt i stallet att hon nästan kryper.
Hon känner röken tränga in i hennes mun, hon hostar. Hon börjar känna sig yr och allt snurrar. Hon yrar runt i stallet och glömmer vad hon ska göra. hon hör en gnäggning.
-Calle, viskar hon svagt. Sen ramlar hon ihop utan medvetande
Calle travar modigt in i stallet och biter tag i hennes tröja, sen släpar han ut henne ur stallet. Calle släpper taget och buffar henne i ansiktet. Frida hostar till och ser att stallet är halvt nerbrunnit men i alla fall släckt.
-Vad hände, stönar Frida fram.
-Din häst räddade just ditt liv!
-Calle, lyckas hon säga och le glatt.
Hon reser sig upp med darriga ben och vinglar fram till Calle.
-Tack du är min häst men även min älskade Hjälte!
Calle gnäggar till svar.
Frida går in och lägger sig, i sängen tittar hon på filmen med alla höjdpunkter som hon och Calle var med om.
Helt plötsligt kommer Erica Fridas bästis inrusnde.
-Kom det är något fel på Calle!
-Va, skriker Frida livrädd.
Dem båda springer sakta ut i stallet med tanke på Frida.
När dem kommer ut ligger Calle hans blick är rädd man ser ögonvitorna och svetten rinner, Han gnäggar förtvivlat och Frida svarar.
-nej snälla lämna mig inte, min älskling, sen ger hon en slängkyss.
Calle gnäggar och det låter som han säger.
-jag lämnar dig inte jag finns kvar i ditt hjärta älskling.
Hon blundar hårt och känner tårarna rinna nerför hennes kind.
Calle stänger ögonen och allt blir tyst, det ända som hörs är Fridas förtvivlade gråt och snyftningar.
Det är nästan som hon ser honom galoppera upp till trapalanda. Jag kommer aldrig glömma dig! viskar hon

Slut!

Skriven av: Erris