Sorgfågel

Hon vaknade mitt i natten igen, hörde hur fågeln sjöng, en dyster men
ändå en vacker sång. Hon gick till fönstret och såg fågeln som satt på karmen. Hon kallade den för sorgfågel och sorgfågel hade blivit dennes namn. Ögonen var svarta som natten, Sorgfågel kollade på henne som ingen, nej ingen hade gjort förut. Sorgfågel flaxande tungt iväg och hon stängde fönstret, än en natt hade hon fått se Sorgfågel som hon nästan hade blivit förälskad i. Hans vackra, dystra och blanka ögon var det vackraste hon någonsin sett. Natten efter kom aldrig sångfågel, hon var ledsen. Så ledsen. Hon fick aldrig mer se honom.

Flera år senare flyttade det in en familj i huset bredvid. Hon kunde se familjen från sitt fönster, pojken var nog i samma ålder.
En dag mötte hon pojken på vägen, han stannade framför henne och bara kollade på henne. Ögonen var svarta som natten.
- ”Det är du som är sorgfågel”
Pojken nickade.
Hon log.
Hon var inte ensam längre.

Författare:

Publicerat

Dela: