Söta Lilly

Det var en tidig lördagsmorgon och Jodie Rattvier hade precis vaknat.
Hon tittade ut genom fönstret där småfåglarna sjöng glatt.
I rummet bredvid hade Lilly Rattvier åtta år också vaknat.
Hon stod och slet bort armar och ben på Jodies docka.
Lilly och Jodie var systrar men inte lika till sättet eller till utseendet.
Lilly hade blonda mjuka lockar och gröna glittrande ögon.
Munnen var som en rosenknopp och alla tyckte väldigt mycket om henne.
Jodie var en flicka med svart fettigt rakt hår,bruna ögon och väldigt lång.
Men trots att alla älskade Lilly mer så älskade Jodie sin syster över allt annat.
En dag var det en fin middag och deras föräldrar hade bjudit dit fina gäster.
Lilly och Jodie skulle klä sig i sina finaste klänningar och bete sig som ''uppfostrade damer''
Lillys rosa-vita klänning passade så bra på henne.
Medan Jodies grön-vita knappt kom på henne eftersom föräldrarna varit för upptagna med att köpa saker åt Lilly att de inte märkt att Jodies klänning var för liten.
Färgen passade illa mot Jodies okammade fettiga hår som var full med mjäll.
Men som tur var hade Jodie sytt en,inte så fin klänning själv.
-Vi ska på kalas,idag. Vi ska sjunga och va gladaa vi ska ja viiii ska vara glaaadaa,sjöng Jodie glatt.
Nu skulle hon på toaletten och sedan kamma håret.
Men Lilly hade andra planer.
Hon tog snabbt en sax och klippte sönder den vita klänningen medan hon tog den gröna och svängde den över huvudet.
Jodie kom glatt skuttande ut från toaletten.
Men när hon fick syn på klänningen försvann klänningen.
Och så fann hon det.
Bredvid den lilla saxen som tillhörde Lilly,låg hennes ena guldlock.
Jodies ögon tårades.
-Lilly!?,skrek hon.
Systern kom springande men tvärstannade i dörröppningen.
-Ojdå,sa hon och tittade menande på klänningen. Du måste nog ta en annan.
Jodie nickade.
Hon ville inte göra illa sin syster.
Trots det kände hon att ett frö av hat höll på att gro.
-Jag måste väl ta den marinblåa,sa hon olyckligt.
hon vände sig om i garderoben medan Lilly tröstade medlidsamt.
Det kunde inte vara hon,tänkte Jodie.
Men det hon inte märkte var det belåtna lilla leendet som dansade på Lillys röda läppar.

-Men är det inte lilla prinsessan Lilly?,utrast fru Mighton. Så söt hon är,din dotter Annamarie.
Annamaries asnikte lyste av lycka.
Men så kom Jodie in.
Med sitt okammade hår och fula klänning.
Den var för liten den med,och inga skor hade hon.
-Helt röd i ansiktet,viskade fru Lonfest. Jag har alltid tyckt att den ungen är fulare än systern.
-Man kan knappt tro att de ÄR systrar,viskade fru Mighton. Och ser du vilken klänning?
Mer uppmärksamhet fick inte Jodie.
Alla gullade med Lilly och ignorerade Jodie helt.
Jodie älskade sin syster.
Men kärlek och hatet stred inom henne och en frö av avundsjuka växte i henne.
-Kan inte du och Lilly plocka lite bär?,frågade Annamarie när Jodie gick förbi. Och vad i herrans namn har du tänkt dig? Gå omkring så där?
Jodie svarade utan tog korgen som hennes mamma höll i och bar iväg med Lilly till skogen.
Lilly bara gnällde hela tiden.
-Snälla Lilly!,skrek Jodie när hon var säker på att de var utom hörhåll. Kan du hålla klaffen? Jag orkar inte med dig just nu! Räcker det inte med att du förstör min klänning,min docka och dödade min.... min...
Jodie svalde och blinkade flera gånger innan hon fortsatte.
-Min kanin! Du brände min dagbok och sa till min pojkvän en massa hemska saker.
-Han ville ändå inte vara tillsammans med dig!,skrek Lilly som var helt tårögd.
Hon slängde en sten rakt mot Jodie.
Och den lilla ungen kunde minsann sikta!
Jodies ömma kind började blöda när den vassa stenen skar där.
Jodie började ljusdlöt plocka bär för att dölja tårarna.
När de kom tillbaka stod deras mamma där och log.
Johannes höll i en klänning med små rosa skära rosor.
-Den ä till dig,sa han och pussade Jodie på kinden.
-Jag då?,gnällde Lilly.
-Du har ju en nästan likadan,älskling,sa Annamarie och kramade om Lilly.
-Men den är mycket finare,påpekade Lilly.
-duger inte din klänning längre?,undrade fadern med ett leende.
Lilly kramade om honom.
-Såklart den gör!,log hon.
-Dåså! Låt mig krama min favorit-tjej!
Annamarie såg beskmrad ut och schasade iväg Jodie till sitt rum.
-Där ser man,viskade hon.
-Jodie!,ropade Annamarie från bottenvåningen. I morgon har vi gäster!
Jodie log och nickade.
Det hade varit en lång dag och hon var jättetrött!
Hon måste somnat för hon vaknade vid gryningsljuset.
Jodie duschade sig snabbt.
Kammade sitt oljiga hår och sprejade parfym.
Medans stod Lilly med sina älsklingskritor i handen och ritade i den rosa tygen.
Varför ska Jodie få en sån fin klänning,och inte jag? tänkte hon medan hon skrev en massa saker på tyget.
''Jag hatar min syster!'' stod det och sedan: ''Jag tog sönder min systers docka!''
''Jag hatar gäster och den här klänningen!'' och så hade Lilly ritat fula gubbar.
Jodie märkte ingenting när hon tog på sig klänningen eftersom Lilly ritat på baksidan.
Jodie var lyckligare än nånsin när hon kom ut til terassen.
Alla tystnade.
-Ser du nu? Vad var det jag sa! hon är den värsta lilla barn man kan tänka sig!
Jodie tittade bakom sig och fick syn på alla texter.
-Lilly,väste hon och sprang upp till övervåningen.
Där stod vackra Lilly med sin vackra klä....
Jodie tvärstannade.
-Hur vågar du?,viskade Jodie. ATT TA MIN KLÄNNING?
Lilly skriker när Jodie hoppar över henne.
Jodie hör steg i trapporna men hon bryr sig inte.
Hon river Lilly i ansiktet innan henne pappa lyfter bort henne från sin lillasyster.
-Hur vågar du förstöra mina klänningar!?,gråter Jodie.
-Sluta!,skriker Annamarie och ger Jodie en örfil. Du tilltalar inte din syster så där! Be genast om förlåtelse!
Lilly gömde ett belåtet leende medan Jodie sa förlåt och kramade om henne.
-Och vet du vad?,frågade Johannes. Jag har köpt en cockerspaniel åt dig,Jodie.
Jodie hoppade upp och ner och klappade i händerna.
-Men du måste lova att uppföra dig. Sedan,imorgon,på sin fjortonårs-fest ska jag köpa en ny klänning till dig.
Lilly var grön av avund.
-Jag då?,skrek hon.
-Gumman,du har hela garderoben full av kläder,sa Annamarie och blåste henne i magen så att hon skrattade förtjust.
Just då sprang en cockerspaniel in i rummet och stannade framför jodie.
-Den ska heta... Cofee,bestämde Jodie.

När Jodie senare på kvällen gick och lade sig slickade Cofee henne i ansiktet.
Lilly tänkte inte tillåta detta.
Klockan fyra på morgonen smög hon sig in i sin systers rum och förde Cofee till skogen.
Jodie satte sig kapprak upp.
Cofee var borta.
-Nej!,kved hon. Neeeej!
hon börjadade springa.
Hon sprang och sprang.
hon tycktes höra ett slag,och sedan ett ylande.
Jodie fortsatte att springa i sina bara fötter.
-Hur kan du Lilly? HUR KAN DU GÖRA SÅ MOT DIN EGEN SYSTER!?
så tvärstannade hon.
En kall kåre letade sig genom hennes ryggrad.
Där stod Lilly med Jodies lampa i handen och slog den halvdöda Cofee.
-Stopp där Lilly!,skrek Jodie.
Skulle Lilly slå en gång till skulle Cofee antagligen vara död.
Lilly kastar snabbt bort lampan och ler sött mot Jodie.
-Vad är det?,undrar hon.
-Jag ska mörda dig!,skrek Jodie. Jag ska mörda dig för alla djur DU mördat!
Hon tog fram pistolen hon höllt gömd.
-Nej! Stopp! Jag lovar att vara snäll!
Jodie log elakt.
-Jag vill inte döda dig på detta sätt. Utan med egna händer!,vrålade hon och hoppade på förvirade söta Lilly.
Hon slog knytnäven i Lillys ansikte två gånger innan hon slog den mot magen.
Ut Lilly sprutade det blod men hon levde fortfarande.
Jodie insåg plötsligt vad hon gjort.
Hon älskade sin syster! Hon älskade henne verkligen!
Och Lilly älskade henne,Lilly,fast hon var elak ibland älskade sin syster över allt.
hon kan knappt tro vad som händer!
Jodie rkar inte mer.
-Jag älskar dig,viskar hon till den lilla. Jag älskar dig jättemycket! Förlåt mig!
-Jag förlåter,du måste förlåta mig också! Vi kan bli en bra familj om vi kan glömma,viskar Lilly.
Men Jodie hör inte.
Hon har tryckt pistolen mot huvudet och trycker av.
Lilla förvirrade Lilly står där med bloet och tårarna sprutande.

'Nyheter!'
''familjen Rattviers förlust drabbar oss alla!''
''Efter att deras dotter närapå mördat systern och sedan tagitn självmord medan systern såg på har ingen i familjen Rattvier varit sig lika.
-hon har alltid varit avundsjuk för Lilly,gråter fru Rattvier. Mem vi märkte ingenting! Hon är en liten ängel. hon tänkte döda sin syster men lät bli.
jag....
Det är en hamsk förlust.
Lilly Rattvier är i chock tillstånd och pratar inte med nån.
Det är ledsamt,eftersom familjen Rattvier alltid varit hyggligt folk....''

Skriven av: Tamara