stefan hård

Stefan Hårdh hade dukat upp nattduksbordet med det bästa av två världar.
Här fanns Charles Bukowski, Henry Miller, Sture Dahlström, Ernest Hemingway med flera. Det här var i Stefans ögon dom bästa författarna, vissa böcker fanns med av nostalgi från ungdomsår, vissa böcker hade han i stort sett etsat fast på näthinnan. Men dom låg där på nattduksbordet en fantasivärld innanför dessa väggar där nattlampan lös i stort sett dygnet runt, friheten att sväva iväg in i Afrikas djungel, ner längs gatorna 46 street down down Manhattan New York, tjurfäktning i Spanien. Ingenting var omöjligt för Stefan och inget annat ville han just nu än att sväva iväg till fantasins värld och lämna den nattliga kylan som svept in i hans själ här i kalla norden. Vilken väg skulle han välja inatt för att dämpa ångesten? Han hade gett sig själv ett nyårslöfte att innan året var slut skulle hans liv också ha funnit ett slut. Något slags nirvana var vad han eftersökte. Han hade hittat vissa strofer hos Dan Andersson den gamle skalden med den mörka jordnära ångesten säkert ingrävd i hans blod och kött sen generationer. Visst ikväll får det bli Dan. Långsamt letade han bland böckerna och fann vad han letade efter. Visor och ballader slog på måfå upp sida 147.
”i natt har jag drömt att allt gott jag glömt
och mördat min bäste vän,
Och den hand som slog, tills klibbig av blod,
kunde aldrig bli vit igen.
Stefan slöt ögonen mord vilken härlig känsla mord ekade i hans tinning, bultade som hammarslag i blodet, rusade som ett skenande tåg. Fyllde alla sinnen och pressade som en ångvält ljus, neon, mörker, skit, asfalt, domedag samman till det blinkade som ett fyrtorn i Stefans huvud doktorn är ute. Psykopaten är inne. Mord.
Allting var väl förberett tänkte Stefan ingen visste att han fanns i sin lägenhet och ingen hade en extra nyckel till hans dörr. Till familj och vänner hade han sagt att han var i behov av pengar och bordat på en norsk fisketrålare anställd som rensare ett halvår i tagit. Han skulle tjäna massor av stålar enligt honom själv och alla tog honom på orden. Jävla idioter tänkte han syrligt. Han sa sig ha fixat en tjejkompis som skulle ta hand om post och dylikt och att han skulle höra av sig i mån av tid vilket han absolut inte skulle göra. ”En jävla tur att jag lånade 200 000 på banken innan jag sa upp mig från jobbet, sa jag skulle köpa bil” Persiennerna var neddragna och svart plast upptejpad på insidan så något dagsljus var det inte tal på och lampor kunde lysa utan att det syntes. Underbart. Stefan hade lånat en polares bil och dragit ner till Tyskland allt enligt planer hade det gott som smort. Han hade handlat mycket öl och sprit så han behövde ingen extra vända till systembolaget. Ölbackarna stod uppradade längs med väggarna och spriten fyllde diskbänken. Flera vändor hade även gjorts till mataffärer för att bunkra snabbmat samt inköp av en extra kyl och en stor frys. Det fanns knappt svängrum i köket.
Det är klart att jag måste ut ibland för att röra på mig och andas nattluft men jag vill ju inte ses över hela stan och vid speciella tillfällen får jag väl ta en chans att vistas ute dagtid och sätta mitt hopp till att ingen ser mig.
Det finns ju trots allt en del människor jag vill träffa som inte vill träffa mig. Stefan packade metodiskt upp en rånarluva som marknadsfördes som mössa för extrem kyla, En butterflykniv samt en stor survival kniv ifrån en postorder firma. Hur kunde man få sälja sådana här saker man kan ju begå mord med detta och komma undan med det. Fattar ingen att det finns ostabila människor i samhället som bara väntar på att explodera?

2

Om man inte klarar av livet, är sjukdomen det mest perfekta alibit för att slippa det. Kerstin Thorvall drev denna mening in i Stefans kött skrivit i en bok som hette oskuldens död. Han hade ett stort kollegieblock fyllt med citat ur alla sina böcker. Det var en gammal vana han hade att när han läste böcker markerade han favorit stycken för att sedan läsa dom flera gånger höll dom måttet skrev han in dom och där i blocket fick dom en speciell plats i hans hjärna. För vissa människor kanske en del stycken inte passar in som något man vill spara men vad brydde sig Stefan i vad andra tycker och tänker. Dom hade drivit honom hit och det var väl vad dom alla vill tänkte han. Jag är en ond man. Sverige var kallt att leva i, allt hade rasat så fort det fanns ingen trygghet här längre man kan inte bli sjuk för det finns ingen plats på psyket. Man får inte flippa ur för samhället har noll tolerans allt måste skötas på rätt sätt vi vill ju inte ge någon onda ögat. EU ska vi inte ens prata om snart säger väl någon dum fan att ordet Sverige är ett döende namn vore det inte bättre om vi döper hela skiten till fjärde riket och tar upp kampen mot resten av världen, Herravälde över hela skiten. Kasta kartor bygg om historien och bränn alla som har en egen åsikt. Vad fanns idag kvar av heder, moral och sunt bondförnuft? Vad jag kan förstå tänkte Stefan då hann öppnade dagens tredje öl inte ett smack. Vi låter dagens ungdom hänga med knarkarna utan att socialen har råd att göra något åt problemet. Ingen vågar ryta i och föra upp problemen i dagsljus, nej låt dom unga knarka ner sig. Vi kan ju låta någon snubbe ur regeringen stå nere i gamla stan och dela ut fultjack och skitiga sprutor till kidsen, och i varje kommun utanför kommun husen kan den lokale politikern dela ut hembränt och vapen. Lika så bra att dom medans dom är på gång funderar över om dom inte kan flytta invånarna från Norrland och slå upp en stor mur med rullande schema där vakter patrullerar med skarpladdade vapen. Dit kan vi flytta dom unga som står utanför, dit kan vi flytta dom sjuka, dit kan vi flytta buset, knarkarna, asylsökande och människor som inte är politiskt korrekta. Enligt mig kan vi väl även slänga med hovet, kungahuset, prinsar och prinsessor samt regering och dess bihang. Men det blir nig inte så mycket med det. Bättre att gå och skita tänkte Stefan så får man ur sig någonting. Det finns ju ändå ingen här som bryr sig. Han provade lite försiktigt kniven grepp i handen. Den låg tung och vilade fint i handen. Han förde den långsamt mot sin bringa. Den skar in fint, blodet sipprade sakta fram. Han vill inte skada sig själv bara se hur kniven fungerade. Bara se lite blod. Kniven fungerade alldeles utmärkt. Han hade nu suttit inne i ca en vecka det var dags att sätta sig och skicka ett massmail till vänner, före detta arbetskamrater han sade upp sig från häktet i samband med Norge trippen. Morsan och farsan kanske undrade hur han hade det. Att han inte tänkt på detta förut, Han kan ju spela alla ett spratt och berätta om sitt liv hur det var till sjöss och kanske någon svarade på ett mail ibland om hur allt var hemma, till och med Malin.


September.
Hallå alla hemma i Sverige!

Hoppas allt är bra och att ingen har tagit livet ur någon mer person ur regeringen och att sorgen inte vilar för tungt i era kroppar. Morsan och farsan speciellt till er vill jag säga att allt är bra med mig jag äter ingen medicin och sköter mitt jobb. Jag har aldrig haft det bättre.
Vi sliter som hundar från tidig morgon till sen kväll. Kapten Jon-Dahl Frej tycker att vi arbetar bra. En kille från Stockholm faktiskt som åkt med den här trålaren under samme kapten har tagit mig under sina vingar. Jag har lärt mig filea så snabbt att jag inte ens tänker på vad jag gör. Dom andra fiskarna här uppe tycker inte så mycket om oss. Dom kallar oss för fiske fabriken och att vi förstör havet, att vi rensar det på fisk och att dom måste längre ut till havs för varje år som går. Jag vet inget om detta och bryr mig föga. Jon-Dahl gav oss en extra ranson brännvin i går för att vi arbeta så hårt och jag måste väl medge att vi stirrade lite djupt i flaskan, men ni känner ju mig. Har dock inte hela kvällen färsk i huvudet. Peter killen från Stockholm tror jag dock är bög. Något säger mig att jag inte kan lita på honom. Hur som helst allt är bra, jag trivs som fisken i vattnet HA HA HA.
Hör av er. Kapten har tillgång till dator så ibland kan vi då och då när vi kommer i hamn för att lasta av skriva ett par rader och läsa hemifrån.

Kram Stefan.
Någonstans i Norge

Bögar och en kapten som heter Jon dahl som den danske fotbollsspelaren fy fan vad bra och killen Peter som tagit mig under sin vinge och som antagligen är bög. Det låter ju som en bra historia, jag borde nog bli författare.


3

Malin satt ensam hemma i sin nya lägenhet, hon hade skaffat sig två rum och kök på nederplan i ett mindre område strax utanför stan. Lägenheten var en aning spartansk än så länge, då hon inte orkade möblera, feja och stå i. Gardiner hade hon dock fått på plats så inte grannarna undrade. Hon kände ingen på den här sidan av stan och hade ingen större lust att för tillfället skaffa nya vänner. Hon saknade dock en man. Malin var 25 år och väntade sitt första barn hon var gravid i åttonde månaden så det började närma sig. Det fanns väl ingen som tittar efter en höggravid kvinna på tunga 80 kilo. Gud vad jag har lagt på mig tänkte hon för sig själv då hon stod nyduschad och naken framför spegeln. Alla blåmärken som täckt hennes kropp hade sedan länge mist sin färg och kroppen kändes inte längre som ett slagfält som hon nyss förlorat. Hon kände sig på något sätt som en gudinna, som längtade efter sitt barn. Hennes före detta hade halvt slagit ihjäl henne i deras förra lägenhet som tur var hade en granne ringt polisen. Hon fick senare höra att det hade varit så högljutt att dom flesta som bodde runt deras ingång hade ringt polisen. Konstigt tänkte hon att ingen vågade sparka in dörren. Malin fick åka i ilfart till sjukhuset för observation. Rädslan att förlora barnet var inget hon hade tänkt på. Den enda tanken hon hade var varför?
Rädslan hon hade känt då polisen kom till avdelningen då hon hade blivit omplåstrad rev och slet i henne. Hon kunde inte förstå hur Stefan kunde bli ett sånt vilddjur. Näsan var avslagen och var idag en aning sned trots att man lagt tillbaka benet i näsan på ett bra sätt. Det hade dock tillstött komplikationer med broskbildningen då näsan sakta läkte. Armen som han hade klämt fast i en dörr så det knackade hade som genom ett under klarat sig från att gå av. Slagen och sparkarna som hade träffat hennes sargade kropp hade som tur var aldrig fått in några rena slag över magen, vilket hon hade skyddat i fosterställning med armarna ihop som ett litet barn. Synd bara att hon inte skyddat ansiktet bättre. Men svullnaderna hade lagt sig och hon hade fortfarande ett änglaansikte trots näsan. Långt mörkt hår, gröna ögon med ett stänk av mörkblått och ett leende som sken starkare än solen. Jo nog har jag varit fin och är fortfarande trots alla extra kilon. Babyn sparkade i magen och krävde hennes uppmärksamhet. Malin sökte igenom kylskåpet efter något att stoppa i munnen.


Stefan var runt 30 år gammal rakad på huvudet och klädde sig oftast i svart eller i militärkläder. I sin ungdom hade han hela tiden drömmar om att bli FN soldat och skickas i strider med vem som helst. Vapen fixerad hade han alltid varit så som han minns sin barndom. Då han skulle mönstra hade psykologen sett dessa tendenser och helt plötsligt satt han och berättade varför han vill in i det militära och åkte med huvudet ut. Detta drev honom till vansinne och han hade i sitt blinda hat slagit ned en mörkhyad man på öppen gata. Det fanns så klart vittnen så det blev en runda på ungdomsanstalt där han för första gången i sitt liv kom i kontakt med nazismen. Klivit från att vara ensam till att formas in i en gemensamhet av som han tänkte likasinnade var underbart. Stefan var någon inte bara en skit som misslyckade med allt han företog sig. Någon stoppade till honom röka en annan kille spred propaganda och gav honom litteratur och vägledning in i det kriminella. Tiden på anstalten flöt på i ett lugnt tempo.
Han saknade bara Malin. Denna skönhet hade han träffat en månad innan han åkte på sin första runda var så jävla snygg. Där han låg på sin brits och fantiserade om hennes kropp gick det som i elektricitet ned till kuken han drog ned byxorna och runkade försiktigt till orgasmen spände hans unga kropp för att sedan återgå till verkligheten. Enda problemet han led av var att väggarna verkade krypa emot honom och luften var ibland svår att andas. Stefan fick prata med en läkare och som vanligt i hans liv var det lugnande som skrevs ut. Kroppen blev så jävla slö att man var tvungen att knapra amfetamin för att inte sova bort livet. Innan han kom ut var han som en levande kemi fabrik. I samband med all medicinering och drogintag blev han enligt läkaren psykiskt nedbruten och led av en depression. Så läkaren som ville kolla upp ett nytt läkemedel vilket antagligen bjöd honom på en resa med fru och barn till en solig ö proppade Stefan full med antidepressiva läkemedel. En viss tid gick och läkaren tyckte att det inte gav fullgod effekt så han ökade dosen vilket framkallade sent en natt att Stefan vakna av kuken stod som ett hammarskaft. Han tänkte att fan vad kåt jag är och runkade ett flertal gånger men kuken fortsatt att stå. Det började göra ont så för att döva sig slängde han i sig mer amfetamin vilket han nu knaprade dagligen. Smärtan släppte inte och han skrek efter en vårdare. Det måste ha sett komiskt ut där han stod i cellen och skrek att det gjorde ont med en stenhård kuk i handen. Hur som helst han blev inlagd på sjukhuset där men sent omsider fick ned ståndet. Det visade sig att han fått en reaktion mot medicinen och drogerna som kallas för priapism vilket ledde till bestående vävnadsskador. Svällkropparna i kuken hade dött av syrebrist. dock inte alla. Kuken kunde fortfarande stå efter detta och han kunde få utlösning. Tester gjordes det visade sig att Stefan ej kunde få barn i framtiden på grund av medicinen han fått av läkaren. Stefan ville åtala den jäveln men ingen drev hans mål då det visat sig på blodprover att varit påverkat kraftigt och ingen kunde styrka att det var en effekt av medicin eller att det enbart handlade om drogerna. Malin skrev brev till honom där han satt och Stefan skrev romantiska brev tillbaka. Hon skulle vänta på honom och hade skaffat sin första lägenhet dit han skulle flytta då han kom ut.
Stefan berättade aldrig vad han hade råkat ut för inne på ungdomsanstalten.


Stefan lyssnade på Bob Dylan en live bootleg från 68. Ett dålig ljudupptagning men vilken intensitet. Bob brann på scenen. Sån här musik gjordes inte längre.
Den jävla horan som jag älskade henne tänkte Stefan. Jag kunde ha offrat mitt liv för henne vilken sekund som helst under alla åren vi var tillsammans. En tjej som Malin växer inte på träd. Med avsky tänkte han tillbaka ungefär ett halvår i tiden. Malin hade fixat en festmiddag oxfilé med klyftpotatis och grönpepparsås.
Kvällen hade flutet på bra vi delade en flaska rödvin till maten och om sanningen ska fram svepte jag väl ett par groggar innan maten så jag var småpackad fast vid gott mod. Jag vet att jag bestämt mig för att efter maten skulle vi ge fan i disken den kunde stå till senare. Hon skulle få det hårt och brutalt i sängen så som hon tyckte om det. Efter det skulle jag ge henne en omgång till i duschen. Jag hade även planer på att vi kunde sticka ut på en nattklubb efter detta. Eldkvarn var i stan och spelade. Det var då Malin släppte bomben.
-Stefan
-Ja vad är det Malin?
-Jag har något mycket viktigt att berätta.
-Vadå?
-Det är lika bra att du sätter dig i soffan ett tag. Vi behöver ju inte hetsa ner till Centrum. Vill du ha en öl till?
-Visst självklart.
Stefan gick och satt sig i soffan kände hur det småryckte i kuken. Alkoholen hade stigit honom åt huvudet. Måste ta det lite easy nu tänkte han. Fan du vet hur det är ibland du snedtänder så lätt. Kom igen Stefan ta det lugnt och lyssna på Malin ett tag, se henne som den underbara tjejen hon är.
-Jag är med barn
-Va !!!!!!
-Jag är med barn Stefan är det inte underbart? Du ska bli pappa.
-I helvete heller du ljuger?
-Nej det är sant.
-Fy fan Malin. Har du knullat runt?
-Vad är det? Är du inte glad?
-Fy fan Malin ditt luder.

Hatet tändes i Stefans ögon. Reptilhjärnan blixtrade inte en tomte var kvar på loftet. Fan hon vet ju ingenting om detta förbannade subba.
Efter detta blev världen svart total övertändning.
Totalt jävla mörker.

Oktober Lofoten Norge

Hallå alla med huvudet ner och röven upp!
Vi tuffar fram i norskhavet från Lofoten och hela vägen ner till Stavanger går våran fiskefärd utan slut. för tillfället har vi lagt till i Leknes , ett litet skitställe för att införskaffa proviant och dylikt. Det är kallt,jag har drabbats av förkylning på förkylning vilket jag bearbetar med rom för att överleva. Just nu är det ett helvete men jag ska bli bra från detta. Jag saknar er alla och vi ska ett stort kalas den dagen jag kommer hem från denna fiskeblues arbetshäst. Peter ni vet bögen från Stockholm, jo det är sant han är bög. Han stötte på mig nere i kajutan igår kväll så han ligger fortfarande till sängs och är ej med i land. Kapten tyckte att det var okej. En bög ska alltid hållas kort sa han
Citat ”förbannad vare den sjöman som inom två veckor pratar ett gott ord till denna usling.han ska få en majskolv uppkörd där solen aldrig skiner” sån är han kapten. Tack för alla svar ska sätta mig att svara i mån av tid ett par hinner jag med nu. Avslutar med ett citat jag bär i min plånbok håll till godo människor.

”Världen har inte plats för fega människor.
Vi måste alla på något sätt vara beredda att arbeta hårt, att lida, att dö.
Det du gör är inte mindre storslaget därför att inga trumvirvlar ljuder för dig när du utför dina kämpiga vardagssysslor, och inga människoskaror jublar när du återvänder från din dagliga seger eller förlust”

Skrivet av mannen som såg ut som en riktig sjörövare
ROBERT LOUIS STEVENSON

Ha det så bra Stefan

Stefan kände sig på härligt humör, vad underbart livet är då man släpper alla spärrar och vägrar delta i samhället. Radion stod på i bakgrunden färjestad gick på pumpen uppe i coop arena mod Luleå. Rätt åt dom asen, dom är väl så feta av sina löner att ingen orkar knyta skridskorna ordentligt. Det fanns en tid då jag brydde mig och sportade själv. Känns som i ett annat liv.
Starkölen rann ner och fyllde honom med en känsla av att han var oantastlig, osårbar, ingen jävel kunde komma åt honom. Vad han förstod av dygnsrytmen och tiden på klockan så var det kväll och lugnt ute. Stefan ville ut något drog i honom, hetsade honom till stordåd. Den odödlige kungen Stefan, ölen hade dock stigit honom åt huvudet. Han behövde något som rensade upp och ställde allt till rätta igen. Måste tänka klart. Pengarna låg slängda i buntar inne på nattduksbordet bland böcker och porrtidningar. Pulver, måste ha pulver och jag vet vart det finns där inga vänner behöver veta att jag varit där.
Han slängde på sig svarta kläder samt stoppade rånarluvan i fickan, en kniv i jackan samt femtusen spänn i byxorna. Lika bra att handla en del då jag ändå rör på bena. Jävligt tråkigt att dricka öl själv, springa och pissa hela tiden, vad är det för ett liv för en kung?

Jag minns jag minns det alltför väl, Malin hur kunde allt bli så fel om du visste vad ledsen jag är det är något fel med mitt huvud. Det rinner i mitt blod och förgiftar mitt sinne, det flyter i ådrorna som ett arv, ett släktarv, du ska aldrig mer behöva se denna sida av mig.

I mörkret smög han genom staden och ut till en lägenhet i utkanten som han trodde han var ensam om att känna till. Ingen som känner mig här i alla fall. Dörren stod som vanligt öppen han skötte sina affärer snabbt och var ute igen innan någon pundare fattat att han varit där. Stefan sprang ut i natten och tog sig in i ett annat trapphus där han tog fram sina verktyg tände skeden och drog vant upp sprutan och sköt sig härifrån och till evigheten.

Oktober Norge i en fiskehamn

Polisen kom idag och förde bort vår kapten som det ser ut är jag strandat här för ett tag. Det ser ut som jag får ta mig hem för egen maskin så det dröjer ett tag innan ni hör ifrån mig. Träffade en zulu krigare från svartaste Afrika som fraktar bananer han frågade om jag ville mönstra på hans båt illegalt för att ta mig till Kongo. Tanken lockar och spriten dövar min kropp vi får se vilken väg jag väljer förövrigt må ingen jävel trampa på er.
Tung peng pung Los Loco Stefano

I ett stilla regn stod Stefan och tittade på familjelyckan, en kille han aldrig sett gick runt med ett litet barn på armen och i soffan satt Malin och log. Vilken jävla fars tänkte Stefan och slängde en utestol från altanen rakt genom fönstret och tog sig in. Kniven blixtrade till i handen och grävde sig in i killens mage som med en kraftansträngning lämnade barnet till mamma Malin som gjorde det bästa av situationen och han att låsa in sig på toaletten med sin mobiltelefon och larmade polisen. Stefan demolerade dörren med sparkar och slag, han vände sig i trans med kniven i handen då polisen öppnade eld. Tre kulor slog in i Stefan och det sista skottet slog sönder pulsådern. Med sin illusion om att leva fritt i ett Sverige han inte förstod sig på längre förblödde Stefan i Malins lägenhet innan ambulansen kom.


christer lindén

Författare:

Publicerat

Dela: