Stjärnsaga

Stjärnsaga

Det var en gång ………. Så börjar alla sagor. Så gör även denna, som till skillnad från alla andra sagor är alldeles sann.
Den här sagan handlar om två stjärnor ute i rymden, två stjärnor som försökte tindra var för sej i åratal trots kylan som omgav dem. Ibland tindrade dom lite, lite starkare, nästan så dom kunde se varandra, men ändå inte riktigt. Det mest underliga var, att dom kände en sådan stark längtan till varandra, utan att riktigt veta eller förstå åt vilket håll deras starka längtan skulle styras. Den svävade högt uppe i rymden, liksom dessa två stjärnor gjorde.
Att alla vanliga stjärnor är miljoner år gamla, det vet du och det vet jag, men dessa två var alldeles särskilt speciella på många, många sätt. Inte var dom lika gamla som de övriga stjärnorna och inte var dom lika hårda och kalla. Dessa två hade ett rikt känsloliv, därför kunde dom känna både glädje och sorg, lycka och saknad, kärlek och ibland vemod och allting annat som en del vanliga människor har förmågan att göra. Ja, dessa stjärnor var alldeles särskilt speciella!
En dag kände den lilla stjärnan ett vemod i sitt bröst, hon funderade på livet, på kärleken som hon saknade……… En tanke for med en komets hastighet genom hennes hjärna. Någonstans måste det finnas en lite större stjärna som känner sej lika ensam och lika saknig efter någon riktig vän, som jag gör, tänkte hon. Hjärtat skuttade till vid enbart tanken, en hisnande känsla riste hennes himlakropp. Jag har förmågan att ge kärlek, att ta emot kärlek, tänkte hon. Den stjärnan som lyste nära henne hade under så lång tid hellre tindrat för en vackrare stjärna än hon, den lilla var. Hon var lite ojämn, lite skadad av de hårda vindarna som under årens lopp blåst omkring henne. Inte bara vindarna utan även en del av de större stjärnorna hade skadat henne, sårat henne, men inte värre än att hon fortfarande hade tron på kärleken.
Om jag tindrar starkare än någonsin tidigare, kanske han ser mej då, han, min drömstjärna som jag känner finns därute, längtande efter mej.
Och hon tindrade, oj, så hon tindrade! Och han såg henne! Han såg henne! Dom drogs till varandra och deras längtan blev sann…. Den lilla stjärnan slet sej loss från den taggiga hon satt fast i, hon kände så stark för den nya tindrande stjärnan som just upptäckt henne, eller var det hon som upptäckt honom?
Jag tror att dom båda upptäckte varandra precis samtidigt, precis under samma skälvande sekund. Och det mest fantastiska var att de tillsammans med sin kärlek, lyste upp hela den mörka himlapällen som sen den dagen aldrig mera var så mörk som innan.
Och de två längtansfulla stjärnorna kunde ge varandra all sin kärlek som fanns i så stora mått att dom tillsammans förvandlades till en enda stjärna. Om du lyfter blicken uppåt mot skyn, kan du se den tindra starkare än någon annan stjärna någonsin gjort tidigare. När du skådar den stjärnan, då vet du att kärleken finns! Det är denna vackra stjärna ett levande bevis på! Och aldrig någonsin kommer den att slockna ……….

Skriven av: Hjördis Backe Ahlgren