STOLEN.

STOLEN.

Ella hade tagit fram den bästa servisen för det skulle komma besök av hennes son med familj. Hon hade längtat efter denna stund länge, för det hade varit många om och men.
Många gånger hade hon tagit fram sin servis, men i sista minuten hade de ringt och sagt
Att denna gång var de tvungna att göra något.
Ella hade tänkt varför kan de inte bara säga, att vi måste bort, till min mor.
Kanske det är förmätet av mej att säga, men man har väl inte så mycket att göra så man inte kan hälsa på sin mor?

Det var en timme kvar innan besöket skulle komma. Hon tittade bort mot telefonen och nästan bad att den inte skulle ringa.
Ibland tyckte hon om när telefonen ringde, så hon kunde få språka några ord.
Det behövdes i ensamheten. Hennes make hade gått bort för 7 år sedan.
Hon satt just nu och tittade ut genom fönstret visst var det bra i den här lägenheten men det var inte som förr när vi hade gården.
Det klart att vi kunde inte ha den kvar när vi blev gamla, men det känns lite konstigt, att inte kunna gå ut på gårdsplanen gå till ladugården och känna den frihet som en människa behöver.

Nej, sa hon det är inte bäst jag sitter här och tycker synd om mig själv, min son med familj kommer ju att muntra upp mej, hoppas jag.
Hennes sons familj, de var 6 stycken, de hade fyra barn. Jag har ju bara fem stolar, tänkte hon. Om jag inte kunde ta den stolen jag har i förrådet.
Sagt och gjort, hon gick ner till förrådet, tittade in genom gallret, visst där stod ju den gamla stolen. Jag har ingen annan tänkte hon. Det är ju bara för denna gång.
Stolen var en bastant sak, med riktigt fyrkantiga ben och en rygg med sex stycken rundade pinnar.
Hon låste upp och tittade på stolen, visst den duger. När hon skulle ta stolen råkade hon att snubbla till lite så den blev liggandes på kant så att säga.
Hon fick då se två siffror och två bokstäver, det löd:TK-19.

Hon bar upp stolen den var tung, den var inte av den modärna typen, utan en bastant stol från förr.
Stolen stod nu vid bordet och nu kunde de få komma när de ville.

Det ringde på dörren, Ella gick och öppnade. Sonen med familj stod därute i trapphuset.
Hon önskade de välkomna in och bad de sitta ner i köket.
Efter att ha tagit fram både vetebröd och kakor, hade de samspråkat lite.
Barnen kivades som vanligt och sonen fick säga till de. Han blev lite förgrymmad att som han sa: Varför ska jag alltid säga till de?
Ella hon försökte att komma emellan och sa: Låt de rusa lite, det gjorde du som barn.

Tiden går så fort när man har lite besök tänkte Ella, snart är jag ensam igen.
Då ryckte hon till från sin dagdröm när hon hörde sonen säga: Vad är det här för en gammal stol?
Jag var och hämtade den i förrådet, vi var ju så många så den behövdes.
Visst det var bra men nu behöver du den inte, nej jag behöver den inte.
Vill du ha den frågade Ella? Jag kan ta med den svarade sonen. Ja men det var ju bra att den kommer till nytta.

Som alla avsked är, de är svåra tyckte Ella när hon nu satt igen efter ha diskat upp efter besöket.

Sonen hade tagit med sig stolen inte för att ha den till nytta utan att slänga den.
När de körde förbi en container kastade de stolen och körde sonika därifrån.

Vädret hade gått över från att vara lite disigt och dimmigt till att bli riktigt bra väder.
Gatan var tyst för klockan var inte mer än halv sju och det var Söndags morgon.
Ännu hade inte staden vaknat till liv utan man kunde än förnimma någon som var på hemväg efter gårdagens festligheter.

En man kom nästan hasandes med sin hund för hunden var stor och hade en annan vilja och en annan hastighet.
Detta ekipage sågs nu gå fram mot den container där Ellas son hade kastat stolen.
Hunden stretade så mycket han orkade och mannen fick sig en tur och hängde nästan i det långa kopplet.

När hunden var framme vid containern nosade han på den kanske tyckte att doften inte
Var så god att andas in?
Av bara en glimt såg mannen stolen som låg där men han tyckte att denna gamla stol var en syn från den gamla goda tiden.
Ja detta uttryckte sig så att han med glädje tittade över kanten och tog stolen.
Problemet var bara att ha en stor stretande hund och en stol att få hem förhoppningsvis båda i ett stycke.
Man har väl varit med om värre saker tänkte denna man när han traskade hemåt med stolen i vänster hand och hunden i högra.

En bra promenad är ju det bästa för kroppen men vem har sagt att allt ska vara bra för kroppen, har inte jag något att säga till om undrade mannen i sitt stilla sinne.
Denna last av en stol och en hund kom så småningom hem i ett stycke.
Det hade varit en pärs men nu är jag hemma i hemmets lugna vrå.
Lugna??
Denna källarutrymme var väl knappast ett hem eller? Ett hem är där jag har min borg tänkte mannen och satt nu på denna bastanta stol.
Att man kan hitta ett sådant fynd bara man gå ut i arla morgonstund.

Besöket denna mannen hade var av den art att en man i en närliggande situation kom.
De satt och munhuggnes över den stol som vederbörande satt på.
De kom i alla fall till den slutsatsen att det var en bra stol men ingen kunde komma fram när den blev till.
Frågan var ju inte när den blev till utan vilken hade gjort den.

Samspråket varade länge tills besöket var slut och vännen ifråga skulle ta sig en promenad nedåt stan som han uttryckte det.
Att sjafsa så över en stol när man ha så mycket annat att prata om när man träffas.
I vilket fall som helst var denna stol bra att sitta på det är väl det viktigaste.

Flingorna dansade långsamt ned över gatan mannen gick med sin stora hund.
Han gick nerböjd för att undvika snöflingornas dans. Det var svårt för de kom indansandes ändå rakt i ansiktet.
Han mumlade något men fortsatte gatan ned när plötsligt han kände något i bröstet.
Det liksom högg till. Han stannade till han hade känt detta innan så det var ingen överraskning.
Efter detta så skyndade han sig hem genom snåret av dansande snöflingor.

Hemma i sin borg satte han sig på stolen sträckte ut sin trötta gamla ben.
Suckade och kände plötsligt igen att det högg till men denna gången var det mycket värre. Han tycktes inte få luft utan drog i den gamla skjortan för att utvidga kragen vid halsen. Han fick många tankar men plötsligt var allt svart.

Han låg där nu på golvet för han hade trillat från stolen. Han låg där nu så lugn och trygg han hade tågat över floden. Hans hund stod bredvid honom och ylade.
Han ylade ut sin ångest för att hans beskyddare hade gått bort.
Detta ylande ledde så småningom att några personer hörde hundens klagan och den gamla mannen fick till sist vila under vår Herres beskärm.

De sociala myndigheterna hade nu kommit till denna mans borg. De uttryckte sin förvåning att han bodde å här. De hade inte den blekaste aning om hans situation.
Han ville ju inte ha något med oss att göra hördes en av de fraser som de sociala myndigheterna så spontant uttryckte sig.

Ja han hade inte mycket denna stol var inte mycket till lösöre sa en.
Vi få ta och lämna den till Röda Korset.
Sagt och gjort kom denna stol till Röda Korset.

Den stod där bland andra stolar och tycktes inte passa in för de som stod där var av klenaste laget.
Många människor kom och gick. Det köptes många saker på vad folk säger idag #8221second hand#8221.
Det är bra att en del kan ta av de välbestämdas rika bord.
En man kom just innanför dörren gick runt och tittade fastande så för denna gamla stol.
Han var vad man kallar för en pensionerad möbelsnickare.
På fritiden roade han sej att göra om de stolar han fick. Detta var en fritidssysselsättning
Som han verkligen anammades.

Han köpte denna här stolen för femtio kronor.
Med denna stol som han lade i bagaget körde han hem och gick med en gång ner i källaren till sitt lilla krypin.
Dessa fyrkantiga ben hade nu blivit runda. Pinnarna på ryggen hade tagits bort och blivit svarvade till en litet modärnare stuk.

Efter ha målat stolen ljusblå tyckte han att han hade åstadkommit ett underverk med
Denna gamla stol.
Han tänkte att jag tycker ju bara att det är nöjet att få till en annan stol.
Jag har ingen som helst tycke att ha mina saker kvar hos mej.

Kvällen kom och mannen ifråga satt och tittade på Tv bilderna bara växlades fram utan att han kunde koncentrera sig på vad det handlade om.Detta gjorde han mycket ofta.
Ringklockan på dörren blev ett avbräck i denna monotona situation.
Så han gick mot dörren öppnade den och fick till sin förvåning se att hans gamla goda vän hade kommit på besök.

Han välkomnades och de gick in i vardagsrummet. Efter ha lagt teven på en kudde vände han sig mot sin vän och sa: Jaså du är ute och letar efter något att ha?
Ja men det var väl inte den riktiga anledningen. Jag hade tänkt att få prata bort några minuter. Javisst det går utmärkt.
Efter ett samtal av skiftande karaktär hade de kommit fram till att han skulle få köpa stolen han hade gjort i ordning.
Eftersom han hade en möbelfirma kanske det kunde finnas en köpare.
Om det inte fanns det kunde han tänka sig att behålla den själv.

De stod nu i tamburen och lämnade över stolen och de sa adjö och mannen som hade gjort stolen återtog den tv som var sovande. Mannen som hade köpt stolen hade åkt hem till sig.
Han tänkte att jag tar med mej stolen i morgon.

Detta gjordes också. Stolen stod där så fin med sin blåa nyans och sitt moderna #8221touch#8221.
Förmiddagen kändes alltid lite trög kunderna var inte så många men som affärsinnehavare måste man ju se till affärerna först.
Han tittade bortåt på en dam i högre medelåldern. Hon stod och tittade så vördnadsfullt på stolen. Han gick bort och frågade: Tycks stolen om? Ja den är så modern men den är mycket vacker.
Kanske damen vill köpa den? Nej jag är ensam så jag behöver inga stolar.
Ja men är det inte gott att kunna köpa något som uppiggar en?
Hon såg på stolen igen tänkte han kanske ha rätt.
Efter ett stort och långt samtal med sitt inre beslutade hon sig för att inhandla stolen.

Efter en taxiresa var hon hemma.Hon beundrade stolen med sina blickat och uttryckte:
Ja man få då säga att de kan göra bara och fina stolar idag.

Kvällen kom och hon skulle sova för natten. Gick in till sitt rum och skulle lägga sig men kände att hon behövde dricka ett glas vatten.
Lyset i köket var släckt så det var lite mörkt och hon råkade att stöta till den fina stolen så den hamnade på sidan.
Hon böjde sig ned och tittade under stolen tyckte det stod något.
Hon hade inte sina glasögon utan hon hämtade de.
Hon lyfte lite på stolen och kunde nu se vad det stod där.
Till sin förvåning stod det TK-19

Författare:

Publicerat

Dela: