Strumpmaskinen

Strumpmaskinen
en kort historia av Marcus Peterson

Han fick hem den nya tvättmaskinen sent på kvällen, den tredje januari. Det var en gammal modell som reats ut i vitvaruhandeln i stan. Hans gamla tvättmaskin hade dukat under efter lång och trogen tjänst för en vecka sedan och rean hade kommit som en skänk från ovan. Ett par hundralappar senare blev han en tvättmaskin rikare och nu kunde han inte bärga sig innan han äntligen kunde få tvätta. Han började få slut på underkläder och strumpor som läget var nu och han ville verkligen inte vända ut och in på dem.
Leveranskillarna hade placerat den i badrummet, där den gamla stått och nu stod han och betraktade den medan han kastade vatten i porslinskålen. När han var klar tog han itu med tvätten och vräkte in så mycket underkläder och strumpor som det fanns plats för och satte sedan på maskinen. Under tiden som maskinen fick stå och gå gick han och tog sig en kopp kaffe.
När han kom tillbaka var maskinen klar och han plockade ur tvätten. Det kändes bra att få de där förbannade sakerna tvättade. Han lade i en maskin med t-tröjor och gick ut på balkongen för att röka en cigarett i januarikylan.
Efter t-tröjorna försvann byxor och rödtvätt samma väg. Lakan tvättades snart och sedan örngotten. När han så äntligen var klar med allt var det dags för sängen, och därför blev större delen av tvätten liggandes till nästa dag.

Väckarklockan väckte honom nästa morgon med sitt monotona tjutande. Han dödade den med en högersving och kravlade sig sedan upp ur sängen. Svärandes mindes han att han tvättat alla kalsonger föregående kväll och sedan lämnat tvätten i en hög på soffan i TV-rummet. Han gick in till soffan och började sortera igenom högen. När han väl fått på sig kläder satte han sig att sortera upp allt. Det var då han märkte det.
Det fanns en strumpa för mycket. Det var väl ingen världsomvälvande nyhet, men han lade märke till det, speciellt eftersom han aldrig sett strumpan förut. Den hade en väldigt ful grön färg, med röda streck vid vristen. Han tänkte inte mer på det den dagen, utan kastade strumpan i soporna. Soporna tömde han den sjunde januari.

Den åttonde januari var det dags att tvätta igen och även denna gång åkte strumpor och kalsonger in i tvättmaskinen, medan han tog sig en kopp kaffe. Med ett litet leende åt sin paranormala, något absurda tankegång började han direkt med att sortera strumporna. Den här gången var det inte en strumpa för mycket.
Där fanns fem strumpor för mycket. Alla var olika och liknade inget han någonsin tidigare sett – de var gula, blå och skrikrosa med lila och bruna streck. Han blev väldigt fundersam över upptäckten. Även dessa strumpor åkte i soppåsen.

Fyra dagar senare, den 12:e januari tvättade han med stor osäkerhet sina strumpor för sig. Den här gången gick han inte ut i köket för att dricka kaffe, utan stannade kvar hos tvättmaskinen under hela programmet. När han studerade antalet strumpor upptäckte han att det nu fanns inte mindre än trettiofem ej matchande strumpor som han aldrig förr sett i hela sitt liv.
Men hur skulle han tackla det här? Det var ju knappast lönt att ringa till polisen, eftersom ett uttalande som 'det dyker upp strumpor i min tvättmaskin' med all säkerhet endast skulle leda till några timmar i fyllecell. Han beslöt sig för att ignorera de nya strumporna och kastade dem i soppåsen.

Nästa gång, ytterligare tre dagar senare vräkte han in alla strumpor han hade i tvättmaskinen och körde igång den. Han satt och stirrade på de snurrande strumporna under hela programmet, genom den lilla glasrutan i luckan. När han öppnade tvättmaskingen vällde det ut hundratals strumpor, alla i olika färger, alla lika ohyggligt gräsliga.
Nu började han bli riktigt rädd. Något konstigt var i görningen och det var helt säkert tvättmaskinens fel. Han började tänka efter lite och provade sedan att bara tvätta en enda strumpa. Sedan kunde han plocka ut närmare trehundra strumpor skattefritt ur tvättmaskinen. Han vågade knappt tänka på mängden strumpor som skulle välla ut om han tvättade alla sina strumpor. Men trots det stoppade han in alla sina strumpor i tvättmaskinen, bara för att se vad som skulle hända.
(Det sista som hörs innan universum knycklar ihop sig självt till en liten boll och sedan imploderar är förmodligen 'Jag undrar vad som händer om jag trycker på den här knappen.')
Han tvättade aldrig mer i hela sitt liv.

Skriven av: Marcus Peterson