Publicerat
Kategori: Novell

Styvbarn

Styvbarn

Markus styvpappa Bertil sitter vid bordet, och tittar ut genom fönstret. Markus sitter på golvet vid den motsatta väggen och leker
med sin bil. Han brummar tyst, för att hans styvpappa gillar inte att han för oljud. Brrrmmm, säger han tyst för sig själv. Hans rätta
pappa sitter bredvid honom i passagerarsätet, och lär honom att köra.
Han skulle gärna vilja gasa högre, men han vågar inte. Så det blir en bilfärd genom staden i 50 km i timmen istället för på motorvägen.

Mamma jobbar, men det gör inte hans styvpappa. Han är arbetslös, och nu har han tagit fram flaskan som det luktar så illa ur. Det
där kan inte smaka gott, tänker Markus. Jag gillar Trocadero och en Japp, men mamma har sagt att dom måste spara.
Varför ska dom spara? Han hade frågat mamma om det, men hon hade bara skakat på huvudet. Sedan har hon sett så där ledsen
ut, och Markus hade då kramat henne. Men bara då inte hans styvpappa såg på.
Hans mamma är sjuksyster, och när han blir stor ska han bli doktor och hjälpa sin mamma. Det är han helt säker på att han skulle bli.
Han hade fått en doktorslekväska förra julen, och alla hans teddybjörnar hade fått en läkarbehandling. En av dom hade tappat benet,
och då hade hans mamma hjälpt honom sätta ihop det igen. Han hade hjälpt till genom att runt dess huvud linda ett bandage, som
hans mamma hade tagit hem från jobbet. Den fick sedan stå på bokhyllan med en sorts krycka, och där står den fortfarande för att
han hade helt glömt bort den.
Han vet att motorvägen inte är långt borta. Den ligger utanför mattan på golvet, men han kör bara på mattan när hans styvpappa ser
på. Ibland kunde han ta bilen när han är ensam, och köra den mot väggen flera gånger. Han log varje gång den landade på taket, och
hoppades att hans styvpappa inte skulle se märkena i socklarna. Men det gjorde hans styvpappa aldrig, för att han satt mest och
tittade ut genom fönstret.
Markus börjar känna sig hungrig och tittar på sin styvpappa, men han tittar stint på honom. Det är bäst att vänta tills mamma
kommer hem, tänker Markus. Nu blir han less på att köra bilen, och går till sitt rum. Han tar fram en sagobok, och tittar på bilderna.
Det händer att han kan titta på bilderna i sagoböckerna i timmar tills mamma säger åt honom att han måste vila ögonen, men han gillar
dom där bilderna. Han ser hur prinsen och prinsessan rider på hästar, och ibland är det troll med, men Markus vet att kungen ska
rädda dom för att dom är ju hans barn. Snart lockar hans hungrande mage honom till köket igen.
Han tittar på klockan, och vet att när den lilla visaren är på fem och den stora på tre, så kommer mamma hem den här veckan. Det
har mamma lärt honom. Nu är den stora på fem och den lilla har försvunnit, och Markus tror att klockan har tappat den lilla visaren.
Då vet han ju inte när mamma kommer hem, så han går fram till klockan och tittar på golvet nedanför, för att se om den lilla visaren
har ramlat ner. Han ser att hans styvpappa också ser på klockan, men vågar inte fråga om han har sett den lilla visaren har tagit
vägen.
Nu stiger hans styvpappa upp från stolen, går fram till fönstret och tittar ner mot gården. Markus inser då att klockan är mer än när
hans mamma brukar komma hem. Nu har den lilla visaren visat sig och står fortfarande på fem, och den stora på sex. Han sätter sig
ner på golvet igen, och föreställer sig att leksaksbilen är den stora visaren, som kör om den lilla.
- Förbannade käring!, skriker hans styvpappa så att Markus hoppar till, och känner hur tårarna börjar komma. Hans styvpappa kan
inte var arg på hans mamma utan på 'Käring'. Han vet inte vad det ordet är, men det är kanske namnet på henne som bor en trappa
upp. Den tanten brukar alltid bråka med hans styvpappa, så det måste vara henne han menar. Det kan bara inte vara så att han är arg
på hans mamma, för att det finns ingen snällare på hela Jorden. Man blir aldrig arg på någon som är jättesnäll. Så det så!
Markus leker med bilen igen, och låtsas att sommarsolen som smugit in genom köksfönstret är en stor lykta på en lastbil. Då öppnas
ytterdörren och hans mamma kommer in. Markus springer fram till sin mamma, och kramar om henne.
- Var har du varit!, skriker hans styvpappa.
- Bu…bussen blev försenad, så dom fick sätta in en ny buss.
- Vad är det för jävla ursäkt! Du har säkert varit och hånglat med en karl!
Hon lägger från sig kassarna, och går till diskbänken.
- Jag vill inte ha en käring, som visar upp sig som en hora!, fortsätter han.
Markus mamma säger ingenting utan tar fram stekpannan, och lägger den på spisplattan.

Hon tar upp Markus, men sätter ner honom igen för att plocka in varorna i kylskåpet. Flaskorna skallrar i facken när hon öppnar
kylskåpsdörren, och tycks eka i lägenheten. Markus hör hur styvpappan skrapar med stolen, och Markus vill upp till hennes famn
igen.
- Du får vänta tills jag är klar, lilla gubben, säger hon och stryker varsamt hans hår.
Med Markus nypor i kjolen tar hon fram korven ur kylskåpet och p-moset ur skafferiet. Styvpappan sveper sitt glas, och reser sig
upp. Han raglar fram till hennes mamma, och knuffar henne mot väggen. Hon sätter upp sina armar i försvar, men hans knytnäve
träffar henne på näsan. Hon ramlar och medan hon ligger där sparkar han henne tills hon inte rör sig mer. Markus skriker och greppar
tag om styvpappans ben, men han sparkar bort honom. Sedan raglar styvpappan mot ytterdörren, går ut och slår igen dörren så att
det ekar i trappuppgången.
Markus ser blodet i hans mammas ansikte, och går lugnt till sitt rum och hämtar sin doktorslekväska. Han sätter sig ner invid henne,
tar fram ett bandage och lindar den runt hennes huvud.
- Jag ska hjälpa dig, mamma. Jag ska hjälpa dig.


Göran Selin



'Avvärj det onda förlåt oss

- Är styvmor elak?
- Nej, men snål.

>> Forskare: Styvmödrar ger barn mindre utbildning och hälsovård

> Den ansvarslösa föräldern är

{Per Albin Hansson som missbrukar Sams Namn i riksdagen 1928: 'Hemmets
grundval är gemenSamheten och Samkänslan. Det goda hemmet känner icke
till några priviligerade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga
styvbarn. Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen
s!!!

[Familje- och relationskoder 1001 Ensamstående, okänd
hushållsföreståndare 1003 / per son num mer folk siff ror som för ö
kar sig / i gen ban kens valv 5306 Barnhusbarn, bor hos
hushållsföreståndaren 5504 S!!

(På videobanden fanns inte bara den 22-årige p!

Neej? :)grockatrogrockamakt! s!å !grockastridgrockaseger(: Jooo!

!edofilens två styvbarn - en sjuårig flicka och en femårig pojke -
utan även barn på dagis där pedofilen praktiserat och i hem där han
suttit barnvakt.)

!!tyvbarn bor hos hushållsföreståndaren 5904 / per son num mer själ
in for ma tions bi tar från / ett te ve prog ram 9004 Annan relation
till hushållsföreståndaren]

!!!kaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner
och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke,
Samarbete, hjälpSamhet.'}

> haramkött!

>> En ny studie visar att barn som växer upp med styvmödrar får mindre
hälsovård, mindre utbildning och sämre mat än barn som växer upp med
sin biologiska mamma.

- Är styvfar dum?
- Nej, men snuskig.

våra synder / på det sätt som är lämpligast!'


Sam Albaniensson



Pappa kommer snart

Det första han gjorde när han vaknade var att sträcka ut handen efter Bamse. Först kunde han inte hitta honom men när Linus
trevade runt lite i sängen kunde han känna hans mjuka kropp. Han drog nallen närmare och kramade Honom så att han kunde känna
hans nos mot sin egen haka. Eftersom det var lördag skulle han inte gå till fritids idag och mamma skulle vara hemma hela dagen.
Undrar om de skulle se på sälarna? Jag önskar att pappa kunde följa med tänkte han.

Med ett stadigt tag om Bamse satte han ned sina bara fötter mot det kalla golvet och klampade med en 6-årings hela säkerhet mot
toaletten. Idag behövde han inte fälla upp toalocket tänkte han när han satt på ringen och dinglade med benen. När han var klar
spolade han och fällde ner locket så som hans mor noggrant instruerat honom att göra.

Han fortsatte att klampa vidare mot mammas sovrum. Det var så härligt att krypa ner hos henne på morgonen. Hon var så varm och
mjuk, och så brukade hon stryka honom över hans ljusa hår.

I dörren till sovrummet stannade han tvärt. Han blev alldeles kall. Det låg någon där pappa brukade ligga före den otäcka dagen. Det
luktade konstigt, inte som det brukade göra, utan mer som i omklädningrummet på pappas jobb. Han var stor och vit och snarkade
med öppen mun. Linus ville gärna krypa ned hos mamma, men inte om den där fetknoppen skulle ligga där. Vad gjorde han där
förresten. Tänk om pappa ser. Handen som höll Bamse vitnade när greppet kring hans tass hårdnade.

Linus kände sig plötsligt ensam. Besviken gick han tillbaka till sin egen säng. Nu var det bara han och Bamse. Linus låg och tittade på
bilden av sig själv och hans far som mamma hade tagit. De hade haft så roligt den dagen på mormors land. De hade klättrat upp i den
stora björken och mamma hade ropat att de genast skulle komma ner, men pappa hade bara skrattat. Sen hade de spelat fotboll och
mamma var med och stod i mål. Senare när alla var trötta och låg utmattade på gräsmattan hade mormor kommit och läst högt ur
'Emil i Lönneberga'. När Emil hissade upp Ida i flaggstången hade Linus skrattat så han nästan kissat på sig.

- Frukosten är klar! Mamma kom in i rummet och drog upp persiennerna.

Hon såg glad ut, mycket gladare än vanligt. Han blinkade några gånger för få bort fuktigheten i ögonen.

- Har han gått nu? Frågade Linus.

- Hur visste du?… Mikael stannar och äter frukost med oss. Sen tänkte vi gå till Slottskogen och se på sälarna. Det tycker du ju om.

- Måste han följa med? Linus satte sig upp i sängen.

- Han är en god vän till mig som jag tycker om. Det kommer du nog också att göra. Jag tror förresten att han har något med sig till
dig, tillade hon när hon försvann ut mot köket.

Linus gick sakta ut till köket. Han ville inte träffa fetknoppen.

- Hej grabben, sa fetknoppen. Han satt med bar överkropp vid köksbordet.

- Hej, svarade han tyst.

- Var det Linus du hette?

- Jo, han tittade ner på sin smörgås med kaviar.

Varför kunde inte pappa vara här istället? Samma dag som olyckan hade mamma kommit alldeles för tidigt till fritids och hämtat
Linus. Sen hade de åkt hem och mamma hade bara gråtit hela tiden. Mormor hade också varit där och sagt att det var förskräckligt
det som hänt, och hela tiden hade han väntat på att pappa skulle komma hem. Då hade mamma hade sagt att pappa var i himlen, att
han aldrig skulle komma hem mer.

- Här får du, sa fetknoppen och räckte över ett paket.

Linus ställde det vid sidan om tallriken med flingor. Han ville inte ha något fånigt paket.

- Vad säger man? Mamma tittade uppfodrande på honom.

- Tack så mycket, sa Linus tyst.

- Skall jag hjälpa dig att öppna det?

Innan Linus han svara hade mamma hämtat en sax och klippt av snörena och tagit av papperet. Det var en sån där brandbil som han
stått och tittat på länge i leksaksaffärens skyltfönster. Röd och grann stod den där på köksbordet, men Linus var inte nöjd ändå. Han
ville att pappa skulle ge honom den.

- Tycker du om den? frågade fetknoppen.

- Det gör du väl? sa mamma när Linus inte svarade.

Han bara nickade.

- Han är nog bara blyg, sa fetknoppen i riktning mot mamma.

- Klä på dig nu så åker vi sen, sa hon på mammors vis.

När de kom till Slottskogen gick de först till säldammen. Han stod och tittade på de gråbruna sälarna som simmade omkring i det
gröna vattnet. Det luktade svagt av saltvatten. En av dem stack upp sitt huvud ovanför vattenytan, alldeles framför där Linus stod,
och andades ut genom nosen så att vattnet bubblade. Precis som Linus brukade göra hemma i badkaret. När han vände sig om för
att säga till mamma att hon skulle titta stod hon och fetknoppen och kramades och tittade leende på varandra. Han satte armbågarna
mot räcket och lutade huvudet mot händerna och fortsatte att titta på sälarna som simmade omkring.

- Kom så fortsätter vi, sa mamma och började gå upp mot de andra djurgårdarna.

De gick hand i hand före och Linus följde långsamt efter. Han saktade in och stannade men det märkte inte fetknoppen och mamma.
De fortsatte att småprata och skratta medan de gick vidare längs gångvägen.

Linus svängde av och gick in i skogen, han var alldeles ensam. Det luktade jord och ruttnande löv. Långt borta hördes bruset från
Göteborg. Stövlarna blev leriga av den fuktiga marken. På ryggen hade han sin ryggsäck där Bamse låg. Han hade också lagt ned sin
nya brandbil och ett paket kexchoklad. En bit från vägen hittade han en rhododendronbuske som han fick plats inuti. Han tog upp
Bamse ur ryggsäcken och lade sig på rygg bland höstlöven och tittade upp mot himlen som var gråmulen. Han frös inte trots att det
var sent på hösten.

- Tror du han kan se oss? sa Linus högt och höll hårdare om Bamse.

Han hörde någon ropa hans namn på avstånd, först trodde han att det var pappa men förstod sen att det var fetknoppen som var ute
och letade. Det kan han fortsätta med, tänkte Linus. Bamse och jag skall minsann ligga här och vänta tills pappa kommer och hämtar
oss.


Anders Edvardsson

-----

----------------------------------
Detta meddelande kommer från Novell på nätets mailinglista.
Surfa till http://www.novell.nu
----------------------------------


Skriven av: Flera författare

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren