Svarta vinterkängor

Han tittade på mig.
-Så du… gillar mig?
-Eh… ja, svarade jag generat och tittade på skorna. Kängor. Vinterkängor med svarta snören.
-Men…
-Men vaddå? Svarade jag snabbt.
-Jag är ju… din brorsas… kompis, sa han dröjande.
-Jag vet. Jag sa ju att du inte behövde säga nåt, det är helt sjukt jag vet, men jag är kär i dig och kan inte hjälpa det. Jag ville att du skulle vet ifall ifall ifall att du skulle… ja, tycka om mig också. Jag tänkte som så att det är ett jävla slöseri om du mot förmodan skulle tycka om mig och jag dig men ingen säger nåt.
-Vaddå mot förmodan? Var inte så jävla självkritisk! Fräste han.

-Blir du arg? Jag log lite. Han brydde sig lite i alla fall. Även om han inte var kär i mig tyckte han i alla fall inte illa om mig, och det var ju ett plus.
-Nej. Men det värsta jag vet är när tjejerna i klassen står och ojar sig över deras tjocka magar. Ingen av dem är tjock och skulle någon vara det är det likom… so what?! Ingen bryr sig om någon är tjock, smal, lång eller kort. Inte jag i alla fall.
-Jaha. Så du är en sån som bara bryr sig om utsidan va? Svarade jag.
-Vad du låter sur, sa han frågande.
-Men det är sånt jävla hyckleri kring allt det här. Ingen kollar på utsidan, alla bryr sig bara om insidan. ”Om en skitsnygg kille kommer fram till mig och han är jätteelak skiter jag i honom och tar den finniga med glasögon som är skitsnäll.” Yeah, sure liksom. Det är typ ingen som gör sånt i verkligheten. Alla bara snackar. Samma sak med feminismen. Alla bara ”jag är feminist” men vet inte ett skit om det. De tror att man inte ska raka sig, inte sminka sig, hata killar osv. Men så är det ju inte alls.

Grejen med feminism är att det inte ska spela någon roll om man är kille eller tjej. Samma sak med svarta och vita. Det ska liksom inte spela någon roll. Alla är, här kommer värsta klyschan, alla är lika värda. Blodniner som brunetter, svarta som vita, tjejer som killar. Fattar du? Det är därför jag inte tror dig när du säger så.
-Puh, vilken predikan!
-Men det är ju så!
-Visst, visst jag håller med dig. Alla borde få ta del av det där, det som du sa. Jag kollar på utsidan såklart. Det gör alla. Men faktiskt, man blir lättare kär i en person som är sjyst och som man känner tror jag. Sen är det ju ett litet plus i kanten om hon är söt.

Vi tittade på varandra en lång stund. Förvirrade, glada, över att vi hade pratat så mycket och hade så lika värderingar. Innan hade vi bara sagt hej eller liknande.
Nu kom det fram att vi tyckte lika om viktiga saker som rasism, feminism, utseende. Fast lika värderingar kanske inte var allt? Om man gillade varann.
Han vände sig om och gick.
-Jag ska tänka på saken, sa han.
-På vaddå? Ropade jag.
-På att… ja, om vi ska bli tillsammans eller inte. Först stod jag förvirrad. Sen kom jag på att allt det här hade börjat med att jag hade sagt att jag gillade honom.

Mejla gärna vad ni tycker om novellen! Jag har inte fått så mycket kritik, så det skulle vara kul att veta!

Skriven av: sofia