Svea Lundblad

Skriven den 15(6 2003

Svea Lundblad, det var en fantastisk dam. Det var ruter i henne. Hon hade varit vårt hembiträde i många många år. Hon hade blivit gammal. Hon hade blivit 70 år. Jag mins när hon först kom till oss. Hon ringde på dörren. Det var 1953 som hon stod där i dörröppningen. Året var nu 2003. Hon var då 20 år. Hon stod där med ett leende på läpparna. Men det var då det, nu är hon en gammal dam och leendet hade stelnat lite, men det var vår Svea Lundblad som vi alla gillade. Barnen blev glada av Svea Lunblad, hon fyllde oss med värme och ljus. Man har bilden av att hembiträden är så stränga,strikta och bara är sura hela tiden, men inte vår Svea. Vi budde i ett litet hus ute på landet.

En dag inträffade en hämsk bilolycka. Jag såg det i tidningen och på första sidan fanns där en bild och en ut av kvinnorna och jag tyckte att jag kände igen en av dem. Jag tittade närmare på bilden. Var det inte Svea Lundblad, jo vår Svea. Jag blev alldeles tyst. Jag kunde knappt andas. Jag läste vad där stod:
En kvinna i 65 års åldern omkom i en svår bilolyckc. Jag stannade upp. Då kanskse det inte var Svea. Jag fortsatte, kvinnan som satt brevid i bilen var 70 år och svårt skadad och vårdas på sjukhuset. När alla var hemma och samlade berättade jag vad som hade hänt. Vi åkte genast dit. Hon var illa därän. Barnern blev alldeles i från sig. Vi var där långt in på natten, men det blev inte bättre och famåt morgånen ringde telefonenhem. De sade att vi var tvungna att åka till sjukhuset. När vi kom dit var det att ta förväll. Den morgånen dog vår älskade Svea Lundblad.

Sedan den morgånen förrändrades allt i huset. Barnen var inte alls glada, ja vi saknade vpår Svea Lundblad. Vi kommer alltid att minnas henne. Hon finns alltid i våra minnen och våra hjärtan.
Förväl Svea Lundblad.

Skriven av: Cecilia Bengtsson