Publicerat
Kategori: Novell

Syndens Brännjärn

Där var vitt bländande ljus. Musik. Dån. Röster. Sjungande röster, klara, ljuvliga, ger rysningar. Skrikande röster. Arga röster. Glada röster. Främmande ljud. Främmande beröring. Hemliga meddelanden, kodade och krypterade in i det innersta. Smärta. Stillhet. Främmande tankar. Hemliga tankar. Goda tankar. Onda tankar, hat, lust att döda, lust att känna varmt blod och inre organ flöda nedför ärrade armar. En längtan. En bävan. Ilska för orättvisor. Desperation för vetskap. Glädje för okunskapen. Katastrofer som innebär död och lidande och sorg. Virvlande tankar, moln, känslor, smaker, ljud. Bakvända explosioner. Nergräva stjärnor i den kalla jorden. Förnimmelser av händer. Kända händer. Okända händer som skrämmer. Hårdhänta händer som gör illa. Ömma händer som tänder elden. En brinnande kropp, lika sval som en höstvind. En vind som tar med den rödrutiga halsduken och slänger den längst upp på ett träd med löv i sprakande, knalliga, röda, gula, orangea färger. Färgen ditslängd av en vind. Av en osynlig hand. Livet är insatsen.
Jag är död.

Insikten slår mig med full kraft och gör mina ben ostadiga och vacklande i oknutna, svarta, slitna kängor där grus, grenar, snår och annan vegetation repat och skurit i lädret i två år. Ett huvud som snurrar av tvivel och en röst som skriker ljudlöst ut i tomma intet.
Jag är död. Jag är död.

I ensamheten, med den svala höstvinden svepande om min kropp, min svarta klänning, min rutiga halsduk, mina svarta strumpbyxor, mina korviga, rutiga sockar, mina stackars slitna kängor. Och där står trädet, hånfullt, flinande, spretar och visar upp sina färger upp i tomma intet. Det är svart runt om. Det är tomma intet. Det är döden.
Jag är död. Jag är död. Jag är död.

Är trädet mitt världsallt? Är det trädet som är min vägvisare? Det är trädet som är min skapare. Det är trädet som är min vän. Det är trädet som ska visa mig vägen till ett annat ställe än här – i tomma intet. Det är trädet som är min fiende. Det är trädet som kommer att avgöra alla de beslut som måste fattas. Att rubba en fot. Döden. Jag. Död.
Jag är död. Jag är död. Jag är död. Jag är död.

Ett ylande. Av sorgen. Det är inte jag som ylar i mina slitna kängor som fått följa med in i tomma intet. Det är trädet som utstöter detta ylande, ett ljud som skär i mig likt knivar. Glödheta brännjärn pressas mot mig, och jag ylar. Trädet ylar av sorg. Jag ylar av smärta. Vi lyfter ljudet till det som måste vara uppåt i detta intet. Det är döden, och vi skriker på den. Döden var ingenting som existerade på riktigt förut. Men vårt ylande gör döden verklig. Vi står mitt i den. Mitt uppe i döden och den gör ont. Den märker min själ med fula, svarta märken av ångest, smärta och synd. Synden finns. Den är en del av döden. Trädet sträcker ut sin lägsta gren med darrande, rasslande höstlöv. De faller över mitt huvud, stryker över min kropp och jag slutar yla. Löven läker mig långsamt när de faller och lägger sig tillrätta på mina kängor. Det svarta omkring mig och trädet börjar ta form. Långa, svajande former. Vid första anblicken bara anonyma konturer. I nästa ögonblick varelser som sträcker ut klor för att rispa mitt skinn. Trädet tappar alla sina löv i en ring. Varelserna stannar utanför denna ring i mörka kåpor, svärtade ögon, brännmärkta med syndens brännjärn och törstande efter blod. De stannar utanför denna ring av höstlöv, morrar, ylar, fräser och sjunger dovt. Men jag vet – jag vet att de inte kommer att hålla sig borta för alltid.
Jag vet det – för jag är död – och i döden vet man.

Skriven av: Sabina

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren