Systrar

Systrar

Det här är en novell som handlar om Theresia och Sophie och deras vänskap.

Här börjar deras berättelse.

- Theresia kom nu vi måste skynda oss, engelskan har redan börjat, du vet hur Karin är, om man kommer 1 minut för sent så får man inte komma in.
- Ja, jag kommer.

- Yes, va bra att hon lät oss komma in, sa Sophie
- Ja, om jag hade fått en till frånvaro så hade min mamma blivit skit sur.
- Mmm, min med. Men jag hoppas den här sista veckan innan sommarlovet går fort.

Veckan går och Theresia och Sophie har räknat dagarna hela veckan. Men nu är det äntligen skolavslutning. Och de ska få sina slutbetyg.
De börjar klockan 11.00 och de ska samlas i matsalen först för att deras rektor ska prata om en massa strunt som ingen egentligen bryr sig om. Inte ens de andra lärarna lyssnar. Sen efter det så går alla elever klassvis upp i deras klassrum och säger Hejdå till allihopa och någon lärare här och där får kanske en kram om han eller hon har tur. För då kan man nog känna sig uppskattad om man får en kram av en elev d.v.s. Sen så kommer det som alla sitter och väntar på, utdelning av deras betyg. Alla sitter som på nålar och väntar på att det är deras namn som de ska ropa upp. Theresia och Sophie tittar förväntansfullt på varandra och båda två vet vad den andre tänker. Till slut så är det Sophies tur och efter henne så kommer Theresia. Båda två springer ut genom klassrummet och de sätter sig på första bästa bänk och river upp kuverten som deras betyg ligger i.

- Vad fick du, säg nu va fick du, sa Theresia ivrigt.
- Sophie ler stort och säger, 245 poäng.
- Va, fan vad bra. Grattis gumman.
- Vad fick du då, sa Sophie.
- Jag fick 225 poäng, sa Theresia.
- Grattis gumman. Vi får fira att vi fick så bra betyg ikväll på festen, sa Sophie.

De båda två glada kompisarna som för det mesta kallas ”Systrarna” i skolan för att de är så bra kompisar, går hem till Theresia för att äta lite. För ingen av de kunde äta någon frukost i morse pga. spänningen efter betyget.
De sitter nu i Theresias hel kaklade kök och äter nudlar som de själva ordnat till.

- Vänta lite här Theresia! Jag ska bara hämta en sak, sa Sophie.

Hon kommer tillbaka efter drygt 2 minuter. Hon håller nu ett papper i handen.

- Jag har skrivit en liten ”dikt” eller vad man nu vill kalla det till dig, sa Sophie.
- Va, har du, vad söt du är, sa Theresia.
- Tack, ska jag läsa den?, frågar Sophie.
- Jaaa, gör det, svarar Theresia.
- Ok, så här går den.

- Valda Systar.
Vi hör ihop,
Alla vet att vi alltid skulle vara vänner för alltid,
För att vi är systrar av eget val,
Och inte pga. vårat blod, sa Sophie.

- Har du skrivit den här ”dikten”? Frågade Theresia.
- Ja, det har jag. Jag ville bevisa för dig hur mycket du betyder för mig, sa Sophie.
- Du är för gullig, jag ska aldrig glömma bort den här dikten. Jag ska spara den i all framtid, så länge jag lever i alla fall, sa Theresia.

Båda log mot varandra och fortsatte att äta upp deras nudlar som höll på att bli kalla.
Sen sprang de upp till Theresias rum för att kolla vad de skulle ha på sig ikväll, när de skulle till festen som skolan hade arrangerat nere vid skolan. Men som tur var så skulle inga lärare vara närvarande på festen. Och ett till plus var att festen höll på till klockan 03.00 på morgonen. Så alla såg verkligen fram emot till festen, inte minst Theresia och Sophie. När de hade valt ut Theresias kläder till kvällen så var klockan så mycket som 20.00. Och festen skulle börja klockan 22.00 så de sprang hem till Sophie och letade igenom hennes garderob. Och så sminkade de sig. När de var helt klara så var klockan så mycket som 21.54 så de snabbade sig på ner till skolan.
När de väl hade kommit fram till den stora gymnastiksalen med stora siffror över varje dörr och som ligger lite ingömd i skogen bredvid skolan så var det helt proppfullt med folk. För det var där festen var. Och musiken dundrade ända till centrum, man kunde nästan se vibrationer på fönsterna.

- Kom Theresia vi rör oss in mot mitten, skriker Sophie för att Theresia ska kunna höra
vad hon säger.

De går in mot mitten och börjar dansa vilt. Man kan se hur kul de har tillsammans. Jag tror att alla de andra tjejerna avundas att de har en sån bra vänskap.
Men efter cirka tio minuter så kommer det en kille och tar tag i Sophies arm och drar henne utåt. Det går så fort så Theresia hinner inte se nått.

- Vad håller du på med, frågar Sophie med ilsken röst.
- Förlåt men jag ville bara prata ifred med dig, sa ”killen”
- Jaha ok, sa Sophie.

De går bort en bit och sätter på en varsin gunga som småbarnen i skolan brukar gunga på under rasterna, och så pratar de en lång stund om en massa saker. De kommer väldigt bra överens. Efter ett tag frågar ”killen” som heter John om Sophie har fått nått att dricka där inne. Men det har hon inte så hon svarar nej. Då går han bort till ett par buskar och tar fram en flaska vodka (ren sprit).

- Här ta lite om du vill, sa John.
- Ja, tack vad schysst, sa Sophie och log.

De sitter där på gungorna och hinkar i sig halva flaskan. Och det ena leder till det andra och nu så sitter de inte på varsin gunga längre utan Sophie sitter i Johns knä. Det händer inte så mycket. Bara lite oskyldigt hångel. Men det räcker för att få Sophie att falla. För hans vackra ögon och hans ord som han sagt innan till henne får henne att smälta.
Sophie frågar honom om han kan vänta lite för det här måste hon ju bara berätta för sin allra bästa vän Theresia. För hon måste ju undra var Sophie tog vägen förut.
Men när Sophie kommer in igen och har letat igenom hela gymnastiksalen så hittar hon inte Theresia. Så Sophie tänker att Theresia har väl sitt lilla roliga någon annanstans. Så Sophie går ut igen till John. Men han är inte kvar. Hon går runt lite på skolgården och kollar runt men hon hittar honom inte. Så hon går in igen till festen och hoppas att han ska dyka upp snart igen. Och när hon står där så kommer Sophies älsklings låt så hon dansar så hon nästan rasar ihop men hon bara skrattar och fortsätter. När den låten är slut så ser Sophie Theresia en bit bort och hon ropar på henne.

- Theresia här borta Theresia, ropar Sophie.
- Ja, jag kommer om jag bara kan komma förbi vänta lite, sa Theresia.
- Vart tog du vägen förut, frågade Theresia.
- Haha, förlåt men alltså jag träffade en jätte söt och snäll kille. Vi satt och prata och så i cirka en och en halv timme, sa Sophie.
- Aha, ok. Jag träffade också en kille för ungefär 15 minuter sen. Men sen var han tvungen att gå men vi skulle träffas imorgon. Du kan ju följa med då och träffa honom, sa Theresia.
- Ja, det är klart, sa Sophie.

Sen fortsatte de att dansa hela natten och de skrattade och hade jätte roligt. Efter festen så gick de hem till Sophie för att Theresia skulle sova över hos henne. De satt uppe hela natten. De åt popcorn, kollade på film, målade varandras naglar, hade ansiktsmask och en massa annat.
Dagen därpå när de vaknade var klockan 15.00 och Theresia skulle träffa killen från igår klockan 16.00 så de tog på sig sminkade sig och åt lite sen gick de till centrum för att träffa honom.

När de kom fram så var klockan 15.56 så de gick in till Pressbyrån och köpte tuggummi.
Sen när de klev ut ur affären så sa Theresia
- Titta där är han.
- Va, men det där är ju John, sa Sophie.
- Haha, känner du honom? Frågade Theresia medans hon sprang fram till John och gav honom en kyss.

Sophie kunde inte tro att det var sant. Hennes bästa kompis och killen hon blivit kär i igår stod i centrum och hånglade mitt framför hennes ögon. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon gjorde bara det som kändes rätt för stunden. Sophie gick fram till John och Theresia och särade på de och gav de en varsin örfil.

- Men vad gör du, sa Theresia.
- Va fan tror du att jag gör? Vad såg det ut som? Vad kändes det som? Jag gav dig en örfil och ditt äckel till kille. Fy fan för er två, sa Sophie och sprang därifrån.

Theresia fattade såklart ingenting. För ingen av Sophie och Theresia visste ju att det var samma kille som de hade träffat igår. Först nu fick ju Sophie reda på det men hon trodde ju att Theresia visste om det och att hon bara ville ha hennes kille. Men så var det ju inte.

- Vad menade hon med det där hon sa och örfilen, frågade Theresia?
- Jag vet inte hon verkar ju vara helt sjuk din kompis, sa John.
- Du säger inte så om henne fattar du? Och varför ljuger du för du ska berätta sanningen och du ska berätta det NU, sa Theresia.
- Ok, som du vill, sa John.
När John väl hade berättat allt och vad han hade gjort så blev Theresia galen.

- Hur fan kunde du? Nu tror ju Sophie att jag ville sno hennes kille eller nått, sa Theresia.
- Men äsch skit i henne, sa John.
- Du vet inte vad du säger. Men du har faktiskt rätt i vad du säger. Men det är dig jag ska skita i inte min bästa vän, sa Theresia.
- Min vänskap med Sophie betyder mycket mer än en jävla kille. Killar kommer och går. Men en riktig vän finns alltid där för en. Och Sophie hon är en riktig vän, sa Theresia och gick där ifrån med raska steg.

När Sophie kommit hem hade hon gått upp på sitt rum och gråtit. Hon hade inte kommit ner till maten eller någonting. Hon låg bara på sin säng och grät och lyssnade på lugna låtar som fick henne att gråta ännu mer. Hon kunde inte fatta hur hennes bästa vän kunde göra så mot henne. John brydde hon sig inte om längre. Men Theresia och hon hade ju känt varandra i flera år, hur kunde hon göra så här.
Direkt när Theresia kom hem så ringde hon till Sophies mobil. Men Sophie stängde bara av mobilen när hon såg att det var Theresia som ringde. Men Theresia gav inte upp hon ringde hem istället. Men när hennes mamma gick till Sophies rum så var dörren låst och hon vägrade att öppna. Så hennes mamma sa till Theresia att ringa lite senare. För hon tyckte inte att det var läge att prata med Sophie just nu när hon var så upprörd.

Theresia ringde och ringde. Men varje gång så ville inte Sophie prata. Dagarna gick och gick, och Theresia ringde varje timme och frågade om Sophie ville prata men hon fick alltid samma svar: Nej.

Men cirka åtta dagar efter det så bad Sophies mamma henne om hon kunde gå och handla åt henne i centrum. Och Sophie som inte hade varit ute på flera dagar tänkte att det kunde hon väl göra hon behövde lite frisk luft.
Men det lustiga var att Theresias mamma hade också bett henne om hon kunde gå och handla i centrum. Och samma som Sophie tänkte Theresia att det kunde hon väl hon hade ju inte heller varit ute och hon ville komma ut och röra sig lite.
Väl uppe i centrum så gick de runt i affären utan att veta att den andre var inne i affären. Men det skulle snart bli ändring på det. För vid mjölken så råkade de stöta ihop med varandra. Och nu var Theresia också sur på Sophie eftersom att hon inte hade svarat när hon ringt och inte låtit henne förklara. Men Theresia var ändå den som tog första steget. Innan Sophie han vända sig om och gå sin väg så sa Theresia…

- Vi måste prata.
- Mmm, kanske det men jag har ingen lust att prata just nu jag orkar inte, sa Sophie.
- Vadå orkar inte, vill du att det ska vara så här mellan oss eller? Frågade Theresia.
- Nej, det vill jag inte, sa Sophie.
- Ok, bra men kan vi snacka då? Frågade Theresia.
- Ja, ok ska bara plocka ihop det sista som jag behöver, sa Sophie.

Sen när de båda var klara så gick de ut ur affären. De satte sig en bit bort på en bänk och Theresia var den första som började berätta. Och de pratade länge om allt som hänt. Nu hade båda två fått säga vad de tyckte och kände. Och hur de hade mått under tiden som de varit ovänner och varit ifrån varandra. Det var den värsta tiden i deras liv tyckte de. Att vara ifrån sin bästa vän var som att en del av sig själv inte var med. Jag tror att många förstår vad jag menar. Och när de pratat klart ställde de sig upp och kramade varandra.

- Jag har saknat dig, hoppas aldrig det blir så här igen, sa Sophie.
- Jag har saknat dig också jätte mycket, sa Theresia och log.
- Kom vi går hem till mig, sa Sophie.

Den dan hade de jätte kul. De gjorde allt möjligt. De fixade varandras hår och sminkade varandra och så. Sen på kvällen gick de ut. Det var en tjej som skulle ha hemma fest så de gick dit. Och den här gången så dansade de med två varsina killar och de hade hur kul som helst. Sen innan de skulle gå så bestämde de tillsammans med de där killarna att de skulle träffas på söndag. För de kunde inte dagen efter för då skulle de åka in till stan och shoppa.
Efter det så gick de hem till Theresia för Sophie skulle sova över hos henne. Och som alla andra gånger när de är tillsammans så hade de jätte kul och de skrattade.
När klockan var lite efter 04.00 och de skulle gå och lägga sig så sa Sophie…

- Valda Systar.
Vi hör ihop,
Alla vet att vi alltid skulle vara vänner för alltid,
För att vi är systrar av eget val,
Och inte pga. vårat blod!!!!!!!!!!!

De log mot varandra och de visste att ingen och ingenting kunde sära på de.
De skulle vara bästa vänner hela livet.

- God natt Theresia, sa Sophie och log.
- Sov gott gumman, sa Theresia.



© Sandra Forsslöw

Skriven av: Sandra Forsslöw