Tack gode Gud för Kittyböcker

Tack gode gud för Kittyböcker

När dörrarna öppnas väller lättnaden in i Viola. Den letar sig in i varje vrå av hennes kropp. Slingrar sig fram till den nått minsta lilla frusna hörn. I samma takt strömmar skolans alla elever ut genom portarna. Ut till friheten i sommarlovet.

I 78 dagar ska hon nu kunna känna sig någorlunda lugn. Hon vet antalet exakt, har räknat dem många gånger i almanackan. När stegen mot stengolvet tystnat reser hon sig. Klänningen har blivit skrynklig och hon försöker släta till den med handen. Vill inte att mamma ska se. Den tog många timmar att sy. Egentligen är det inte en klänning utan kjol och topp. Orange och vitrutig med vågigt bomullsband som dekoration. Så fin hon känt sig i morse. Innan hon gick till skolan. Senare, vid samlingen på skolgården tog det slut.

Än en gång hade man skrattat åt henne. Vem som börjat vet hon egentligen inte. Bryr sig inte heller. Det spelar ingen roll, de är ju likadana allihop. Så vem som startar det har liksom ingen betydelse. Ingen kommer ju heller att få skulden för det. Viola berättar inte för någon. Det gör hon aldrig. Inte för att det hänt särskilt ofta att någon frågat. Bara en gång. Mamma, när bara hon och Viola satt och fikade. Men hon sa nej. Det var så bra allting så.

Hon kan ju inte berätta. Då skulle ju mamma kunna bli ledsen. För kläderna är en av de saker hon blir retad för. Kläderna som mamma syr och stickar. För att hon är intresserad av sådant. Tycker det är roligt. Och att det blir fint. Hon virkade den blå hilkan. Den som en av pojkarna lyfte upp snibben där bak på. Skrattade och sa att det var en ful hilka. Men ännu fulare var frisyren som fanns där under. Sa att hennes blonda hår var klippt som på en kille. Alla andra flickor i klassen har långt hår.

Ute på skolgården står mamma och pratar. Med Lars-Olovs mamma. Viola är kär i Lars-Olov. Alla flickor i klassen tycker att han är sötast. Hon går försiktigt fram till mödrarna. Försöker se ut som den mest fantastiska flickan på jorden. Det brukar hon ofta fantisera att hon är. Så det vet hon hur det känns. Nu ler hon rart mot de båda kvinnorna. Hoppas att L-O´s mamma ska säga det till honom. Att den där Viola är allt bra söt. En sådan trevlig jänta. Naturligtvis kommer det aldrig att hända. Men man kan ju aldrig veta. Om inte annat känns det skönare inuti henne själv. När hon låtsas är hon både vacker och populär. Inte ful och ensam. Det blir liksom lättare att le då.

När de kommer hem sätter hon sig i favoritfåtöljen. Lägger upp de bleka benen mot bokhyllan. När hon sitter så har hon ryggen mot resten av världen. Fåtöljen är stor och innesluter henne. Där sitter hon i timmar. Delar framgång på framgång med Kitty Drew. Denna fantastiska tjej som lyckas lösa vilket mysterium som helst. Dessutom har hon både kille och kompisar. Och snygg är hon. Och smart.

Skriven av: Ann Lundkvist